tisdag 31 januari 2017

Tisdagsutmaning: Något att längta efter

Veckans utmaning på Kulturkollo: Något att längta efter.

Vilka 3 kulturella upplevelser under 2017 längtar du efter?

Jag har nog egentligen alldeles för dålig koll på vad som komma skall, i alla fall om det ligger längre än en månad in i framtiden, men att skrapa ihop tre klarar jag nog... Det är ju mycket jag längtar efter.

Först tänkte jag ta en bok, en film och en något med musik, alternativt stå-upp, men jag gick bet på den sista. Men semester är väl också kultur?

1. Den elfte boken om Harry Hole, Törst, släpps i mars. Det är nästan fyra år sedan Jo Nesbø släppte en bok i den här serien så den är väldigt, väldigt efterlängtad.

2. Filmen The Dark Tower, som bygger på Stephen Kings episka berättelse med samma namn verkar ha premiär i slutet av juli. Det hade ju varit fantastiskt om jag hade lyckats lura med mig sambon på den på det årliga biobesöket 😉

3. Semestern i år är tänkt att gå nästan hela vägen runt Östersjön; Gdansk, Vilnius, Riga och Tallinn. Det skulle förvåna mig väldigt om det inte blir någon kultur alls på den resan.

Tematrio - Barn- och ungdomsböcker

Dags för Lyrans Tematrio igen. Veckans tema: Berätta om tre riktigt bra böcker för barn i olika åldrar!

Jag läser nog egentligen inga riktiga barnböcker, men ungdomsböcker är en helt annan grej. De här tre kan nog vara bland de bästa jag har läst de senaste åren.

1. När hundarna kommer av Jessica Schiefauer, en viktig bok om brott, ur ett helt annat perspektiv än det brukar skildras.

2. En väktares bekännelser av Elin Säfström, tomtar och troll på Stockholms gator och Tilda Modigh som försöker hantera dem.

3. April, April av Mattias Edvardsson, om ungdomar på ett behandlingshem.

Top Ten Tuesday: Filmadaptioner


Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är All about the visuals: Top Ten Favorite Graphic Novels/Comics or Ten Comics on My TBR or Top Ten Favorite Picture Books.

Ja, se det här går jag bet på. Ordentligt. Jag läser inte grafiska romaner, serier eller bilderböcker. Det var väldigt längesedan. Därför fuskar jag och tolkar visual som filmadaptioner.

För drygt ett år sedan gjorde jag en lista över filmatiseringar som jag absolut ville se. Nu har jag sett nio av dem och den tionde kommer jag att titta på hyfsat snart. Alla har inte varit bra, men genomgående så har de varit sevärda.

1. Förr eller senare exploderar jag gillade jag faktiskt lika mycket som boken. (4 på båda)
2. The Martian var precis lika fantastisk som boken. (5 på båda)
3. Child 44 blev jag så besviken på. (5 på boken, 3 på filmen)
4. This Is Where I Leave You var förvånande nog bättre som film än som bok. (3,5 på boken, 4 på filmen)
5. Insurgent har jag nästan precis läst och nu måste jag glömma bort lite innan jag ser filmen.
6. The Theory of Everything kan jag inte alls bedöma som bok, eftersom jag inte har läst den, men filmen var väldigt bra.
7. Mockingjay - part 2 led lite av det där fenomenet att dela upp en bok i två delar, men i stort sett var det lika bra som boken. (4,5 på boken, 4 på filmen)
8. Dark places var en riktigt bra bok som blev lite mer än en axelryckning som film. (4,5 på boken, 3,5 på filmen)
9. En man som heter Ove var det riktigt läskigt att börja titta på, men som de har lyckats. (5 på båda)
10. The 5th wave blev inte alls speciellt bra som film. (4 på boken, 3 på filmen)

måndag 30 januari 2017

Film: Eye in the sky

Titel: Eye in the sky
Originaltitel: Eye in the sky
Genre: Thriller
Regissör: Gavin Hood
Manus: Guy Hibbert
Skådespelare: Helen Mirren, Alan Rickman, Aaron Paul, Barkhad Abdi, Aisha Takow
Utgivningsår: 2015
Produktionsland: UK
Längd: 102 min
Serie: -
Såg den på Blu-ray 5 januari 2017





Handling
Överste Katherine Powell leder ett hemligt drönaruppdrag vars mål är att fånga en ökänd terroristgrupp som gömmer sig i Nairobi, Kenya. När hon och hennes team upptäcker att gruppen planerar att utföra en självmordsattack, ändras ordern snabbt från ”tillfångata” till ”döda”. Precis när man ska inleda attacken upptäcker piloten en lekande nioårig flicka vid huset, och man ställs inför ett omänskligt svårt val. Ska man låta en oskyldig liten flicka dö, eller låta självmordsbombarna utföra sitt dåd?

Min kommentar
Jag kommer faktiskt inte riktigt ihåg varför jag beställde den här filmen, förmodligen var det titeln som gjorde att jag i alla fall klickade in mig på den och läste. Ett öga i himlen skulle ju kunna betyda teknik av något slag och det lockar alltid. Så värst mycket teknik var det dock inte, men den som fanns där var väldigt fräck och jag kommer nog att titta extra noga på fåglar och insekter i fortsättningen. Och filmen var ruggigt spännande.

Det händer inte speciellt mycket, rent actionmässigt, utan det mesta sker inne i huvudet. På tittaren mest kanske, i alla fall på mig. Utan att skriva mig på näsan vad jag ska tycka så visar filmen väldigt tydligt vilka kval man kan känna när man leker Gud och ska bestämma vem som ska leva och vem som ska dö. Det blir dock lite fånigt när ingen av de som bestämmer vill fatta beslut. Jag tycker ju att de har just det jobbet för att ta de där besluten och om man inte kan det så bör man kanske skaffa sig ett annat jobb. Det är många tankar och känslor som far igenom huvudet och jag är i alla fall glad att jag inte sitter i en sådan position.

Det finns en del kända skådespelare med här och Helen Mirren är ju alltid en favorit. För att inte tala om Alan Rickman. Detta var hans sista spelfilm. Det är lite konstigt att skådespelare, som jag aldrig tidigare har sett i någon film, plötsligt börjar dyka upp lite överallt. Som Barkhad Abdi, som har en betydligt mer sympatisk roll här än han hade i Captain Phillips. Och lite konstigt känns det att se Aaron Paul, från Breaking Bad, i en sådan här seriös roll. Om man nu kan uttrycka sig så.

Jag blir lite förvånad över hur snabbt uppdraget gick från "tillfångata" till "döda" och tycker inte riktigt att man fick veta varför. De visste ju att det handlade om tre terrorister redan från början och om de hade tillräckligt med folk för att "tillfångata" då så borde de ju ha räckt även sedan. Det kan ju inte bara ha berott på vad som fanns i huset. Det känns inte heller riktigt trovärdigt att en amerikansk soldat ifrågasätter en order, de är ju inte direkt kända för att tänka själva.

Detta var en tuff och jobbig film för mig och jag gillar det moraliska dilemmat och att jag inte serveras några svar på vad som eventuellt är rätt eller fel. Jag hoppas dock att det inte sitter sådana obeslutsamma och fega människor och fattar tuffa beslut, men så är det ju naturligtvis.



Filmtipsets estimerade betyg var 4 (beräknat på 488 betyg).
IMDb hade den 7,3 i genomsnitt (beräknat på 49 559 betyg).
Jag ger den 4,5.
Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

söndag 29 januari 2017

En smakebit på søndag: Alfa och omega

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från virkeligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Det har inte blivit så mycket läsning den här helgen, än så länge. Det hoppas jag ändra i dag, det är ju Zlatan på TV och då brukar jag kunna få läsa i fred 😃

Jag har äntligen börjat läsa Oskar Källners novellsamling Alfa och omega. En författare vars noveller rör sig mellan "helt OK" till "knockout" och genremässigt rör de sig mellan skräck (tentakelmonster, zombies, "vanlig" skräck) och science fiction (inte så många rymdmonster vad jag minns utan mer framtidsskildringar). Riktigt bra alltså!

Min smakebit är början av novellen En sista kyss farväl.
Hon vandrade den sista biten genom skogen. Fåglarna sjöng och vinden lekte i hennes hår. Chauffören hade protesterat när hon lämnade bilen men hon ville känna solen i ansiktet och höra väggruset krasa under skosulorna. Dessutom skulle det ge henne mer tid.
     Tid.
     Hon skrattade till och fingrade nervöst på glasögonen i blusens bröstficka. Klumpen växte i magen. En gång i tiden hade hon älskat att promenera här. De minnena var nu bara dimmiga skuggor ur det förflutna.
     Vägen gick över ett krön och en bit bort skymtade hon stugan, klassiskt målad i rött med vita knutar. Allt kändes mindre, stugan, tomten och sjön. Träden lutade sig över henne. Med ens kunde hon inte andas. Hon tog några snabba steg tillbaka och rörde vid öronsnäckan.
     "Vem vill du ringa?", sa en syntetisk röst.

lördag 28 januari 2017

Bästa romansviten

Lyran har startat upp en ny veckoutmaning, den handlar om att plocka ut det bästa av någonting. Veckans uppgift: Den bästa romansvit du läst.

Jag har läst väldigt många och helt ärligt så tänker jag sluta bry mig om att "bäst" är singular...

Den allra första jag läste var Kent-sagan av John Jakes, som på svenska består av sjutton delar. Min gudmor lånade mig de första delarna 1982 och jag slukade dem. Jag lyckades hitta alla delar det året, utom den första. Som jag ju självklart ville ha trots att jag redan hade läst den. Det tog mig ända till 2010 innan jag lyckades lägga vantarna på den och nu står hela serien komplett där i hyllan och jag blir lycklig varje gång jag tittar på den. Vad den handlar om?
Serien startar i Frankrike i mitten av 1700-talet för att gå vidare till USA och amerikanska revolutionen och sedan vidare i historien. Man följer, från början, Phillipe Charboneau som blir Philip Kent när han kommer till Amerika, sedan blir det en sorts släktkrönika. Böckerna gavs ut under 1980 och 1981 här i Sverige (förmodligen för att serien gick på TV här 1981, under namnet Oäktingen).

En romansvit av senare slag är Stephen Kings Det mörka tornet (ingen det bästa kan vara utan King). Nej, det här är ingen skräck. Detta är fantasy när den är som bäst. Här finns massor av referenser till Kings övriga verk och faktum är att han själv gör en kameo. Den första boken är... jag vill verkligen inte säga usel, men den är inte bra. Andra delen är lite bättre, liksom den tredje. Sedan bär det av... Nu i dagarna släpps del 4,5 äntligen på svenska, den har jag inte läst. Än. Så här beskrivs serien:
Roland av Gilead är den siste revolvermannen, den siste av de ljusets riddare som en gång kämpade för lag och rätt i en värld som gått vidare, förötts och förändrats och där tid och avstånd inte längre behållit sin forna innebörd.

Vi möter honom under hans jakt på mannen i svart, som kan besvara de frågor Roland måste ställa för att nå vidare i sitt sökande efter Det mörka tornet. Roland är viddernas man, en ensam hämnare och en godhetens förkämpe; en gestalt stigen ur myternas och legendernas värld. Men vi möter också dem som kommer i Rolands väg och som påverkar honom: Den ensamma Alice, som söker kärlek men finner död och pojken Jake, som blir Rolands följeslagare och öde.

"Cirkeltecknaren" av Fred Vargas

Författare: Fred Vargas
Titel: Cirkeltecknaren
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 269
Originalspråk: Franska
Originaltitel: L'homme aux cercles bleus
Översättare: Cecilia Franklin
Serie: Adamsberg 1
Förlag: Sekwa
Utgivningsår: (original) 1991 (min) 2015
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 6 januari 2017




Första meningen: Mathilde tog upp sin anteckningsbok och skrev: "Jag retar mig på mannen som sitter till vänster om mig."

Baksidetext
Under flera månader rapporterar tidningarna om ett fenomen som förbryllar parisarna. Stora cirklar ritas med blå krita på trottoarer runt olika vardagliga föremål och bredvid står en mystisk fras skriven med vacker handstil.

Kommissarie Adamsberg oroar sig. Något säger honom att detta bara är början och mycket riktigt återfinns snart en kvinna med avskuren hals i en av cirklarna. Tillsammans med sin brokiga skara kollegor på mordroteln måste Adamsberg göra sitt yttersta för att förhindra att fler faller offer för cirkeltecknaren.

Min kommentar
Jag brukar hävda att jag inte gillar något franskt. Trots det blev jag väldigt sugen på Fred Vargas böcker om kommissarie Adamsberg. Tyvärr är detta ännu en serie som har översatts i fel ordning, men när jag efter flera års väntan upptäckte att första delen, Cirkeltecknaren, äntligen kommit på svenska så tvekade jag inte länge.

Boken utspelar sig 1990 (den gavs ut redan 1991, det tog alltså "bara" 24 år innan den kom på svenska) och här finns inga datorer, mobiltelefoner eller andra nymodigheter. Bara skarpa hjärnor. Många gånger när jag läser böcker som är "gamla" så får jag något slags antikvitetskänsla, men det händer aldrig här. Inte en enda gång tänker jag på att de inte ringer varandra hela tiden eller att inget kan googlas. Det är ganska skönt att slippa det, faktiskt. Förmodligen är Paris återgivet på ett bra sätt, till och med jag som aldrig har varit där får en känsla av stan.

Jag upplever det som att författaren berättar på ett väldigt distanserat sätt. Inte kallt på något sätt, men utifrån och det brukar jag uppskatta. Humorn är närvarande hela tiden och den är av den varma sorten. Det finns ett naturligt driv framåt, även om det går väldigt långsamt och mest på känsla.

Här finns inte en enda vanlig, ordinär karaktär. De är inte speciellt många, men de är alla udda på olika sätt. Adamsberg själv är en underlig figur och jag har väldigt svårt att se honom passa in på 2010-talet. Från början gillar jag honom, mycket, men sedan får han en del egenskaper som inte är så lätta att tycka om. De flesta karaktärer blir lite för mycket, men faktum är att jag gillar dem ändå.

Cirkeltecknaren är precis vad jag skulle kalla för väldigt fransk. Det är en förfärlig massa prat, gärna ovidkommande, gärna åt det filosofiska hållet och mycket navelskåderi. För det mesta är allt så dramatiskt, minsta lilla känsla skruvas upp till max. Karaktärerna försjunker ofta, gärna och länge i tankar på den försvunna kärleken. Det känns som att det franska är väldigt långt ifrån min värld. Förvånande nog så gillar jag det, det är så olikt vad jag brukar läsa att det känns uppfriskande.

När jag börjar närma mig slutet så irriterar jag mig över att jag inte får veta saker samtidigt som Adamsberg, vilket gör det (nästan) omöjligt att lista ut vem och varför. Det känns lite som fusk och det är ingen konst att skriva en klurig deckare om man undanhåller viktig information. Och så finns det ett namnbyte som stör mig också. Heter Leclerc Leclerc eller Declerc?

Jag kommer definitivt fortsätta att läsa den här serien, men jag envisas med att hävda att jag inte gillar det franska (så mycket). Om man bara gör sådant man gillar så utvecklas man ju aldrig. Kanske blir jag frankofil i framtiden.

Boktipsets estimerade betyg var 3,3 och genomsnittet 3,1 (beräknat på 47 betyg).
Goodreads hade den 3,67 i genomsnitt (beräknat på 4 383 betyg).
Jag ger den 3,5
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Cirkeltecknaren: Lyrans noblesser, Midnatts ord och Annika Bengtsson.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

fredag 27 januari 2017

Helgfrågan v. 4 26/1-29/1

Saknaden efter Annikas bokbloggsjerka är stor, den var ju liksom startskottet för helgen på något sätt. Nu har Mia saknat tillräckligt och startar upp Helgfrågan, så nu kanske det äntligen kan bli helg på riktigt igen.

Veckans fråga är: Vilket ämne läser du helst (enligt Bokus ämnesindelning)? Vilken är den bästa bok du läst inom det ämnet?

Nej, jag tänker inte välja deckare. Inte när både science fiction och skräck ligger under skönlitteratur. Dessutom ligger det jag brukar kalla för drama där också.

Eftersom det finns hur många som helst att välja bland och ämnet ät gigantiskt stort, så tänker jag göra en fuling och välja tre böcker; en science fiction, en skräck, en drama. Det är ändå på tok för många att välja mellan så böckerna är dessutom lästa 2013 eller senare och jag bestämde mig för att inte ha med en enda King.

Science fictionSkräckDrama
Ensam på Mars
av Andy Weir
Inga kelgrisar, inga styvbarn
av Cia Sigesgård
En man som heter Ove
av Fredrik Backman

En överraskning

Ett tag såg det ut som att det skulle gå en hel vecka utan att en enda bok flyttade hem till mig...

Sedan dök den här upp som en överraskning. Jag har faktiskt aldrig hört talas om den, men den låter oerhört sorglig. Den läses nog bäst i total ensamhet. Tack till Louise Bäckelin Förlag!

torsdag 26 januari 2017

Hett i hyllan #76

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Äntligen har vi förflyttat oss till hösten 2013, eller i alla fall sensommaren.
Jag är ganska säker på att jag köpte På sannolika skäl av Gianrico Carofiglio för att läsa den på en resa till Italien. Uppenbarligen blev det inte så (jag vet vilken jag tog med i stället) och trots att det faktiskt har blivit ytterligare en resa till Italien efter det så har den ännu inte blivit läst. Frågan är om den ska få vänta till nästa Italienresa, som jag inte alls vet när den kan bli av.

Detta är tydligen första delen i en serie (så klart) om advokaten Guido Guerrieri. Tyvärr verkar det vara hopplöst att försöka få tag i senare delar så det är ju lite dumt om jag läser och gillar. Min italienska är obefintlig så originalspråk är inte att tänka på. Nåväl, kanske inget att fundera på innan jag har läst den första. Så här står det i alla fall på baksidan:
Advokat Guido Guerrieri får en dag besök på sitt kontor av en ung egyptisk kvinna. Hennes vän, Abdou Thiam från Senegal, har blivit anklagad för ett fruktansvärt brott, mordet på en liten pojke, som hittats på botten av en brunn. Abdou är kringvandrande försäljare på stränderna runt Bari, och har flera gånger setts prata med pojken. Bevisen polisen har mot honom är starka. I sitt eget känslomässigt instabila tillstånd efter en skilsmässa, tar Guerrieri emot den alldeles för låga summa pengar som kvinnan kan erbjuda, och lovar att göra vad han kan för Abdou. Åklagaren vill ha en snabb dom, men Guerrieri blir snart övertygad om Abdous oskuld, och försvaret av honom hjälper Guerrieri i hans eget sorgearbete. Han konfronteras med småstadsrasism underblåst av den senaste tidens invandring från Afrika, och utnyttjar skickligt kryphålen i det italienska rättsväsendets labyrintliknande irrgångar.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 25 januari 2017

Läsplanering februari 2017

Snart är februari här, den näst värsta månaden på året, men nu blir det i alla fall ljusare och ljusare. Snart är våren här. Det funkade bra det här med att bara planera fyra böcker så jag fortsätter med det. De här fyra tänkte jag läsa i februari.

Hennes iskalla ögon av Carin Gerhardsen. Hyllvärmare. Finish That Series Challenge.
Uppstigningens brunn (2) av Brandon Sanderson. E-bok.
La Peregrina av Cecilia Samartin. Hyllvärmare. Finish That Series Challenge.
Fågelmannen av Mo Hayder. Hyllvärmare. Boktolva.

"Insurgent" av Veronica Roth

Författare: Veronica Roth
Titel: Insurgent
Genre: Science fiction
Antal sidor: 381
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Insurgent
Översättare: Katarina Falk
Serie: Divergent 2
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 3 januari 2017




Första meningen: Jag vaknar med hans namn i min mun.

Baksidetext
Ett enda val kan förändra dig eller förgöra dig. Men varje val har konsekvenser, och när oroligheter väller upp i falangerna omkring henne måste Tris Prior fortsätta att försöka rädda dem hon älskar - och sig själv - samtidigt som hon brottas med svåra frågor om sorg och förlåtelse, identitet och lojalitet, politik och kärlek.

Tris initiationsdag borde ha varit en dag fylld av firande och segeryra tillsammans med hennes valda falang. I stället slutade dagen i outsägliga fasor. Nu rasar krig, och konflikterna mellan falangerna och deras ideologier växer. Och i krigstider måste man välja sida, hemligheter kommer i ljuset, och de val som måste göras blir ännu större och mer oåterkalleliga.

Tris har förändrats, dels genom sin beslut, men också av på grund av nya upptäckter och skiftande relationer. Nu måste hon omfamna sin divergens fullt ut, oavsett vilka risker det innebär.

Min kommentar
I februari 2015 läste jag den tokhyllade Divergent och jag sällade mig, mer eller mindre, till hyllningskören. Sedan dess har jag även sett filmen, köpt de två efterföljande delarna i bok- och filmformat. Trots att jag var gräsligt nyfiken på fortsättningen så kom jag mig aldrig för att ta tag i Insurgent, men nu tog jag mig i kragen och skrev upp serien i min Finish That Series-utmaning.

Jag kastas rätt in i handlingen, där Divergent slutade, utan minsta lilla resumé. I början av boken sitter jag mest som ett fån och funderar på vad i hela friden som hände i slutet av Divergent. Vem är Will och vad hände med honom? Hur var det nu med falangerna och vilka var med var? Och då läste jag ändå på recaptains innan. Efter ett tag kommer det mesta tillbaka, men det här gjorde att jag hade väldigt svårt att komma in i boken.

Det är inte speciellt många karaktärer med, men jag hade ändå lite svårt att hålla isär dem och vilken falang de tillhörde. Speciellt när de började blanda sig med varandra och byta sida hit och dit. Det slutade med att jag tog fram postit-lappar, en för varje falang, där jag skrev upp namnen. De lapparna ska jag minsann ha kvar till Allegiant...

Tris och Tobias (aka Four) är naturligtvis med även i Insurgent och deras kärlekshistoria fortsätter. Tyvärr får den på tok för mycket fokus. För det mesta känns den onödig och lite smålöjlig. Det är för mycket tjafs, kärleksgnabb och fram och tillbaka. Jag gillar Tris, men jag gillar inte den hon blir tillsammans med Tobias. Ibland tar hon sig för korkade saker bara för att han inte tycker att hon borde. Det är verkligen inget bra motiv för att göra något. Oavsett vad. Nej, varför måste det finnas med en tramsig kärlekshistoria? Varför kan inte Tris klara sig själv?

Många handlingar och reaktioner känns inte logiska och egentligen förstår jag inte alls varför De Lärda gör det de gör, bara på grund av det man får veta i slutet. Vilket för övrigt är den efterlängtade hinten om vad som egentligen hände innan människorna blev indelade i falanger. Dessvärre förstår jag varken varför eller hur.

Insurgent är inte lika bra som Divergent, mest på grund av att första halvan är lite seg och mest samma sak om och om igen. I andra halvan sätter det fart och då händer det så mycket att jag nästan blir andfådd. Jag är väldigt glad över att jag ska läsa även Allegiant senare i år. Och se filmen Insurgent också. Ska bara glömma lite av boken först.

Boktipsets estimerade betyg var 3,9 och genomsnittet 3,7 (beräknat på 496 betyg).
Goodreads hade den 4,08 i genomsnitt (beräknat på 907 839 betyg).
Jag ger den 4,0
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Insurgent: Carolina läser, Boktycke och Booklovin.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

tisdag 24 januari 2017

Kommande böcker i februari 2017

Inte jättemånga boksläpp i februari, men det räcker.

På väg mot döden av Stephen Booth
Genre: Kriminalroman
Serie: Ben Cooper & Diane Fry (15)
Antal sidor: 379
Utgivningsdatum: 2017-02-08
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
Det finns bara en väg till den pittoreska engelska byn Shawhead i Peak District. Och en väg därifrån. På den vägen hittas tidigt en morgon en övergiven lastbil med olycksbådande blodfläckar på insidan.

Lastbilschauffören Mac Kelsey hittas snart mördad, slarvigt nedgrävd intill en stenmur och kriminalinspektör Ben Cooper får ta hand om utredningen. Han möts av märkligt tystlåtna och fientligt inställda bybor. Men kan det verkligen gömma sig en mördare bland dem?

Så hittas ytterligare en person död, den här gången tycks det röra sig om självmord. Den döde, en man vid namn Scott Brooks, har lidit av en långvarig depression sedan hans fru Ashley omkommit i en bilolycka åtta år tidigare. Den mördade lastbilschauffören Mac Kelsey tycks ha befunnit sig på olycksplatsen. Finns det ett samband eller rör det sig bara om en slump?


Jag har ju numera läst de tretton första delarna i den här serien och jag kan nog nästan lova att den här också kommer att bli läst. Någon gång.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.



Stulna liv av James Dashner
Genre: Science fiction
Serie: VirtNet-spelen (2)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2017-02-15
Förlag: Bokförlaget Semic

Från Bokus
Michael levde sitt liv på VirtNet - en virtuell värld som tar över alla sinnen. Men när han mötte VirtNets mörkaste dimensioner suddades gränsen mellan spel och verklighet ut fullständigt. Hela hans liv kastades omkull.

Han har förlorat allt. Men han kan inte ge upp nu. Michael är en av få som känner till hackern Kaines plan för att ta över världen. Intelligenta dataprogram ska ersätta levande människors hjärnor och ta över deras kroppar.
Myndigheterna låtsas att allt är som det ska. Bara Michael och hans vänner vet sanningen. Och de måste ta konsekvenserna. De riskerar allt för att rädda mänskligheten.


Jag måste ju erkänna att temat lockar väldigt. Första delen har jag inte läst, men...

Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.



Även vilda hundar av Ian Rankin
Genre: Kriminalroman
Serie: John Rebus (20)
Antal sidor: 368
Utgivningsdatum: 2017-02-18
Förlag: Modernista

Från Bokus
John Rebus är inte pensionärstypen. Han är inte särskilt förtjust i hobbies, semestrar eller renoveringsprojekt. Han har polisyrket i blodet.
Så när kriminalinspektör Siobhan Clarke ber om hans hjälp i en utredning tvekar Rebus inte länge innan han tackar ja. Clarke har utrett en framstående advokats död, vars kropp hittades tillsammans med ett hotfullt meddelande. På andra sidan Edinburgh har Big Ger Cafferty - Rebus långvariga ärkefiende - tagit emot ett identiskt meddelande och en kula genom sitt fönster.
Nu är det upp till Clarke och Rebus att lägga ihop pusselbitarna och sätta fast mördaren.


Första Rebus-boken står faktiskt oläst i hyllan och har gjort så ett bra tag. Kanske kommer jag till tjugonde delen...

Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.



Andras vänner av Liane Moriarty
Genre: Drama
Serie: -
Antal sidor: 400
Utgivningsdatum: 2017-02-24
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
En grillkväll, sex ansvarsfulla vuxna, tre gulliga ungar och en liten hund. Vad skulle kunna gå fel?

Clementine och Sam har det bra tillsammans. De har två små döttrar, Sam har just börjat på sitt drömjobb och Clementine som är cellist förbereder sig inför en av sitt livs viktigaste provspelningar.

Clementine och den mer reserverade Erika har varit vänner sedan de var små. De känner varandra utan och innan men hamnar ofta på kollisionskurs med varandra. Så när Erika nämner att de alla blivit inbjudna till en grillkväll hos grannarna Vid och Tiffany, som med all säkerhet kan lätta upp stämningen, tackar Clementine och Sam ja på en gång.

Det blir en kväll som får livet att ta en annan riktning. Och efteråt kan ingen av dem sluta undra: Vad skulle ha hänt om vi inte hade gått dit?


Liane Moriarty lockar en del, men jag har ännu inte läst något av henne.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.



Syndafloder av Kristina Ohlsson
Genre: Kriminalroman
Serie: Fredrika Bergman (6)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2017-02-27
Förlag: Piratförlaget

Från Bokus
En man hittas skjuten i bröstet, sittande i en fåtölj framför brasan. Märkligt nog bär han sin dotters vigselring på lillfingret.

I en annan del av stan söker en begravningsentreprenör efter sin bror. En bror som han verkar vara ensam om att sakna och som han fruktar kan vara borta för alltid.

Samtidigt kämpar en kvinna för att inte förlora kontrollen när hennes man blir mer och mer farlig. Tiden rinner snabbt undan och hon får allt svårare att skydda sig själv och sina barn.

Fredrika Bergman och Alex Recht ser samband mellan de olika fallen och leds in i en cirkel av spår där gamla synder kommer tillbaka. Någon lämnar meddelanden till Alex, någon som vill ställa allt tillrätta. Men vem är den anonyme brevskrivaren och varför tycks gärningsmannen alltid ligga steget före?


En väldigt, väldigt efterlängtad bok.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.



Vinden genom nyckelhålet av Stephen King
Genre: Fantasy
Serie: Det mörka tornet (4,5)
Antal sidor: 500
Utgivningsdatum: 2017-02-08
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
Under en storm söker Roland och hans följeslagare skydd i en öde by. Medan en iskall vind drar genom världen berättar Roland om ett av sina första uppdrag som revolverman - en berättelse i berättelsen, och en som i sin tur innehåller en saga.

Som jag har väntat på denna! Men varför bara i storpocket? Nu passar den ju inte alls in bland de andra delarna.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokus och cdon.

Top Ten Tuesday: Olästa tegelstenar i min bokhylla


Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är FREEBIE.

Det är jobbigt att hitta på något själv... eftersom jag nu älskar tegelstenar och förmodligen borde ha några olästa i hyllan så tänkte jag att det kunde vara ett bra tema. Jag har egentligen bara ett problem. Vad är en tegelsten? Finns det någon bestämd tjocklek eller bestämmer jag själv? För att göra det lätt så har jag helt enkelt bara valt de tio olästa böcker som har flest sidor.

1. Snö och aska av Diana Gabladon (1279 sidor)
2. Himlakroppar av Eleanor Catton (1112 sidor)
3. Som ett eko av Diana Gabaldon (1052 sidor)
4. Mr Ripley av Patricia Highsmith (830 sidor)
5. Kampen om järntronen av George R.R. Martin (716 sidor)
6. Sanningen om Harry Quebert av Joël Dicker (706 sidor)
7. En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie (678 sidor)
8. Rysk roulette av Tom Clancy (673 sidor)
9. Bläckmagi av Cornelia Funke (665 sidor)
10. Odinsbarn av Siri Pettersen (661 sidor)

måndag 23 januari 2017

TV-serie: Midnattssol

Titel: Midnattssol
Originaltitel: Midnattssol
Genre: Crime
Skapad av: Måns Mårlind, Björn Stein
Skådespelare: Leïla Bekhti, Gustaf Hammarsten, Albin Grenholm, Richard Ulfsäter, Jessica Grabowsky
Premiär: 2016-10-23
Produktionsland: Sverige | Frankrike
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 60 min
Såg den på TiVo december 2016-januari 2017






Handling
En man mördas brutalt mitt i den majestätiska fjällvärlden norr om Kiruna. Offret visar sig vara fransk medborgare och den erfarna mordutredaren Kahina Zadi beordras upp från Paris till Kiruna. Tillsammans med chefsåklagaren Burlin och hans biträdande, åklagaren Anders Harnesk, inleder hon en utredning som snart får svindlande proportioner. Ännu ett bestialiskt mord begås mitt framför ögonen på Kahina och Burlin.

Min kommentar
När jag såg att den här skulle gå på TV så var jag säker på att det var Jo Nesbøs bok som hade filmatiserats. En bok som jag inte har läst, därför spelade jag in serien. När det sedan började dyka upp en hel del artiklar så förstod jag att det här var något helt annat än den boken.

Jag har aldrig varit i Kiruna, men jag måste erkänna att jag blev väldigt sugen på att åka dit. Där verkar vara helt otroligt vackert och jag är glad att serien spelades in på plats och inte i en tråkig studio. Eller ännu värre, i Stockholm. Det är otroligt smart att låta staden och flytten av den ta så stor plats, det är nästan som att den är en egen karaktär.

Kanske hade jag lite förutfattade meningar om serien, svenska kriminalfilmer/thrillers brukar inte vara det bästa som finns och ofta tycker jag att det blir rent löjligt, men det här är bra. Riktigt bra. Visst gör karaktärerna en del märkliga och ibland rent dåliga val, men vem gör inte det. Visst görs det en hel del oprovocerade helikopteråkningar, men det gör ju bara att jag får se mer av miljön. Detta är helt enkelt förvånansvärt bra för att vara svenskt. Är det den franska samproduktionen kanske?

Skådespelarna är väldigt bra allihop, men jag kan tycka att det är lite fult att ha Peter Stormare som dragplåster, med tanke på vad som händer. Gustaf Hammarsten har fått en charmig norrländsk dialekt, som han tyvärr inte alltid lyckas hålla fast vid. Det är inte många andra jag känner igen och jag vet inte om det är några norrlänningar/samer i rollistan, men jag tror på dem allihop. Det är inte som Wallander-filmerna där det bara verkar bo stockholmare i Ystad.

Manusförfattarna har varit kreativa och hittat på ett antal otäcka och grymma sätt att döda någon på, ibland var det nära att jag fick titta bort... Det kändes oväntat. Och det menar jag på ett bra sätt. Det kändes nytt. Det finns lite för många sidohistorier som inte tillför något, som Harnesks kärleksliv och Kahinas förflutna, men det är faktiskt inget som stör på riktigt.

Känslan jag fick ett flertal gånger genom serien var att den lite är den svenska motsvarigheten till Game of thrones när det gäller att ta död på karaktärer. Rådet fäst dig inte vid någon, alla dör gäller även här.



TV-serier.nu hade serien 4,5 i genomsnitt.
IMDb hade serien 7,3 i genomsnitt (beräknat på 814 betyg).
Jag ger den 4,0.
Serien är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Serien kan köpas på cdon och discshop.

Film: Ghostbusters

Titel: Ghostbusters
Originaltitel: Ghostbusters
Genre: Komedi
Regissör: Paul Feig
Manus: Katie Dippold, Paul Feig
Skådespelare: Melissa McCarthy, Kristen Wiig, Kate McKinnon, Leslie Jones, Chris Hemsworth
Utgivningsår: 2016
Produktionsland: USA
Längd: 134 min
Serie: -
Såg den på Blu-ray 30 december 2016





Handling
Erin Gilbert och Abby Bergman är ett författarpar som skriver en bok om att spöken finns i verkligheten. Några år senare får Gilbert ett prestigefyllt lärarjobb på Columbia University, men hennes bok dyker upp och hon blir utskrattad av akademin. Gilbert återförenas med Bergman och andra när spöken invaderar Manhattan och teamet måste rädda världen.

Min kommentar
Jag vill bara göra det här klart redan från början; jag älskar originalet från 1984. Det är en av de roligaste filmer jag har sett. När jag hörde talas om remaken så ville jag egentligen inte ha något alls med den att göra. Sedan var det någon som nämnde att Melissa McCarthy spelar en av huvudrollerna. Eftersom hon är en stor favorit så gav jag efter.

Den här gången så gjorde vi något som vi nästan aldrig gör, vi tittade på extended cut. Jag vet inte om det var ett bra eller dåligt val, men förmodligen kommer jag att titta på bioversionen också, så småningom. Kanske innan det är dags att se på uppföljaren, för det gissar jag att det kommer en. Om man ska döma efter de små filmsnuttarna i eftertexterna.

Melissa McCarthy är precis lika fantastisk som hon brukar. Jag brukar inte gilla hysterisk humor, så jag antar att hon lyckas hålla sig på rätt sida gränsen. Kristen Wiig är också riktigt bra, speciellt hennes ibland helt tomma ansiktsuttryck och hennes desperata försöka att vara rätt är humor. Leslie Jones är nästan ett oskrivet kort för mig (har sett henne i Trainwreck) och hon är också bra, hon har en härlig timing. Kate McKinnon har jag mig veterligen aldrig sett i något och jag vet inte vad jag ska tycke om hennes karaktär. Hon är mest konstig och hennes repliker verkar komma från något annat manus. De passar inte alltid in i händelseförloppet. Vilket faktiskt är kul det också. Chris Hemsworths rollfigur, den helt osannolikt korkade receptionisten, är obetalbar. Jag blir extra glad när alla de gamla skådisarna dyker upp i små roller, ganska ovidkommande och onödiga, men det är lite speciellt.

Storyn är i stort sett samma som i originalet och för mig är det positivt när det handlar om remakes. Jag gillar inte när man är inne och petar för mycket. Dansnumret mot slutet är superläckert och jag blir glad på riktigt när det kommer mer i eftertexterna. Filmen sackar lite mot slutet, vilket ju skulle kunna bero på att vi tittade på den långa versionen, men tråkigt blir det aldrig. Visst är det otroligt förutsägbart och visst handlar det mesta om oneliners, men oj så kul det är. Sambon och jag blev i alla fall underhållna i drygt två timmar.

Jag är så glad att jag ändrade mig och tittade på denna. Det finns uppenbarligen bra remakes också.



Filmtipsets estimerade betyg var 3 (beräknat på 904 betyg).
IMDb hade den 5,4 i genomsnitt (beräknat på 127 404 betyg).
Jag ger den 4,0.
Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

söndag 22 januari 2017

En smakebit på søndag: Kemisten

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från virkeligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Jag har inte läst Twilight-serien (och kommer förmodligen aldrig att göra det). Inte heller har jag sett filmerna (och kommer förmodligen inte att göra det). Det där med sexiga vampyrer funkar inte alls för mig. Vampyrer ska vara otäcka! Men Stephenie Meyer har jag ju varit lite nyfiken på, hur man liksom kan trollbinda (nästan) en hel generation. Därför passar jag på när hon har gjort ett genrebyte. En thriller borde ju passa mig...

Igår morse började jag läsa Kemisten (The Chemist) och det är nog för tidigt att säga något om den, men hittills är detaljnivån något... störande. I en bok på drygt 550 sidor gäller det att man håller intresset och tempot uppe, vilket kanske inte är riktigt fallet här. Men som sagt, har inte kommit så långt i den.

Min smakebit är från sida 40.
Ikväll hette hon Alex.
     Hon hade behövt lägga lite avstånd mellan sig själv och Washington och hamnade på ett litet motell strax norr om Philadelphia. Det var ett av sex motell som kantade motorvägen på väg ut från stan. Det skulle ta vilken spårhund som helst att tag att söka igenom allihop, om han först på något sätt lyckades placera henne i den här delen av stan. Hon hade inte lämnat några spår som kunde leda en förföljare ens till Pennsylvania. Men oavsett det skulle hon sova i badkaret inatt som vanligt.

lördag 21 januari 2017

Bästa tegelstenen

Lyran har startat upp en ny veckoutmaning, den handlar om att plocka ut det bästa av någonting. Det här är första gången jag hoppar på den, jag kunde inte motstå temat. Veckans uppgift: Den bästa tegelstenen.

Tegelstenar ja... eftersom min favoritförfattare är Stephen King så har det ju blivit några sådana. Att det ska bli en av hans böcker är nog ingen överraskning för någon. Att det dessutom blir Pestens tid (The Stand) borde egentligen inte heller vara oväntat...

Pestens tid läste jag i slutet av 80-talet och ända sedan dess så har den varit den bästa bok jag någonsin har läst. Det är ju full möjligt att jag inte skulle tycka det nu, efter runt 30 år, men jag tror inte att jag kommer att läsa om den. Jag vill minnas den som den var då.

Det här är ingen skräck, i egentlig mening, jag skulle kalla den mer fantasy. Och då inte bara på grund av alla som vandrar omkring nästan hela tiden. Vad den handlar om?
Efter att ett militärt forskningsprojekt kallat Project Blue gått fel sprids en ny superinfluensa över världen. Av allmänheten får viruset namnet Captain Trips och det är otroligt smittsamt. Trots myndigheternas försök att begränsa smittan med olika restriktioner och mörkläggningar blir katastrofen snart ett faktum. Människor dör som flugor och på bara 19 dagar slås 99,4 % av jordens befolkning ut. Städerna fylls snabbt av ruttnande lik och de överlevande börjar nu sin kamp för överlevnad.

Sakta börjar små grupper av överlevare samlas och man kan nog säga att det bildas fyra stycken. Tre av grupperna har gemensamma drömmar. De drömmer om en svart 108-årig kvinna från Hemmingford och de börjar vandra västerut. I kampen mellan det onda och det goda blir denna kvinna, Abagail Freemantle, kallad moder Abagail den andliga ledaren för dessa tre grupper.

Den fjärde gruppen har en helt annan ledare, Randall Flagg, och en helt annan agenda. Den håller till i Las Vegas. Dit de övriga tre grupperna är på väg...

Det är dock den "korta" versionen jag har läst, som med sina 834 sidor ändå kvalificerar sig som tegelsten. Nu finns det ju en lång version också. Faktum är att jag nog är lite, lite sugen på den...

Månadssammanfattning utmaningar december 2016

Det känns som att jag är med i så många utmaningar, officiellt eller inofficiellt, att jag behöver göra något slags sammanfattning över vad som hänt varje månad. Annars tror jag faktiskt inte att jag kan hålla ordning på mig.

Så här gick det i december och detta är det sista för 2016. Nu är det bara 2017 som gäller.

Antal
Tanken är att jag ska läsa 72 böcker och det betyder sex böcker varje månad.

Antalsmålet var avklarat redan i början av oktober och till slut blev det 94 stycken, +24 alltså.

Boktolva
En boktolvabok läste jag, Flickan med snö i håret av Ninni Schulman.

Hela boktolvan avklarad. Se årsresultat här.

Spänningsutmaningen
Månadens val i spänningsutmaningen var Flickan med snö i håret av Ninni Schulman.

Månadens bästa bok
Det blev till slut Flickan med snö i håret av Ninni Schulman.

Finish That Series
Det blev två böcker i december. Storsjöodjuret av Jonas Moström och Redan död av Stephen Booth.

Alla 24 böcker lästa. Se årsresultat här.

Världsomsegling
Inga resor utanför Sverige, Storbritannien och USA.

Det blev en del besök i andra länder under året. Se årsresultat här.

Hyllvärmare
Det blev fem hyllvärmare i december, Långt ifrån död av Peter James, Volvo Lastvagnar av Erlend Loe, Gräspojken av Christer Lundberg, Storsjöodjuret av Jonas Moström och Flickan med snö i håret av Ninni Schulman.

De planerade 48 hyllvärmarna blev lästa.

E-böcker
Inga e-böcker blev lästa, men jag klarade av antalsmålet redan i oktober.

Läs en novell II
20 noveller i en lista med 40 ska läsas.

Inga noveller blev lästa i november. Jag har läst sex stycken sedan utmaningen startade.

Bilderna på böckerna är länkade till respektive inlägg.