tisdag 24 januari 2017

Top Ten Tuesday: Olästa tegelstenar i min bokhylla


Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är FREEBIE.

Det är jobbigt att hitta på något själv... eftersom jag nu älskar tegelstenar och förmodligen borde ha några olästa i hyllan så tänkte jag att det kunde vara ett bra tema. Jag har egentligen bara ett problem. Vad är en tegelsten? Finns det någon bestämd tjocklek eller bestämmer jag själv? För att göra det lätt så har jag helt enkelt bara valt de tio olästa böcker som har flest sidor.

1. Snö och aska av Diana Gabladon (1279 sidor)
2. Himlakroppar av Eleanor Catton (1112 sidor)
3. Som ett eko av Diana Gabaldon (1052 sidor)
4. Mr Ripley av Patricia Highsmith (830 sidor)
5. Kampen om järntronen av George R.R. Martin (716 sidor)
6. Sanningen om Harry Quebert av Joël Dicker (706 sidor)
7. En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie (678 sidor)
8. Rysk roulette av Tom Clancy (673 sidor)
9. Bläckmagi av Cornelia Funke (665 sidor)
10. Odinsbarn av Siri Pettersen (661 sidor)

måndag 23 januari 2017

TV-serie: Midnattssol

Titel: Midnattssol
Originaltitel: Midnattssol
Genre: Crime
Skapad av: Måns Mårlind, Björn Stein
Skådespelare: Leïla Bekhti, Gustaf Hammarsten, Albin Grenholm, Richard Ulfsäter, Jessica Grabowsky
Premiär: 2016-10-23
Produktionsland: Sverige | Frankrike
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 60 min
Såg den på TiVo december 2016-januari 2017






Handling
En man mördas brutalt mitt i den majestätiska fjällvärlden norr om Kiruna. Offret visar sig vara fransk medborgare och den erfarna mordutredaren Kahina Zadi beordras upp från Paris till Kiruna. Tillsammans med chefsåklagaren Burlin och hans biträdande, åklagaren Anders Harnesk, inleder hon en utredning som snart får svindlande proportioner. Ännu ett bestialiskt mord begås mitt framför ögonen på Kahina och Burlin.

Min kommentar
När jag såg att den här skulle gå på TV så var jag säker på att det var Jo Nesbøs bok som hade filmatiserats. En bok som jag inte har läst, därför spelade jag in serien. När det sedan började dyka upp en hel del artiklar så förstod jag att det här var något helt annat än den boken.

Jag har aldrig varit i Kiruna, men jag måste erkänna att jag blev väldigt sugen på att åka dit. Där verkar vara helt otroligt vackert och jag är glad att serien spelades in på plats och inte i en tråkig studio. Eller ännu värre, i Stockholm. Det är otroligt smart att låta staden och flytten av den ta så stor plats, det är nästan som att den är en egen karaktär.

Kanske hade jag lite förutfattade meningar om serien, svenska kriminalfilmer/thrillers brukar inte vara det bästa som finns och ofta tycker jag att det blir rent löjligt, men det här är bra. Riktigt bra. Visst gör karaktärerna en del märkliga och ibland rent dåliga val, men vem gör inte det. Visst görs det en hel del oprovocerade helikopteråkningar, men det gör ju bara att jag får se mer av miljön. Detta är helt enkelt förvånansvärt bra för att vara svenskt. Är det den franska samproduktionen kanske?

Skådespelarna är väldigt bra allihop, men jag kan tycka att det är lite fult att ha Peter Stormare som dragplåster, med tanke på vad som händer. Gustaf Hammarsten har fått en charmig norrländsk dialekt, som han tyvärr inte alltid lyckas hålla fast vid. Det är inte många andra jag känner igen och jag vet inte om det är några norrlänningar/samer i rollistan, men jag tror på dem allihop. Det är inte som Wallander-filmerna där det bara verkar bo stockholmare i Ystad.

Manusförfattarna har varit kreativa och hittat på ett antal otäcka och grymma sätt att döda någon på, ibland var det nära att jag fick titta bort... Det kändes oväntat. Och det menar jag på ett bra sätt. Det kändes nytt. Det finns lite för många sidohistorier som inte tillför något, som Harnesks kärleksliv och Kahinas förflutna, men det är faktiskt inget som stör på riktigt.

Känslan jag fick ett flertal gånger genom serien var att den lite är den svenska motsvarigheten till Game of thrones när det gäller att ta död på karaktärer. Rådet fäst dig inte vid någon, alla dör gäller även här.



TV-serier.nu hade serien 4,5 i genomsnitt.
IMDb hade serien 7,3 i genomsnitt (beräknat på 814 betyg).
Jag ger den 4,0.
Serien är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Serien kan köpas på cdon och discshop.

Film: Ghostbusters

Titel: Ghostbusters
Originaltitel: Ghostbusters
Genre: Komedi
Regissör: Paul Feig
Manus: Katie Dippold, Paul Feig
Skådespelare: Melissa McCarthy, Kristen Wiig, Kate McKinnon, Leslie Jones, Chris Hemsworth
Utgivningsår: 2016
Produktionsland: USA
Längd: 134 min
Serie: -
Såg den på Blu-ray 30 december 2016





Handling
Erin Gilbert och Abby Bergman är ett författarpar som skriver en bok om att spöken finns i verkligheten. Några år senare får Gilbert ett prestigefyllt lärarjobb på Columbia University, men hennes bok dyker upp och hon blir utskrattad av akademin. Gilbert återförenas med Bergman och andra när spöken invaderar Manhattan och teamet måste rädda världen.

Min kommentar
Jag vill bara göra det här klart redan från början; jag älskar originalet från 1984. Det är en av de roligaste filmer jag har sett. När jag hörde talas om remaken så ville jag egentligen inte ha något alls med den att göra. Sedan var det någon som nämnde att Melissa McCarthy spelar en av huvudrollerna. Eftersom hon är en stor favorit så gav jag efter.

Den här gången så gjorde vi något som vi nästan aldrig gör, vi tittade på extended cut. Jag vet inte om det var ett bra eller dåligt val, men förmodligen kommer jag att titta på bioversionen också, så småningom. Kanske innan det är dags att se på uppföljaren, för det gissar jag att det kommer en. Om man ska döma efter de små filmsnuttarna i eftertexterna.

Melissa McCarthy är precis lika fantastisk som hon brukar. Jag brukar inte gilla hysterisk humor, så jag antar att hon lyckas hålla sig på rätt sida gränsen. Kristen Wiig är också riktigt bra, speciellt hennes ibland helt tomma ansiktsuttryck och hennes desperata försöka att vara rätt är humor. Leslie Jones är nästan ett oskrivet kort för mig (har sett henne i Trainwreck) och hon är också bra, hon har en härlig timing. Kate McKinnon har jag mig veterligen aldrig sett i något och jag vet inte vad jag ska tycke om hennes karaktär. Hon är mest konstig och hennes repliker verkar komma från något annat manus. De passar inte alltid in i händelseförloppet. Vilket faktiskt är kul det också. Chris Hemsworths rollfigur, den helt osannolikt korkade receptionisten, är obetalbar. Jag blir extra glad när alla de gamla skådisarna dyker upp i små roller, ganska ovidkommande och onödiga, men det är lite speciellt.

Storyn är i stort sett samma som i originalet och för mig är det positivt när det handlar om remakes. Jag gillar inte när man är inne och petar för mycket. Dansnumret mot slutet är superläckert och jag blir glad på riktigt när det kommer mer i eftertexterna. Filmen sackar lite mot slutet, vilket ju skulle kunna bero på att vi tittade på den långa versionen, men tråkigt blir det aldrig. Visst är det otroligt förutsägbart och visst handlar det mesta om oneliners, men oj så kul det är. Sambon och jag blev i alla fall underhållna i drygt två timmar.

Jag är så glad att jag ändrade mig och tittade på denna. Det finns uppenbarligen bra remakes också.



Filmtipsets estimerade betyg var 3 (beräknat på 904 betyg).
IMDb hade den 5,4 i genomsnitt (beräknat på 127 404 betyg).
Jag ger den 4,0.
Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

söndag 22 januari 2017

En smakebit på søndag: Kemisten

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från virkeligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Jag har inte läst Twilight-serien (och kommer förmodligen aldrig att göra det). Inte heller har jag sett filmerna (och kommer förmodligen inte att göra det). Det där med sexiga vampyrer funkar inte alls för mig. Vampyrer ska vara otäcka! Men Stephenie Meyer har jag ju varit lite nyfiken på, hur man liksom kan trollbinda (nästan) en hel generation. Därför passar jag på när hon har gjort ett genrebyte. En thriller borde ju passa mig...

Igår morse började jag läsa Kemisten (The Chemist) och det är nog för tidigt att säga något om den, men hittills är detaljnivån något... störande. I en bok på drygt 550 sidor gäller det att man håller intresset och tempot uppe, vilket kanske inte är riktigt fallet här. Men som sagt, har inte kommit så långt i den.

Min smakebit är från sida 40.
Ikväll hette hon Alex.
     Hon hade behövt lägga lite avstånd mellan sig själv och Washington och hamnade på ett litet motell strax norr om Philadelphia. Det var ett av sex motell som kantade motorvägen på väg ut från stan. Det skulle ta vilken spårhund som helst att tag att söka igenom allihop, om han först på något sätt lyckades placera henne i den här delen av stan. Hon hade inte lämnat några spår som kunde leda en förföljare ens till Pennsylvania. Men oavsett det skulle hon sova i badkaret inatt som vanligt.

lördag 21 januari 2017

Bästa tegelstenen

Lyran har startat upp en ny veckoutmaning, den handlar om att plocka ut det bästa av någonting. Det här är första gången jag hoppar på den, jag kunde inte motstå temat. Veckans uppgift: Den bästa tegelstenen.

Tegelstenar ja... eftersom min favoritförfattare är Stephen King så har det ju blivit några sådana. Att det ska bli en av hans böcker är nog ingen överraskning för någon. Att det dessutom blir Pestens tid (The Stand) borde egentligen inte heller vara oväntat...

Pestens tid läste jag i slutet av 80-talet och ända sedan dess så har den varit den bästa bok jag någonsin har läst. Det är ju full möjligt att jag inte skulle tycka det nu, efter runt 30 år, men jag tror inte att jag kommer att läsa om den. Jag vill minnas den som den var då.

Det här är ingen skräck, i egentlig mening, jag skulle kalla den mer fantasy. Och då inte bara på grund av alla som vandrar omkring nästan hela tiden. Vad den handlar om?
Efter att ett militärt forskningsprojekt kallat Project Blue gått fel sprids en ny superinfluensa över världen. Av allmänheten får viruset namnet Captain Trips och det är otroligt smittsamt. Trots myndigheternas försök att begränsa smittan med olika restriktioner och mörkläggningar blir katastrofen snart ett faktum. Människor dör som flugor och på bara 19 dagar slås 99,4 % av jordens befolkning ut. Städerna fylls snabbt av ruttnande lik och de överlevande börjar nu sin kamp för överlevnad.

Sakta börjar små grupper av överlevare samlas och man kan nog säga att det bildas fyra stycken. Tre av grupperna har gemensamma drömmar. De drömmer om en svart 108-årig kvinna från Hemmingford och de börjar vandra västerut. I kampen mellan det onda och det goda blir denna kvinna, Abagail Freemantle, kallad moder Abagail den andliga ledaren för dessa tre grupper.

Den fjärde gruppen har en helt annan ledare, Randall Flagg, och en helt annan agenda. Den håller till i Las Vegas. Dit de övriga tre grupperna är på väg...

Det är dock den "korta" versionen jag har läst, som med sina 834 sidor ändå kvalificerar sig som tegelsten. Nu finns det ju en lång version också. Faktum är att jag nog är lite, lite sugen på den...