söndag 30 oktober 2011

"Mörkrädd" av Andreas Roman

Genre: Skräck
Antal sidor: 248
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Den svarta trilogin 1
Utgivningsår: (första) 2008 (min) 2008
Media: Inbunden
Förlag: Natur & Kultur





Första meningen: Släck inte, är du snäll.
Sista meningen: Hon vände sig om.

Baksidetext
David är mörkrädd. På ett sjukligt vis. Sedan barndomen har hans rädsla för skymning och natt plågat honom. Det tycks som om någon alltid står i ett mörkt hörn och bevakar honom, någon som drar närmare när rädslan blir som värst.

Till slut bestämmer sig David för att möta sin demon. Han går i terapi, och sista steget är enkelt: Han ska bo ensam i en stuga ute i skogen tills han är botad.

David tar med sig det allra nödvändigaste; torrvaror, tevespel och datorn och beger sig norrut - beslutsam att för alltid bli av med sin fobi.

Men när mörkret faller, så är det något där utanför. Något som drar närmare stugan. Som knackar i väggarna, som skymtar i fönstret. Något som kanske vill in ...

Min kommentar
Det här tyckte jag var otäckt, riktigt suggestivt, och jag var faktiskt tvungen att lägga ifrån mig den lite tidigare än jag tänkt vid innan-jag-somnar läsningen. Bara för att vara säker på att våga blunda. Och jag är ändå inte speciellt lättskrämd. Längre. Jag älskar skräck, inte splatter-varianten, utan den som sätter sig i huvudet.

Jag känner igen mig så väl, när jag var liten, yngre. Visst fanns det onämnbara saker i garderoben? Och under sängen? Och i det där mörka hörnet? Till viss del kan jag också relatera till historien i Davids barndom, där han blev skrämd av sin kompisar(?). Mina sprang i och för sig inte efter och skrämde mig, utan lämnade mig ensam i mörkret sådär två kilometer hemifrån. Detta var på landet, utan någon som helst belysning längs vägen. Jag grät hela vägen hem. Nu satte det inte så djupa spår i mig som det gjorde hos David, jag är inte speciellt mörkrädd. Däremot gör det kanske att jag lättare förstår hans trauma.

Här fanns inte mer än en handfull människor, och en katt, med i handlingen och det gillar jag. Det blir inte bättre för att man har fler karaktärer med. De som är med, tycker jag att man får lära känna på ett bra sätt, även om jag tycker att Davids syster beter sig lite märkligt. Man kan nog tycka en del om Davids sätt att agera, men jag har ännu inte träffat någon som reagerar rationellt under en panikattack. Bland annat kan man ju undra varför man inte följer sina egna spår i snön tillbaka till stugan. Just den episoden var lite märklig.

Visst var den förutsägbar och visst gick det så som jag trodde, men för min del gjorde det absolut ingenting. Resan var lika otäck ändå och det var nästan att jag sträckläste den. Det säger egentligen inte så mycket, för det tog inte mer än 3,5 timme (effektiv tid) att läsa den.

Slutet kändes lite konstigt, men efter vad jag har hört så är Andreas nästa bok, Någon i din säng, något slags fortsättning på Mörkrädd. Jag återkommer när jag läst den.

Boktipset estimerade betyg var 3.4, jag ger den 3.5.


Andra som bloggat om Mörkrädd: Ett hem utan böcker, Boktipsaren och Illusionernas blogg.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Mörkrädd av Andreas Roman.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

6 kommentarer:

  1. Den här boken lyckades jag välja att lyssna på som ljudbok på kvällarna..innan jag skulle sova..Kanske inte mitt smartaste drag ;). Den skrämde upp mig ordentligt också! Det var smått omöjligt att blunda efter att ha lyssnat på några kapitel ur den, nerverna låg på helspänn.

    SvaraRadera
  2. Jag kände barndomens gamla oro komma tillbaka när jag läste den innan jag skulle sova och det var inget trevligt återseende. Tack och lov var det bara en kväll jag läste den. Dagen efter läste jag ut den, när det var ljust :)

    SvaraRadera
  3. Jag som inte har den minsta tillstymmelse till mörkerrädsla blev riktigt skrämd av den här boken och började kolla bakom dörrar och under sängen innan jag skulle gå och lägga mig. Effektfull.

    SvaraRadera
  4. @Ela: Ja, den var verkligen effektfull. Och så enkel, men jag tror att det är sådant som skrämmer mig i alla fall. Inte splatter och inte monster, utan det jag får fantisera ihop själv i huvudet.

    SvaraRadera
  5. Den här boken skulle jag aldrig våga läsa precis innan läggdags. Möjligtvis tidigt på förmiddagen en ljus sommardag...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, jag älskar att bli lite rädd, men det får finnas gränser :)

      Radera