lördag 22 juli 2017

"Konsten att vara Caroline" av Peter Barlach

Författare: Peter Barlach
Titel: Konsten att vara Caroline
Genre: Feelgood
Antal sidor: 316
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Caroline 2
Förlag: Lind & Co
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2015
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 9 juli 2017




Första meningen: Det känns som om vinder drar in under huden.

Baksidetext
Tjugofemåriga Caroline väntar på att livet ska börja. Drömmen är att öppna en egen tapasrestaurang. Problemet är bara att det fattas minst en halv miljon i startkapital. Så tills vidare får hon nöja sig med jobbet i delidisken på matjätten Maxfood.

Mellan arbetspassen lagar hon mat, träffar fel typ av män, umgås med sin pappa, en småkriminell, före detta stjärnkock, och får upp ögonen för ensamstående mamman Bente. Hon försöker också närma sig sin egen mamma, som fastnat i sorgen efter Carolines lillebror.

Så en dag får Caroline en högst annorlunda förfrågan från en kollega. Hon erbjuds delta i ett brott, som om det lyckas, skulle kunna gjuta liv i hennes drömmar...

Min kommentar
Den här boken låg i en goodiebag, full av feelgood, som jag fick på Bokmässan förra året och eftersom jag behövde en gul bok (till sommarbingot) och jag kände att jag behövde bryta av med något som inte var becksvart så föll valet på Konsten att vara Caroline. Något som gjorde mig väldigt förvirrad är att denna benämns som första boken om Caroline, men det finns faktiskt en innan. Upptäckte jag efter att jag hade läst. Det är jag som är Caroline är dock en ungdomsbok, men det är fortfarande första delen, något som förlaget inte verkar vilja låtsas om. Tyvärr för alla oss som vill läsa i ordning.

Det är en mycket snabbläst liten bok, mycket beroende på att det är svårt att lägga den ifrån sig innan den är slut, men också för att det flyter på väldigt bra. Språkmässigt finns det ingenting jag stör mig på. Dialogerna är rappa och ofta roliga, miljöbeskrivningarna... jag kommer inte ens ihåg om det var några och det är ett bra betyg.

Caroline själv däremot, hon är en väldigt komplex person med både bra och dåliga sidor. Ibland tycker jag så väldigt mycket om henne. I nästa stund vill jag ruska om henne ordentligt. Ibland tror jag inte mina ögon när jag läser vad hon hittar på. Hon har ett väldigt destruktivt beteende, som bryts av med en fantastiskt beskriven relation med autistiske Hannes. Jag vet inte alls hur jag ska ställa mig till henne, men för det mesta så är hon lätt att tycka om och jag förlåter henne för det andra. Men jag vill verkligen att hon ska vakna upp. Att Caroline är som hon är kanske inte är så underligt, med tanke på hennes mamma, som är en självpåtagen martyr och älskar att vara det, och hennes far, som är alkoholiserad och småkriminell.

Trots att boken är så tunn (vad gäller antal sidor) så innehåller den allt som ett helt liv kan tänkas rymma. Det händer något mest hela tiden och kanske blir det lite väl mycket, men jag köper det. Jag är väldigt nyfiken på hur allt ska sluta, för vissa saker kan man ju bara inte se mellan fingrarna med. Slutet blir därför något av en tankenöt för mig och jag vet inte alls vad jag tycker om det.

Jag har redan nästa bok i serien, som den där goodiebagen också innehöll, men nu funderar jag på om jag kanske borde läsa den allra första boken om Caroline. Att jag ska fortsätta läsa om henne råder det dock inte minsta tvivel om.

Boktipsets estimerade betyg var 3,8 och genomsnittet 3,6 (beräknat på 60 betyg).
Goodreads hade den 3,5 i genomsnitt (beräknat på 76 betyg).
Jag ger den 4,0
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Konsten att vara Caroline: Fantastiska berättelser, boktok73 och Kajsas bokblogg.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

fredag 21 juli 2017

Helgfrågan v 29 (20 - 23 juli)

Helgen närmar sig med stormsteg och då är det så klart tid för Mias Helgfrågan. Det är en bra start.

Veckans fråga är: Jag har en rejäl hög med böcker att blogga om, samt några ljudböcker och högen växer. Vad gör du när det blir så? Eller tillhör du den ordentliga som bloggar om böckerna direkt.

Det har hänt att jag har haft några i kö, som mest kanske fem böcker/filmer/TV-serier och då mår jag inte bra. Alls. Det tråkiga är att jag tycker att alla inlägg jag skriver blir lite av hastverk vid de här tillfällena. Jag vill ju få undan högen.

Min föresats är att jag ska skriva det där jobbiga inlägget senast två dagar efter jag har läst/sett klart. Jag vill gärna att det ska gå lite tid mellan så att det hinner landa ordentligt, inte för att jag brukar byta åsikt men känslor lägger sig. Lite i alla fall. Oftast funkar det bra, men ibland hopar det sig och då försöker jag skriva en varje dag så att jag blir av med det.

Veckans bonusfråga är: Läser du något bra nu?

Jag läste ut en bok igår, Nattens dåd av Dennis Lehane, men den var inte jättebra. I morse började jag läsa Tidsmaskinen av H.G. Wells, en bok jag läste någon gång på 80-talet. Då tyckte jag om den i alla fall. Vad jag kommer att tycka nu återstår att se.

torsdag 20 juli 2017

Hett i hyllan #101

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Vi fortsätter väl med bokrean 2014 då...
Det tog ett bra tag innan jag fattade att författaren Josefine Sundström var samma som programledaren Josefine Sundström, men när jag gjorde det så kände jag att det var ett måste att läsa något av henne. En bokbloggare som jag litar väldigt mycket på (ja, nu tittar jag på dig igen Lotten), i alla fall när det gäller "gilla" så köpte jag Boel och Oscar direkt när jag såg den på rean. Men nu står den bara där och ser väldigt ledsen ut. Men misströsta inte, kära bok, du finns med på årets boktolva så inom kort ska även du bli läst.

Så här står det i alla fall på baksidan:
De är nyblivna grannar i ett ombyggt bankpalats från sekelskiftet, den ene är 90 år gammal, en före detta arkitekt som har bott i huset sedan han själv ritade om det. Den andra är en blond 30-årig före detta gallerist, nyss hemkommen från en längre utlandsresa. De borde inte ha något gemensamt.

Eller?

Båda bär de på ouppklarad skuld, sorg och ilska över hur livet blivit. De lever i ofrivillig ensamhet. Men en vattenläcka i taket gör att de måste ta kontakt. Detta blir upptakten till en oväntad vänskap, och snart har deras påverkan på varandra blivit genomgripande.

Låter ju hur charmigt som helst.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 19 juli 2017

"Magikerna" av Lev Grossman

Författare: Lev Grossman
Titel: Magikerna
Genre: Fantasy
Antal sidor: 437
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The magicians
Översättare: Helena Sjöstrand Svenn & Gösta Svenn
Serie: Magikerna 1
Förlag: Bookmark Förlag
Utgivningsår: (original) 2009 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 juli 2017




Första meningen: Quentin gjorde ett magiskt trick.

Baksidetext
Quentin Coldwater är begåvad men olycklig. Han går sista året på high school och är bevisligen ett geni. Dock är han fortfarande hemligt besatt av en serie fantasyböcker han läste som liten, om det magiska landet Fillory. I jämförelse med det känns allting i det riktiga livet grått och meningslöst.

Allting förändras när Quentin oväntat blir antagen till Brakebills, ett hemligt och synnerligen exklusivt college i New York, där han ska komma att genomgå en grundlig och tuff utbildning i hur man praktiserar modern magi. Han bekantar sig också med annat man stöter på i college: vänskap, kärlek, sex, alkohol och droger. Trots det saknas någonting fortfarande, och magin skänker honom inte den lycka och äventyrslust han hoppats på.

Det finns heller ingenting som kan förbereda honom på den förbluffande upptäckt som väntar efter examen.

Min kommentar
Fantasy och jag kommer inte alltid överens, men jag älskade verkligen både Harry Potter och Narnia. Magikerna har beskrivits som en blandning av Harry Potter och Narnia. För vuxna. Alla odds talade alltså för den här boken.

I ungefär halva boken så befinner vi oss på magiskolan och den här biten gillar jag verkligen. Det är intressant hur de lär sig magi och alla relationer kunde ha varit intressanta, i alla fall finns det embryon till spännande relationer, men för det mesta så hastas det förbi. Vilket kanske inte är så konstigt, med tanke på att de fyra åren på skolan bara upptar lite drygt 200 sidor. Man skulle kunna tycka att tempot måste vara skyhögt, men tyvärr, det händer nästan ingenting. Sedan befinner vi oss en stund i Brooklyn och därefter förflyttas vi till sagolandet. Här gäller samma sak vad gäller händelselöshet, men plötsligt kan det hända hur mycket som helst på några sidor för att sedan återgå till det sävliga tempot.

Quentin är en helt sanslöst trist huvudperson och han gör mig nästan tokig med sin självupptagenhet. Han vägrar envist att leva i nuet, att titta upp och se vad han har just nu. Hela tiden tänker han att "bara jag kunde... så skulle jag bli lycklig", men när han får det så tröttnar han direkt. Det är väl i och för sig symptomatiskt för vår tid, men jag behöver inte gilla det för det. Om det är meningen att man ska tycka synd om honom så misslyckas det kapitalt. Jag gillar inte någon karaktär och jag bryr mig inte ett dugg om om de lever eller dör. Det gör inte Quentin heller.

Språket upplever jag som lite tillkrånglat, jag vet inte om det beror på översättningen eller om jag helt enkelt är för ointresserad. Kapitlen är evighetslånga, men de har tack och lov lite nya stycken insprängda här och var. Det fullkomligt kryllar av referenser till andra böcker, men helt utan tanke bakom.

Boken är väldigt ojämn, både vad gäller tempo och berättelse. Vissa delar, som verkade intressanta, stormas förbi (som elementschack, vad gick det egentligen ut på och hur vann man? exakt hur låter en europeisk röst?) medan andra, ointressanta, saker beskrivs in i minsta detalj. Det är fasligt mycket snack och väldigt lite verkstad. Alla bara pratar om saker, men ingen gör något. Nej, det var inte riktigt sant, men det var så det kändes. Det hela känns väldigt planlöst och bara som en uppräkning av händelser. Det berör mig inte.

Var det då en blandning av Harry Potter och Narnia? Nej, det tycker jag inte alls. Det enda de har gemensamt är magiskolan (Harry Potter) och ett sagoland (Narnia). Ett sagoland som dessvärre mer känns som en turistguide än en spännande, magisk saga. För vuxna då? Jo, de drack en del och ett par gånger hade de sex. Jag gissar att det var det som menades med "för vuxna".

Som det känns just nu så kommer jag inte att fortsätta läsa den här serien. Om jag blir utsatt för Quentin igen så riskerar jag själv att bli deprimerad. Jag har emellertid upptäckt att serien går på C More så att...

Boktipsets estimerade betyg var 2,3 och genomsnittet 3,0 (beräknat på 344 betyg).
Goodreads hade den 3,47 i genomsnitt (beräknat på 163 230 betyg).
Jag ger den 3,0
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Magikerna: Lottens bokblogg, Lingonhjärta och Romeo & Juliet.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

tisdag 18 juli 2017

Från A till Ö: E - Eftertänksamhet

E - Eftertänksamhet. En bok som fick dig att tänka.
Vare sig boken var en deckare eller bara fick dig att tänka mer på något speciellt i allmänhet. Den här boken gav din hjärna en work-out.

Roslund & Hellström är (var) generellt väldigt bra på att få mig att fundera över många saker, bland annat orsak och verkan. Utan att trycka upp pekfingret i ansiktet på en så berättar de tragiska och trovärdiga berättelser. Den allra bästa av deras böcker funderar jag fortfarande på ibland.

Bilden är länkad till mitt inlägg.
Edward Finnigans upprättelse av Anders Roslund & Börge Hellström