onsdag 1 februari 2017

"Den stora matchen" av Arnaldur Indriðason

Författare: Arnaldur Indriðason
Titel: Den stora matchen
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 301
Originalspråk: Isländska
Originaltitel: Einvígið
Översättare: Ylva Hellerud
Serie: Erlendur Sveinsson 10
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 9 januari 2017




Första meningen: Inte förrän filmen var slut, ljuset tänts och alla hade lämnat salongen upptäckte vaktmästaren kroppen.

Baksidetext
Sommaren 1972 och Reykjavik är en orolig stad. Schackmästerskapet skall hållas i stadens sportcenter och det kryllar av utländska gäster och korrespondenter. Det kalla kriget pågår för fullt och representanter från öst och väst eskorterar sina män, Spasskij och Fischer, till matcherna.

När förberedelserna når sin klimax blir en ung man grovt misshandlad på en biograf. Polisen har redan fullt upp men Marion Briem, som ansvarar för ärendet, är fast besluten att ta reda på vad som ligger bakom attacken.

Min kommentar
Av någon okänd anledning så har jag haft ett långt uppehåll i den här serien. Det beror definitivt inte på att böckerna är dåliga, för det är de inte. Jag uppskattar verkligen det lugna och lite dystra. Arnaldurs böcker kommer för alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta, eftersom de alltid får mig att tänka tillbaka på resan till Island.

De senaste böckerna har ju varit lite speciella, med olika huvudpersoner och ingen Erlendur (förutom i Den kalla elden) och i Den stora matchen är det Marion Briem som gestaltas. Det är tydligen oklart om Marion Briem är man eller kvinna och faktiskt är det så att h*n aldrig har kallats vare sig han eller hon i någon av böckerna. Det är otroligt imponerande. För mig har Marion i alla fall alltid varit en kvinna. Nog om detta.

Marion är den enda karaktär som man känner igen från de tidigare böckerna på grund av att denna utspelar sig 1972. Jag var i och för sig väldigt liten då, men känslan av 70-tal är väldigt stark. Här finns mängder av referenser till både musik och film och jag förflyttas effektivt flera decennier tillbaka i tiden. Det är väldigt intressant att läsa om Island på 70-talet, som verkar ha varit en turbulent tid och känns som en annan värld. Det är politik på hög nivå; det kalla kriget, fiskegränser och den amerikanska basen. Island ligger ju väldigt strategiskt där, mittemellan USA och Sovjet (som det var då). Och för att tillsätta en extra krydda "århundradets match" i schack, mellan den sovjetiske världsmästaren Boris Spasskij och den amerikanske titelutmanaren Bobby Fischer. Jag var alldeles för liten för att ha något minne av den här stora händelsen och allt ståhej som omgärdade den, men naturligtvis har jag hört om den i efterhand och det var spännande att läsa.

Varvat med brottet som ska lösas så får vi ta del av Marions barndom, när h*n led av tbc, en sjukdom som tydligen härjade ordentligt på Island. Bland annat får man ta del av en fruktansvärd operation som tydligen användes på den tiden. Den innefattar, bland annat, borttagning av flera revben och lunga. Jag var faktiskt tvungen att googla detta, för det lät så otroligt, men givetvis var det sant.

Som vanligt är det mycket stämningar och melankoli, men jag tycker ändå inte att det är riktigt så mörkt och dystert som när Erlendur är inblandad. Det kan också bero på att det i den här boken är sommar och ljust. Det regnar inte ens.

Det är inte mycket action i de här böckerna, om någon, det är inte heller speciellt mycket blod eller ond, bråd död. Oftast är det bara ett enda lik i Arnaldurs böcker och det räcker faktiskt. Med tanke på att hela Islands befolkning är som en mellanstor stad så hade det inte heller varit trovärdigt med fler. Som alltid känns det bra att återvända hit och nu ska det inte dröja så länge innan jag tar tag i nästa del.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 2,9 och genomsnittet 3,2 (beräknat på 138 betyg).
Goodreads hade den 3,25 i genomsnitt (beräknat på 544 betyg).
Jag ger den 4,0
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Den stora matchen: Bokhyllan, Bokstunder och Bokdamen.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

8 kommentarer:

  1. Den enda jag läst i den här serien tyckte jag var sådär. Men om jag någonsin ska åka till Island då tar jag nog upp serien igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. De är ju inte speciellt lika de deckare jag brukar läsa, men helt otippat så gillar jag dem :)

      Radera
  2. Den här har jag nog oläst. Och "Nätter i Reykjavik", annars har jag nog läst de flesta av Indridassons deckare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har också Nätter i Reykjavik kvar och Den som glömmer, men sedan tror jag inte att det har kommit fler.

      Radera
  3. läste en hel del av Indridason för några år sedan, men nu är det länge sedan. inte för att jag inte vill. men tiden, tiden...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet precis, det var ju samma för mig. Det går ju liksom bara inte att läsa allt man vill.

      Radera
  4. En hel bok som utspelar sig i Island utan att det regnar en enda gång - hur trovärdigt är det? :) Blir lite nyfiken när du skriver om 70-talskänslan, men tyckte inte alls om Indridason i Änglarösten, så det blir nog inget...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förmodligen kan det hända att det går en hel vecka utan regn, men det är nog snudd på aldrig. Kanske på 70-talet. Vädret var ju mycket bättre då ;)

      Änglarösten är en av de delar jag har tyckt allra minst om av alla böcker i den här serien, men det kan ju vara jag. De är ju väldigt långsamma och det händer inte speciellt mycket heller, men jag gillar det :)

      Radera