söndag 25 februari 2018

Smakebit på søndag: Betraktaren

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare och stafettpinnen har nu tagits över av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Belinda Bauer är en författare som jag, oftast, tycker om. Betraktaren är den fjärde av hennes böcker som jag läser och den verkar vara en av de bra.

Redan när jag läste det kapitel där jag tagit min lilla smakebit (jag har kommit betydligt längre nu) så kände jag att det här var ett perfekt stycke att välja, men jag tror det behöver en liten förklaring. Boken handlar, bland annat, om en man, Sam, som ligger i koma. Eller egentligen är det inte koma i betydelsen medvetslös. Han ser och hör det som händer omkring honom. En natt vaknar han och ser en läkare luta sig över grannsängen. Sam försöker förtvivlat påkalla läkarens uppmärksamhet för att tala om att han är vaken. Han hör klicket av en strömbrytare och plötsligt slutar maskinerna som grannen är kopplad till att pipa. Sedan börjar grannens kropp plötsligt sparka och vifta åt alla håll. Läkaren hjälper honom inte.

Min smakebit är från sida 46-47.
    I stället böjer han sig bara fram över mannen och ser på hur han lider. Det verkar hålla på i evigheter; det är kvävda och rosslande ljud, och när det är över brer en djup tystnad ut sig i mitt huvud och den fylls av mitt hjärtas dunkande. Sedan hör jag åter det dämpade klickandet av strömbrytaren och det matta ljuset kommer tillbaka så att jag måste blinka. Jag väntar på pipandet men det kommer inte tillbaka.
    Det kommer aldrig tillbaka.
    Är detta också en dröm? Jag hoppas det. Jag ber de grå takplattorna om det. Snälla, låt det vara en dröm. Snälla, låt inte det här vara på riktigt.
    Jag hör dämpade fotsteg som knarrar sig fram till mig och jag sluter snabbt ögonen. Jag vill inte se läkaren, och jag vill inte att han ska se mig.
    Jag vill inte längre att han ska få veta att jag är vaken.

lördag 24 februari 2018

Lite bokrea-statistik

Det ser ut som att det är dags för något som blivit en tradition inför bokrean. Det är dags att gå igenom hur många av de där bokrea-böckerna som faktiskt är lästa. I dag verkar vara en perfekt dag för det, det är ju återigen dags för den där härliga dagen i februari.

Den här lilla sammanställningen är nog faktiskt ganska nyttig. Eller hade i alla fall kunnat vara, om jag hade gjort den innan jag skickade iväg förhandsbeställningen. Även i år är det för sent för det...

Så här har inköpen sett ut sedan 2010. Jag var på väg att minska inköpen där, 2015, men sedan stack det iväg igen. Hur många det blir i år? Det vet jag inte än. Nio stycken skönlitterära (det är bara sådana jag räknar) är beställda och jag räknar med åtminstone ett besök i en bokhandel.

ÅrKöptaLästaOlästa
20101413 (13)1
20111816 (16)2
20122818 (18)10
20134026 (21)14
2014325 (2)27
2015196 (4)13
2016322 (0)30
2017230 (N/A)23
Summa20686 (74)120

Hur många som är lästa (förra årets siffror i parentes) är inte någon munter läsning... Faktum är ändå att hur länge det än dröjer innan jag läser dem, så gör jag det. Så småningom.

"Gargoylen" av Andrew Davidson

Författare: Andrew Davidson
Titel: Gargoylen
Genre: Drama
Antal sidor: 453
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Gargoyle
Översättare: Jimmy Hofsö
Serie: -
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2008 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 13 februari 2018




Första meningen: Aningslösa överrumplas av olyckan, ofta med samma kraft som hos kärleken.

Baksidetext
Denna "omöjliga" kärlekshistoria har rönt stora framgångar runt om i världen. På en rehabklinik möter en svårt brännskadad man en kvinna som påstår att de varit älskande för länge sedan. Så börjar hon berätta om deras kärlek och en ny historia tar form.

Den vackra och namnlösa berättaren i Gargoylen kör längs en mörk landsväg när han tycker sig se ett pilregn komma rakt emot honom. Han kör av vägen ned i en ravin och vaknar upp på en brännskadeavdelning där han får utstå alla helvetets kval och smärtor i form av den behandling han måste genomlida för att överleva. Bränd till oigenkännlighet har han förvandlats till ett monster. Det enda han vill är att bli så pass frisk att han kan begå självmord.

Så en dag kommer Marianne Engel - en tilldragande och mystisk skulptör av gargoyler, groteska statyer av fantasiväsen - till avdelningen och avslöjar att de båda varit älskande en gång i tiden. Då, i ett medeltida Tyskland, var han en svårt brännskadad legosoldat och hon en ung nunna som skötte om hans brännsår och fick honom att tillfriskna i det berömda klostret Engelthal. Allt eftersom hon berättar på sitt sheherazadiska vis och väver samman berättelsen med lika fascinerande historier om odödlig kärlek i Japan, England, Italien och på Island, så märker han att livsgnistan kommer åter, och med den även förmågan att älska någon igen - Marianne.

Hon ser till att han får lämna kliniken och bo hos henne i det hus där hon också har sin ateljé. Men det som hade kunnat bli en fristad blir snart ett fängelse. Hans morfinberoende på grund av de svåra smärtorna gör att hans förflutna hinner ikapp honom. Samtidigt nås Marianne av ett besked om att hon endast har tjugoåtta gargoyler kvar att fullborda - sedan är hennes liv till ända.

Min kommentar
Den här boken blev jag sugen på efter att ha läst om den på någon bokblogg (minns inte vilken), men efter att ha läst fler inlägg om den så drog jag slutsatsen att den kanske ändå inte var för mig. Det rådde väldigt delade meningar om den. När jag sedan hittade den på bokrean för så länge sedan som 2013 så kunde jag inte låta bli den. Jag har känt mig lite tveksam till den, trots allt, vilket man kanske förstår när den har stått där i hyllan i snart fem år. Nu har jag äntligen läst den. Jag hade rätt. Och fel.

Det är en väldigt annorlunda bok det här och jag tror inte den liknar något annat jag har läst. Den som berättar är en namnlös man, han är bitter, uppgiven och faktiskt en ganska hemsk person. Ända tills han nästan brinner upp i en bilolycka. Branden, brännskadorna och läkningsprocessen är så äckligt och oroande nära beskrivet att jag nästan blundar när jag läser. Den namnlösa personen blir full av självironi och jag bara älskar tonen i den här boken. Det är fullt av humor (mest i form av självironi då, men även hans skeptiska inställning till Marianne Engel är obetalbar). Beskrivningen av självmordsplanen är helt otrolig och tillvägagångssättet får nog betraktas som idiotsäkert. Att man ens kan komma på något sådant.

Det är en väldigt berörande historia och jag kan nog tycka att det skulle ha räckt med själva grundberättelsen. Några av utvikningarna i form av de "sagor" som Marianne berättar känns som... ja, utfyllnad får jag nog kalla det i brist på något bättre ord. Alla hade i alla fall inte behövt vara där. Boken är ojämn, minst sagt. Vissa delar är klockrena och nosar på femman. Andra delar är långtråkiga och sega. Det kapitel där han går genom Dödsriket är så trist. Och obeskrivligt långt.

Jag hade nog älskat den här boken om det inte hade varit för det märkliga med gargoylerna och några av utvikningarna (Dödsrikesvandringen, till exempel), men de bitarna blev bara för mycket så betyget blir nog mycket lägre än vad den egentligen förtjänar. Vad jag funderar på nu är om det inte är dags för Andrew Davidson att släppa någon mer bok snart. Om språk och ton i denna är hans kännetecken så bara måste jag läsa mer av honom.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,1 och genomsnittet 3,7 (beräknat på 176 betyg).
Goodreads hade den 3,97 i genomsnitt (beräknat på 38 637 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Gargoylen: Lilla O, boktoka och Hyllan.

Boken verkar inte längre gå att köpa som ny.

fredag 23 februari 2018

Läsplanering mars 2018

Våren börjar närma sig och i mars så kan man faktiskt hoppas på lite balkongläsning. Hoppas. Hoppas.

Behandlingen av Mo Hayder. Hyllvärmare. Finish That Series Challenge.
Rävsång av Christin Ljungqvist. Hyllvärmare. Finish That Series Challenge.
You had me at hello av Mhairi McFarlane. Hyllvärmare. Boktolva
Sanning med modifikation av Sara Lövestam. Hyllvärmare. Vi möts igen.

Äntligen är den min!

Ett par väldigt, väldigt efterlängtad böcker har äntligen hittat till mig.

Det var för några år sedan som jag la märke till Parasitus av Christian Johansson (jag menar; svensk skräck och en titel som antyder något som "smittar"), men av någon anledning så köpte jag den aldrig. Till min stora glädje så såg jag att författaren själv gav bort e-boken gratis på sin webbsida. Jag var inte speciellt nödbedd och den kom som ett mejl i inkorgen. Kan man säga. Tack så mycket Christian!

Hösten 2016 läste jag en novellsamling av Tobbe Möller och då efterlyste jag hans roman som han höll på att skriva. Nu är Det värsta av allt ont här. Tack så mycket Tobbe!