onsdag 20 juli 2016

"Blindbock" av Arne Dahl

Författare: Arne Dahl
Titel: Blindbock
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 506
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Opcop 3
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 5 juli 2016




Första meningen: Hon har rest rakt in i ljuset.

Baksidetext
Vilka är det egentligen som ligger bakom alla tiggare som sprider sig över Europa? Och vad har det för koppling till det sms som EU:s miljökommissionär får i limousinen hem från invigningsbanketten för Europols nya, pampiga högkvarter i Haag? Och till den tilltagande rasismen i Europa? För att inte tala om den döende mannen som släpper en mobiltelefon i en blind tiggares tiggarskål vid Hornstull i Stockholm?

Det är het sommar i Europa. Europol får information om att ligorna som hanterar Europas tiggare styrs centralt och har kopplingar till större människohandel. Sedan ett par veckor har Paul Hjelm och hans Opcop-grupp storövervakning på den misstänkta ledningen för kontinentens tiggarligor. Gruppen befinner sig i en utrymd våning på ena sidan av en kanal i Amsterdam och spanar på en lägenhet på den andra.

Just vid den här tiden blir Europol större. Den före detta polisbyrån, numera EU-myndighet, flyttar till ett mäktigt nytt högkvarter i Haag. Samtidigt sker ett drastiskt genombrott i den hittills rätt tröstlösa övervakningen.

Och uppenbarligen försöker någon dessutom pressa en av Europas högst uppsatta politiker, den franska EU-kommissionären Marianne Barrière, just som hon är på väg att lägga fram ett internationellt lagförslag som äntligen kommer att sätta Europa på rätt kurs igen. Paul Hjelm tvingas ta inofficiella vägar för att utreda utpressningen, inte alltid så vackra, och spåren leder mot Europas högerextrema miljöer. När Kerstin Holm kommer på att han har anlitat Gunnar Nyberg, före detta polis i A-gruppen, bosatt i Grekland, för ett uppdrag är det redan för sent. Nyberg har begett sig in i mörkrets hjärta.

Min kommentar
Min relation till Arne Dahls böcker sträcker sig ganska långt tillbaka, 2008 läste jag min första bok av honom. Resten är historia, kan man väl säga. Arne Dahl hör definitivt till de bästa deckarförfattarna i Sverige och hans lägstanivå är väldigt hög.

Tyvärr tycker jag att Blindbock hör till de... jag vill egentligen inte säga sämre, men mindre bra då. Mest beror det nog på att jag är väldigt allergisk mot politiska brandtal i skönlitteratur. De göre sig icke besvär. Samhällskritik i all ära, det funkar deckare alldeles utmärkt till eftersom de ju handlar om samhällets baksida, men i den här boken gick det helt överstyr när det gäller utsvävingar i Europas politik. Ett exempel är banketten i början av boken. Som mest, om den nu tvunget måste vara med, skulle den ha behövt max fem sidor. Den får tjugo. Och allt är politik. Så trist och segt, jag tappar intresset helt och hållet.

Början av boken är också väldigt rörig. Det dyker upp mängder av personer, varav två som vi inte får veta vilka det är. Det ger sig så småningom och det tar sig också. Dock stör jag mig en hel del på att vissa ord och fraser är kursiverade. Varför?

Boken utspelar sig till stor del i Amsterdam, där jag var i våras och det var roligt att få verkliga bilder i huvudet från, till exempel, Anne Franks hus. En författare som heter Janne dyker upp i en liten roll, vilket får mig att undra om det är Jan Arnald själv. En av hans titlar stämmer nästan i alla fall. Väldigt kul och meta.

Som vanligt är historien komplicerad och väldigt aktuell. Faktum är att det blir lite för många sidospår, som på ett helt fantastiskt sätt hänger ihop. Vissa av trådarna går tillbaka till Viskleken, ja faktiskt ända till A-gruppen.

Även om historien i sig är smått fantastisk med alla sammanträffanden så gäller det inte motivet. Det köper jag rakt av. Vad jag definitivt inte köper är lagförslaget som skulle läggas fram. Det finns ingen som helst trovärdighet i ett lagförslag som skulle innebära att [spoiler]alla motorburna invånare, turister och alla som jobbar i städer med en befolkning på över 10 000 skulle behöva köpa en ny bil inom tre år. Alla bussbolag, åkerier och andra som använder motorfordon skulle behöva byta ut hela sin fordonspark. Eventuellt är det möjligt i huvudet på politiker i allmänhet och EU-politiker i synnerhet, men inte för den vanliga människan. En bil som inte ens är på ritbordet och än mindre i produktion än.[/spoiler] Idén är jättefin, men...

Nästan allt det som jag tycker gör Arne Dahl till den stora författare som han är är de språkliga finesser som brukar finnas i hans böcker. I Blindbock finns i stort sett inget av det. Humorn brukar också vara en stor del i historierna. Även den lyser med sin frånvaro. Det enda som är kvar av Arne Dahls kännetecken är komplexiteten och klurigheten, vilket i sig inte är så bara.

Och cliffhangern, som visserligen annonserades ett bra tag i förväg, gör att jag är väldigt glad att jag ganska snart ska läsa fjärde och sista delen.

Boktipsets estimerade betyg var 3,8 och genomsnittet 3,52 (beräknat på 94 betyg).
Goodreads hade den 3,9 i genomsnitt (beräknat på 153 betyg).
Jag ger den 3,5
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Blindbock: Bokstunder, Bokberoende och LitteraturMagazinet.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

2 kommentarer:

  1. Till skillnad mot dig är det politiken jag gillar bäst i de här böckerna, men jag gillar serien om A-gruppen mer än den här serien.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Politik inom rimliga gränser är väldigt intressant, men när det ägnas femton sidor åt, nästan, brandtal då tycker jag det blir för mycket.

      Radera