tisdag 23 maj 2017

Veckans utmaning: Om mina hobbyer

Veckans utmaning på Kulturkollo: Hobbyer.
Ägnar du dig åt någon hobby, vad är det och hur började ditt intresse för just den hobbyn? Finns det någon hobby du inte testat än (eller i alla fall inte håller på med nu), men är sugen på att utforska?

Förutom läsningen då? Det måste ju betraktas som en hobby 😊

Jodå, jag har (minst) en, som jag brukar ägna lite tid åt varje dag. Det är ett managerspel, det är online och det är hockey.

Egentligen började det med att sambon hittade ett svenskt spel och efter att ha hört honom prata lyriskt om hur kul det var så började jag också. Det var verkligen kul, av många orsaker. Jag menar, hockey är ju kul, statistik är ju också väldigt kul och allt är en tävling. Mot andra riktiga människor. Tyvärr så stagnerade det här spelet efter några år och det hände liksom inget med spelmotor eller andra funktioner så jag började leta efter något annat.

Till slut hittade jag ett, som utvecklas i Slovakien, vilket betyder att hela världen är med här. PowerPlay Manager, som det heter, innehåller nog allt jag kan önska av ett managerspel. Det finns hur många möjligheter som helst att göra saker med både arena, personal, spelare, ja allt. Statistik finns i överflöd. Eftersom alla i hela världen kan vara med så finns det även landslag och VM.

Givetvis så lägger man ju så mycket tid på det som man vill/har och ingen blir nog förvånad om jag säger att jag i alla fall har lagt en del tid. Bland annat på att ta fram en oslagbar formel för spelarträningen och ett Excel-ark med allehanda statistik 😀

Spelet gick precis in på sin 27:e säsong (jag började i slutet av första), vilket inte alls betyder att det har gått 26 år. En säsong är bara 112 dagar så det går drygt tre på ett år. Den här säsongen blir lite speciell eftersom jag precis gick upp till högsta serien, av misstag kan man nog säga. Det var inte tänkt att hända nu, utan först kanske till nästa säsong. Men så där kan det bli. Jag hoppas i alla fall kunna klara mig kvar.

Top Ten Tuesday: Sommarläsning


Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är Summer Reads Freebie : In preparation for Memorial Day (which is always the unofficial summer kickoff for me), let's rec some summer/beach reads: books to go in your beach bag, best books set in summer, books with summer-y covers, best beach reads for people who don't enjoy contemporary/realistic reads, best beach reads for fans of X genre, etc. etc.

Det här får bli mitt så kallade dreamteam för ett par veckor vid stranden. Något som jag inte kommer att ha, överhuvudtaget, men om jag hade haft det så skulle jag vilja läsa de här böckerna.

1. You had me at hello av Mhairi McFarlane
2. Häxan av Camilla Läckberg
3. Hundar, hus och hjärtats längtan av Lucy Dillon
4. Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón
5. En mörderska bland oss av Hannah Kent
6. Livet enligt Fikry av Gabrielle Zevin
7. Mitt hjärta går på av Christoffer Holst
8. Själlös av Gail Carriger
9. Törst av Jo Nesbø
10. Hemmet av Mats Strandberg

måndag 22 maj 2017

Film: Cirkeln

Titel: Cirkeln
Originaltitel: Cirkeln
Genre: Fantasy
Regissör: Levan Akin
Manus: Levan Akin, Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg (bok)
Skådespelare: Miranda Frydman, Minoo Falk Karimi, Hanna Asp, Sverrir Gudnason, Gustav Lindh
Utgivningsår: 2015
Produktionsland: Sverige
Längd: 144 min
Serie: -
Såg den på TiVo 4 maj 2017




Handling
En natt när månen färgas blodröd, befinner sig sex unga tonårsflickor i en övergiven folkpark, dragna dit av en mystisk kraft. Där avslöjas en gammal profetia. De är "De utvalda", en grupp häxor - utsedda att rädda världen. Plötsligt är tiden i gymnasiet på liv och död - bokstavligt talat.

De måste lära sig samarbeta trots sina olikheter, och kontrollera de magiska krafter som vaknat till liv inom dem. I Cirkeln skildras en parallell värld i vilken drömmar, irriterande föräldrar, mobbing, hämnd och kärlek möter farliga krafter och forntida magi.

Min kommentar
Cirkeln (boken) var nog den första ungdomsbok jag läste, efter Harry Potter, och jag älskade den. När jag fick veta att den skulle bli film blev jag glad och orolig. Det blir jag alltid när en favoritbok ska filmatiseras. När den väl kom så verkade alla vara rörande överens, den var usel. Då bestämde jag mig för att inte se den, men när den gick på TV kunde jag inte låta bli att spela in den för att ta till någon gång när jag var ensam hemma. Som vanligt försöker jag bortse från boken när jag ser en filmatisering, de är ju två helt skilda saker, men jämförelser är svåra att låta bli.

Castingen tycker jag väl är helt okej, i alla fall vad gäller utseende. De flesta kände jag igen utan att behöva "presenteras" för dem. Det var väl bara Vanessa som egentligen inte stämde med min bild av henne (tror jag). Ett av mina problem är att alla killar ser exakt likadana ut, i alla fall när man ser dem en och en, och jag har stora problem med att se vilken av dem som är i bild. Det allra största problemet gäller dock att de ska spela 16 år. Flera av dem är en bra bit över 20. Det syns. När det gäller skådespelarprestationerna så stärker väl den här filmen min åsikt att det är nästan omöjligt att hitta bra, unga skådespelare i Sverige. Varför låter det alltid som att de läser innantill? Jag förstår att de flesta av "ungdomarna" inte har fått fler roller, men usla är de inte. De gör det bästa av det de har fått att jobba med.

Jag saknar en hel del scener och människor, men jag förstår ju att man inte kan få med allt på dryga två timmar. Kanske hade boken gjort sig bättre som TV-serie. Om man inte har läst boken så tror jag att filmen kan bli ganska obegriplig, det verkar lite som att filmmakarna har utgått från att alla som kommer att se filmen har läst boken. Personligheterna hastas över och blir väldigt grunda. Relationerna, som hela boken bygger på, kommer helt bort. Deras olika krafter känns bara obegripliga.

Musiken och musiksättningen vet jag faktiskt inte riktigt vad jag ska säga om. Ibland känns det som skräck på 70-talet. Och det menar jag inte som en bra grej. När jag kollar upp lite närmare vilka skådisar som är med i filmen så upptäcker jag att Ruth Vega Fernandez, som spelar Adriana Lopez, har varit med i i stort sett alla Johan Falk-filmer där hon spelar karaktären Marie Lindell. Det säger kanske en del att jag inte alls minns henne.

Kontentan av det hela är i alla fall att jag blir glatt överraskad av filmen. Den är inte alls så usel som jag trodde, i stället är den klart sevärd. I alla fall om du har läst boken. Och om du kan bortse från att filmen inte är likadan.



Filmtipsets estimerade betyg var 2 (beräknat på 1 034 betyg).
IMDb hade den 5,9 i genomsnitt (beräknat på 2 121 betyg).
Jag ger den 3,0.
Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan köpas på discshop.

söndag 21 maj 2017

Smakebit på søndag: Jag är en tjuv

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från virkeligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Jag som hade börjat bli orolig för att jag tröttnat på deckare blev så uppslukad av Eva Dolans Efter din död att jag läste ut den tidigt i morse. Det gick inte att lägga ifrån sig den innan den var slut och det känns otroligt skönt att det inte alls är deckare jag är less på, rent generellt.

I alla fall så är det ju dags för en ny bok då och jag har mer eller mindre bestämt mig för att ta varannan feelgood ett tag, åtminstone försöka, så valet föll på Jag är en tjuv av Jonas Karlsson. Någon egentlig feelgood är den kanske inte, men jag är helt säker på att den är långt ifrån deckare.

Min smakebit är från sida 5.
     Man måste inte ändra en massa saker hela tiden, tänkte han. Folk trodde gärna det. Och alla verkade de ha ungefär samma bild av hur förändringen skulle se ut. Alltihop gick ut på att man skulle utvecklas som människa och bli mer, ja vad då? Utåtriktad, medmänsklig, ta för sig, så att man blev lycklig eller bara annorlunda? Roland ogillade förändringar över huvud taget. Han förändrades dagligen, och alltid mot sin vilja. Gick upp eller ner i vikt, fick tandsten och gråa hår, blev äldre, skilde sig, utvecklade allergier, fick hjärtklappning och omodernare mobiltelefon.
     Det här var någonting annat, det insåg han. Vad som egentligen var skillnaden visste han inte. Men det började i alla fall med skyltarna.

lördag 20 maj 2017

"Ett långt spår av blod" av Mason Cross

Författare: Mason Cross
Titel: Ett långt spår av blod
Genre: Thriller
Antal sidor: 383
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The killing season
Översättare: Gabriel Setterborg
Serie: Carter Blake 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 6 maj 2017




Första meningen: Till att börja med heter jag inte Carter Blake.

Baksidetext
När Caleb Wardell, den ökände Krypskytten från Chicago, rymmer från death-row två veckor före sin avrättning vänder sig FBI till Carter Blake. Han är en man med en unik förmåga att spår upp personer som inte vill bli hittade, och en person som Wardell dessutom är bekant med sedan tidigare.

Tillsammans med Elaine Banner - en ambitiös FBI-agent som förenar livet som singelmamma med en alltmer framgångsrik karriär - måste Carter spåra Wardell, som nu förflyttar sig över USA och dödar till synes slumpmässigt.

Men Carter och Elaine finner sig snart vara åskådare mer än aktörer i fallet. Och medan de desperat försöker förstå sig på en man som dödar av ren lust, uppdagar de ett virrvarr av lögner och korruption som ska skaka om hela landet.

Min kommentar
Den här boken hade väldigt mycket som talade för sig, bland annat debut, thriller, första delen i en serie och en hemlighetsfull ensamvarg. Det är precis min typ av bok. Dessutom är författaren från Skottland.

Min första undran måste nog gälla varför en författare från Skottland skriver en bok som utspelar sig i USA. Just med den här bokens handling så förstår jag ju att det inte alls passar med Glasgow, men jag kan inte låta bli att undra. Här finns inte direkt några långrandiga miljöbeskrivningar, det finns det inte tid till och det tackar jag för. En karta över USA kände jag däremot var nödvändigt för att jag alls skulle begripa turerna.

Det finns tre olika perspektiv, ett är jag, som är Carter Blake och så finns två i tredje person där vi följer FBI-agenten Elaine och massmördaren Caleb. Det funkar så där, jag tror att jag hade lite problem med att hålla isär Blake och Banner. Språket upplever jag som lite knöligt och jag tror att det är en översättningsfråga, till exempel förekom ordet förmärka ett par gånger. Vem pratar så?

Karaktärerna får man inte veta speciellt mycket om, vilket passar mig ypperligt. Jag är ju lite svag för hjältar med hemlighetsfullt förflutet, speciellt om de dessutom är ensamvargar och har en lite torr humor. Här finns inget vardagspussel, i alla fall inte i detalj. Det enda som nämns är egentligen Elaines problem att få ihop jobbet med rollen som ensamstående mamma, men det är bara korta reflektioner. Att få följa vad som försiggår i en massmördares huvud är visserligen svårt att relatera till, men väldigt spännande. Vad det är som gör att jag inte blir intresserad av dem vet jag inte, jag blir i alla fall aldrig riktigt engagerad. Och jag känner mig lite less på att män och kvinnor tydligen inte kan jobba ihop utan att bli attraherade av varandra.

Det är en ganska rå historia och här finns en del detaljerade beskrivningar av sönderskjutna huvuden och liknande. Tempot är hyfsat högt genom hela boken, men de sista 100 sidorna är kapitlen korta ögonblicksbilder, där höjs tempot och nerven stiger ordentligt. Tyvärr sänks det när det kommer en onödigt lång och detaljerad slagsmålsscen, de gör sig väldigt sällan bra i böcker. Det görs också ett litet försök till tvist, men den var inte direkt oväntad. Motivet köper jag rakt av, det är varken första eller sista gången jag hör talas om något liknande.

Om jag kommer att fortsätta läsa? Absolut. Jag är gräsligt nyfiken på fortsättningen, om det bara är Carter Blake som återkommer och om man kommer att få veta mer om honom.

Boktipset hade inget estimerat betyg, bara ett betyg var satt och det var 4.
Goodreads hade den 3,9 i genomsnitt (beräknat på 1 081 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Ett långt spår av blod: Just här - just nu, Johannas deckarhörna och Läsa & lyssna.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.