lördag 31 december 2016

"Gräspojken" av Christer Lundberg

Författare: Christer Lundberg
Titel: Gräspojken
Genre: Drama
Antal sidor: 370
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2013
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 13 december 2016




Första meningen: Morsan hävdar att jag inte sa ett ord innan jag fyllde tre och att hon och farsan började oroa sig för att jag var utvecklingsstörd.

Baksidetext
Det är under vårterminen 1987 som allt brakar loss. 12-årige Kalle blir halvt föräldralös när morsan får en flipp och drar till Indien. Farsan är upptagen med sina problem och lillebrorsan Björn har blivit sjukligt besatt av skejtboard. Kalle lämnas ensam att utforska den magiska brytpunkten mellan barndom och tonår en period i livet där vad som helst kan hända.

En dag sticker en späd ljusgrön stjälk upp ur krukan i pojkrummet. Den mystiska plantan ser inte mycket ut för världen men lyckas ändå vända tillvaron uppochner.

I skolan guppar klasskamraten Petras bröst under t-shirten och gör det svårt med koncentrationen. Inte konstigt att man kan känna behov av en hobby, något att skingra de tusentals tankar som flyger genom skallen med.

Odlingen som snart fyller sommarstugans källare är inte bara olaglig. Den drar till sig skumma typer, och en mängd helt nya problem.

Min kommentar
Det fanns nog tre faktorer till att jag till slut bestämde mig för att läsa Gräspojken. Min pålitliga bokbloggarvän Lotten tyckte den var OK, den utspelar sig i Göteborg och det är Christer från P3 som skrivit den. En eventuell fjärde anledning var att den var på rea.

Det är alltid lite speciellt att springa runt på Göteborgs gator och faktiskt fick jag åka spårvagn också. Kalle rörde sig i välbekanta område och jag fick väldigt tydliga bilder i huvudet. Och hemlängtan.

Man skulle kanske kunna kalla Kalles familj för dysfunktionell, men faktum är nog att det här var ganska normalt på 80-talet. Minus odlingen då. Jag gillar dem allihop i alla fall. Ingen är (bara) ond utan de ställer verkligen upp för varandra när det behövs. Kanske är de inte speciellt trovärdiga i verkligheten, men de är trovärdiga i boken. Trots knark och mord så är de ändå bra och snälla människor. Jag har dock lite problem med att klura ut om detta är en 12-årings berättelse eller om en vuxen Kalle ser tillbaka på den här tiden.

Detta är en fullständigt osannolik och absurd historia. Inte så kul egentligen utan mer tragisk, fast på ett dråpligt och kul sätt. Det är väldigt svårt att förklara. Början är riktigt lovande, men sedan staplas konstigheterna på varandra. Det mesta känns väldigt överdrivet, vilket naturligtvis är meningen. Jag kan inte låta bli att undra hur i hela friden man kommer på en sådan här speciell berättelse. Här finns inga pekpinnar, inget fördömande. Bara en bra historia. Om man kollar upp synonymer för PK på synonymer.se så skulle den här boken kunna stå som motsatsord. Det är onekligen uppfriskande.

Jag lyssnade på nästan hela boken, vilket känns väldigt lämpligt med tanke på att Christer, som själv har läst in boken, ju är radiopratare. Han har en väldigt behaglig röst och precis lagom göteborgska för att spä på hemlängtan. Han läste dock lite för forcerat ibland och jag hade önskat mig små pauser vid nya kapitel och liknande.

Tyvärr är boken lite för lång för sitt eget bästa. Åtminstone ett par av utvikningarna hade kunnat ha tagits bort. Först tänkte jag att Gustavs tråd var onödig, men ju mer jag tänker på det desto mer tycker jag att den förstärker karaktärerna. Kanske var hans öde onödigt, men det var lite fint också.

En mer PK person hade eventuellt kallat den här boken för drogglorifierande, men ingen kan väl ta det här på fullt allvar. Ett nytt favorituttryck tar jag till mig också: som tinnitus i själen. Förklaring onödig.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,5 och genomsnittet 3,3 (beräknat på 230 betyg).
Goodreads hade den 3,32 i genomsnitt (beräknat på 157 betyg).
Jag ger den 3,5
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Gräspojken: Lottens bokblogg, Ljudboksbloggen och Bokälskaren.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

4 kommentarer:

  1. Frågan är om jag är så pålitlig då ;-)
    Jag var kluven. Egentligen gillade jag inte alls konceptet med en 12-åring som odlar marijuana och allt blir så skruvat. Men samtidigt så fanns det en väme och ingen chans att man kunde ta det på allvar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kommer att fortsätta kalla dig för pålitlig, du hade ju rätt :)

      Egentligen hade jag svårt för det där med en 12-åring som kriminell, men när jag insåg att det här inte var på allvar så släppte det litegrann :)

      Radera
  2. Kan hålla med om att den blev lite för långa, men jag tyckte ändå att den var rätt kul.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den blev ju aldrig tråkig, men lite långrandigt var det allt. Rolig var den definitivt :)

      Radera