lördag 19 mars 2016

"Ett sista andetag" av Stephen Booth

Författare: Stephen Booth
Titel: Ett sista andetag
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 485
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: One last breath
Översättare: Jan Malmsjö
Serie: Ben Cooper och Diane Fry 5
Förlag: Minotaur
Utgivningsår: (original) 2004 (min) 2005
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 11 mars 2016




Första meningen: Och sedan var hon borta.

Baksidetext
För fjorton år sedan dömdes Mansell Quinn till livstids fängelse för mordet på sin älskarinna. Nu är han villkorligt frigiven och ingen tycks veta vart han har tagit vägen.

När Quinns exhustru hittas mördad förstår Ben Cooper och hans kolleger vid kriminalpolisen i Derbyshire att Quinn är ute efter att hämnas. Man försöker ligga steget före honom, men det är inte så lätt. Folk i omgivningen verkar mest vilja glömma det hela och är inte särskilt intresserade av att hjälpa till.

Överhopade av arbete och oförmögna att fånga en mördare som leker katt och råtta med dem kan polisen inte göra mycket mer än varna nya tänkbara offer. Och När Ben Cooper får reda på att det var hans far som satte Quinn bakom galler inser han att hans eget namn står högst på listan.

Min kommentar
Efter fem böcker i den här serien så börjar jag känna mig riktigt hemma i Peak District och karaktärerna känns lite som... jag önskar jag kunde säga vänner, men helt ärligt så gillar jag dem inte speciellt mycket. Däremot är jag väldigt glad för att besvikelsen över förra delen bara var en tillfällig svacka.

Med Ett sista andetag tycker jag att Stephen Booth återerövrar sin plats som en av mina favoriter. Här finns inga obegripliga (och ointressanta) utsvävningar i historiska skeenden och/eller traditioner. Visserligen förekommer tillbakablickar, men de hör ihop med resten av historien. De fantastiska miljöskildringarna är naturligtvis kvar, de är väldigt detaljerade och många gånger både känner jag dofter och blir varm av solen. Ibland känns det som om jag befinner mig mitt i en turistbroschyr. Vad jag eventuellt stör mig lite på är att Booth är väldigt noga med att berätta vart poliserna åker, men jag har inget som helst begrepp om hur alla byar ligger i förhållande till varandra. Jag önskar mig en karta över området så jag kan följa med med fingret.

Besynnerligt nog så gillar jag varken Ben Cooper eller Diane Fry. Ben är en helt osannolik figur och jag vet ärligt talat inte vilken planet han kommer ifrån. Diane är en riktigt dålig polis och hon har nog i stort sett alla egenskaper som kan få mig att se rött. Den som är roligast att läsa om är Gavin Murfin (eller muffin som jag brukar läsa), han är en frisk fläkt och känns faktiskt mest "på riktigt". Jag stör mig fortfarande på de där poliserna som bara dyker upp en gång varje bok. Finns det någon mening med dem? Sparas de till något speciellt? Och då tänker jag särskilt på en viss kriminaltekniker.

Samhällskritiken är nedtonad till ett minimum och den som ändå förekommer gör det på ett naturligt sätt. Den kommer inte i några föreläsningar och berättas inte heller i något ovidkommande sidpspår, utan den visas mer genom vad som händer. Vad som verkligen förvånade mig är att de inte verkar ha något slags dataregister över var folk bor och liknande. Vi snackar ändå om det civiliserade landet Storbritannien år 2004. Jag fattar inte. Hur svårt kan det vara att få fram var en människa bor och telefonnumret till denne?

Slutet är öppet och faktiskt ganska oklart. Det antyds en annan eventuell lösning av fallet. Jag gillar det. Allt är liksom inte klart som korvspad.

Boktipsets estimerade betyg var 3,9 och genomsnittet 3,52 (beräknat på 147 betyg).
Goodreads hade den 3,84 i genomsnitt (beräknat på 961 betyg).
Jag ger den 4,0
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Ett sista andetag: Boksnoken, Midnatts ord och DAST.

Boken verkar inte gå att köpa som ny, men på Bokbörsen finns det mängder.

4 kommentarer:

  1. Om jag hade brist på serier att läsa skulle jag nog börja med den här :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nej det kommer ju aldrig att hända ;)

      Radera
  2. Tack för länkningen! Jag kan säga att även jag läser Gavin Muffin! Blir så märklig bild i huvudet bara och med tanke på att nämnda karaktär oftast har något ätbart i handen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror han heter Murfin bara för att det ska likna muffin, faktiskt :) Han är ju väldigt speciell :)

      Radera