lördag 20 januari 2018

"När skruven dras åt" av Henry James

Författare: Henry James
Titel: När skruven dras åt
Genre: Skräck
Antal sidor: 151
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The turn of the screw
Översättare: Ola Klingberg
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 1898 (min) 2013
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 11 januari 2018




Första meningen: Visst hade historien hållit oss i spänning kring brasan, men förutom den självklara iakttagelsen att den var för kuslig, vilket ju en egendomlig historia som berättas i ett gammalt hus på julafton faktiskt ska vara, minns jag ingen särskild reaktion - inte förrån någon råkade påpeka att han aldrig tidigare hört talas om att en sådan hemsökelse drabbat ett barn.

Baksidetext
En ung kvinna börjar arbeta som guvernant på det ensliga godset Bly utanför London. Där möts hon av de två föräldralösa barn hon ska ta hand om, en tvetydig husföreståndarinna och en iskall, övernaturlig stämning. Snart börjar ett par egendomliga gestalter dyka upp oanmälda och en krypande fasa tar både guvernanten och läsaren i ett allt hårdare grepp.

Min kommentar
Det finns ju ett antal skräckklassiker som man som skräckfantast borde ha läst. När skruven dras åt är en av dem. Därför blev jag ju väldigt glad när jag såg att det hade kommit en nyöversättning och till slut så flyttade den hem till mig. Efter drygt två år som dammsamlande i hyllan så var det äntligen dags att läsa den.

Den här historien börjar precis likadant som otaliga andra som jag har läst från den här tiden; män som samlas och berättar spökhistorier för varandra. Här fanns visserligen ett par kvinnor också, men de åkte visst hem innan den här hemska berättelsen skulle ta sin början. Man får inte heller veta vad någon av berättarna heter, vilket verkar ha varit vanligt.

När jag började läsa så blev jag nästan trollbunden och ville egentligen inte lägga ihop boken och kliva av bussen. Det här tog dock slut efter 20-25 sidor. Ungefär samtidigt som guvernantens egen historia tog vid. Förmodligen beror det på en väldig massa saker, men den främsta anledningen är att det aldrig pratas i klartext. Det fullkomligt öser antydningar över en och eftersom jag inte alls kan relatera till vare sig tankar eller agerande så förstår jag inte vad det är som antyds. Alla de här sakerna var antagligen självklarheter på 1800-talet, men känns helt främmande på 2000-talet. Det mesta överdrivs och överdramatiseras och ingen säger vad den tänker. I mina ögon så är guvernanten och husan två hysteriska fruntimmer som bara går runt och skvallrar.

Den namnlösa guvernanten gör inte något speciellt bra jobb utan ägnar sig kanske mer åt sådant som inte ingår i hennes jobbeskrivning. Hon blir anförtrodd fullständigt ansvar för barnen, men vågar inte ens fråga en 10-åring varför han blev relegerad. I stället fantiserar hon och husan ihop något. Guvernanten är så självgod och vansinnigt nedlåtande mot husan, kanske var guvernant snäppet högre än husa. Klasskillnader verkar vara en viktig ingrediens här. Hennes (guvernantens alltså, det är så jobbigt när folk inte har namn) känslor för och behandling av de oerhört vackra, underbara och fantastiska barnen känns väldigt märkliga och ger mig kalla kårar. Hon, guvernanten, är fullkomligt genomosympatisk.

Det som gör den här historien lite läskig är att det är helt öppet om spökena faktiskt finns eller om det bara är guvernanten som är galen. Om jag någon gång tvekade så blev jag helt säker när jag kom till slutet. Detta är tydligen en fråga som fortfarande är brännhet. Jag kan inte alls hålla med Ola Larsmo på DN, som är blurbad på omslaget, om att detta skulle vara världens bästa spökhistoria. En gång var den säkert det och jag har inga svårigheter att se att den skrämde slag på folk för hundra år sedan, men nu? Nej, inte så mycket.

Boktipsets estimerade betyg var 2,8 och genomsnittet 3,1 (beräknat på 201 betyg).
Goodreads hade den 3,45 i genomsnitt (beräknat på 69 965 betyg).
Jag ger den 3,5
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om När skruven dras åt: Endast e-böcker, Annikas litteratur- och kulturblogg och Stringhyllan.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

14 kommentarer:

  1. Jag hade riktigt höga förhoppningar på grund av den där blurben och blev besviken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är dumt att kalla något världens bästa spökhistoria. Det kan vi nog vara överens om :)

      Radera
  2. den ska jag läsa, väntar i bokhyllan

    SvaraRadera
  3. Jag gillade den, och jag vet ännu inte vad som verkligen var sanningen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle aldrig vilja kalla den för dålig, men någon egentlig spökhistoria tyckte jag nog inte att det blev. Nej, vet gör nog ingen, det är upp till var och en att tolka :)

      Radera
  4. Skräck är inte min genre, men boken har ett riktigt snyggt omslag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog omslaget som är det mest skrämmande med den här boken :)

      Radera
  5. Det där är mitt problem med de här klassikerna...

    SvaraRadera
    Svar
    1. De här kvinnorna var lite som främmande varelser för mig och det gick bara inte att relatera till just den biten :)

      Radera
  6. Håller med om allting du skriver :) Den är kanske inte min favoritbok men likväl är det kul att ha läst den

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att du säger det. Jag trodde ett tag att det var mig det var fel på :) Nej, någon favoritbok kommer det aldrig att bli, men jag är glad att jag har läst den och vissa bitar tyckte jag faktiskt om :)

      Radera
  7. Jag har nog den här på engelska på läsplattan (har något svagt minne av att jag vid ett sjukdomstillfälle laddade ned en massa gratisklassiker till plattan ^^U), men jag får väl sänka förväntningarna några snäpp.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns ju de som älskar den här boken. Kanske är du en av dem :)

      Radera