onsdag 11 november 2015

"Alice och Flugan" av James Rice

Författare: James Rice
Titel: Alice och Flugan
Genre: Drama
Antal sidor: 218
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Alice and the fly
Översättare: Charlotte Johansson
Serie: -
Förlag: Stimpla Publishing
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2015
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 26 oktober 2015




Första meningen: Bussen var sen i kväll.

Baksidetext
Greg är Flugan, en hämmad tonårskille med en hel del bekymmer. Han är utstött i skolan och har svårt att uttrycka sig, mycket på grund av sin läspning. Familjen är dysfunktionell och vänskapsbanden obefintliga. Greg älskar Alice, flickan bakom de svarta solglasögonen. Fast Alice känner inte Greg. Det gör ingen. Ändå är det henne han skriver dagbok till, henne han fantiserar kring och bygger upp hela sin värld runt. När besattheten intensifieras, fobierna och rädslan för Dom tar över allt mer och de fysiska attackerna eskalerar i styrka tar hans tillvaro vändningar ingen kunnat förutse.

Min kommentar
Den här boken dök bara upp en dag här hemma och då hade jag inte ens hört talas om den. Strax efter började det dyka upp väldigt positiva inlägg, som beskrev den som mörk och intensiv.

Först ska jag nog nämna att jag definierar mig som en väldigt strukturerad person och jag är inte speciellt förtjust i kaos. Med det sagt så är den här boken väldigt svår att skriva om, och sätta betyg på, för mig. Här är det nämligen kaos som råder. Mest i stackars Gregs huvud, Greg som fick diagnosen schizofreni när han var väldigt liten och sedan uppenbarligen lämnades vind för våg (han fick tydligen medicin?).

Boken är i dagboksform och det är Gregs funderingar vi får ta del av. Vi får veta att han är vansinnigt rädd för Dom, och vi får själva dra våra egna slutsatser om vilka Dom är. Vi får också lära känna hans familj, som nog måste beskrivas som dysfunktionell. Hans mamma ägnar sig åt att (om)inreda det ena rummet efter det andra och verkar vara av uppfattningen att "om jag blundar så finns det inte", hans pappa bara jobbar (och är otrogen, tror jag minsann) och hans syster stänger in sig på sitt rum och övar på sitt dansnummer. I skolan har han det heller inte speciellt lätt, vare sig med skolkompisar eller hans lärare, amatörpsykologen. Mitt i allt det här börjar det dyka upp polisförhör, vilket ju får en att ana att något hemskt har hänt.

Språket är väldigt speciellt och det beror nog på att det är Gregs ord. Till exempel är sidorna 122 till 124 en enda mening. Konstigt nog hade jag inga problem att läsa denna extremt långa mening, vilket ju måste betyda att det var ganska bra kommatering ändå. Det som gjorde det svårt att läsa ibland var att korrekturläsningen kanske inte varit den bästa. Eller så skrev Greg så där. Det är ju svårt att veta.

Det är väldigt intensivt och lämnar en väldigt besk eftersmak. Är detta verkligen det bästa som kan göras för någon som är psykiskt sjuk (jag vet inte vad den aktuella PK-termen är och jag ber om ursäkt på förhand om någon blir kränkt)? Man svävar hela tiden i ovisshet om vad som är på riktigt och vad som bara finns i Gregs huvud. Sammanfattningsvis så är nog den här boken lite för diffus och kryptisk för mig, men obehagskänslan går inte att undvika.

Om du var nyfiken på den här boken, men blev tveksam efter du läst det här så rekommenderar jag att du tittar in på någon av bloggarna jag länkat till här nedanför.

Boktipset hade inget estimerat betyg, ingen hade satt betyg på den.
Goodreads hade den 3,87 i genomsnitt (beräknat på 330 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Alice och Flugan: Litteraturkvalster, Fru E:s böcker och Vargnatts bokhylla.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

4 kommentarer:

  1. Jag blir alltmer nyfiken på den här :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du kan få min bok om du vill, jag tänkte ändå ge bort den.

      Radera
  2. Tack för länkningen! Jag måste erkänna att jag inte ens la märke till sidorna med en enda mening. Jag var nog för mycket inne i Gregs värld.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var först halvvägs in i meningen som jag tyckte att jag saknade en punkt. Då fick jag gå tillbaka och titta och minsann, det var bara en mening :)

      Radera