onsdag 18 februari 2015

"Andra andningen" av Sofie Sarenbrant

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 336
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Emma Sköld 2
Förlag: Damm förlag
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 31 januari 2015






Första meningen: Äntligen ljöd startskottet och med ens försvann alla dubier som jag brottats med den senaste halvtimmen.

Baksidetext
Stockholm Marathon har hittills klarat sig från dödsfall, men när startskottet går för det 35:e maratonloppet genom tiderna ställs allt på ända. Det är den första juni men det är kallare än på julafton. Precis utanför Stadion faller en man ihop och förs till ett sjukvårdstält men mannens liv går inte att rädda. Kriminalpolisen Emma Sköld är ledig den här dagen och finns på plats för att heja på sin syster Josefin som springer. När Emma är vid Rålambshovsparken har en livlös kvinna precis upptäckts vid vattnet och Emma rycker in. Det är ingen tvekan om att kvinnan bragts om livet. Finns det en mördare bland löparna? Och när i sådana fall dyker nästa offer upp?

Min kommentar
Tre böcker av Sofie Sarenbrant har det blivit för mig, innan denna, och alla har de varit snabblästa, spännande och bra underhållning för stunden. Precis vad doktorn ordinerar ibland. Denna är inget undantag, men det är ändå den jag tyckt minst om av de jag läst hittills.

Jag är inte överförtjust i det där greppet med olika tidstrådar i en historia. Helt ärligt tycker jag att det börjar bli uttjatat nu, när var och varannan bok använder sig av det. I Andra andningen finns två olika trådar; en som är nu och en som börjar ett år tidigare och som leder fram till nu. Trots att det ändå är lite spännande att se alltihop veckla ut sig så tycker jag det är lite jobbigt med hoppen. Vad är det egentligen för fel på kronologisk ordning?

Något som gör det ännu hoppigare att läsa är att det finns inte mindre än sex olika POV (minst i alla fall, jag kan ha missat någon) och det är ett grepp som jag inte alls gillar. Det är bökigt att ställa om och byta person i varje kapitel.

Kanhända var det inte rätt läge att läsa den här boken nu, för det var väldigt mycket jag retade mig på. Som att alla kvinnor är våp vars högsta (och enda) önskan är att hitta en bra man och få barn. Att manliga författare inbillar sig att det är så har jag på sätt och vis lättare att köpa, men den här boken är skriven av en kvinna. Den här längtan ältas om och om igen. Precis som Josefins PT-jobb, Kristoffer (som påstås vara helt annorlunda jämfört med Hugo, men som verkar vara precis likadan), hur ledsna föräldrarna som förlorat sin dotter är (ja, jag är helt säker på att det är det hemskaste som kan hända en människa, men här tjatades det sönder så till den milda grad att det blev banalt) och skitvädret som drabbade Stockholm den här dagen.

Först efter halva boken tycker jag det tar lite fart, men det händer ändå inte speciellt mycket. För mig känns det mest som att Josefin flåsar runt banan. Jag har aldrig sprungit maraton, bara kortare sträckor, och jag måste erkänna att jag blev imponerad av att Josefin både orkade älta sina personliga problem och faktiskt också konversera med en annan löpare under tiden. Det hade jag aldrig orkat.

Lite förutsägbart blev det också och minsann, gissade jag inte mördaren direkt när h*n nämndes första gången. Där kändes det faktiskt lite övertydligt. Sista kapitlet är ett väldigt krystat ett, där mördaren tänker igenom allt och funderar på hur och varför. En enkel lösning som inte alls känns bra. Och Emma, vem är hon egentligen? Jag trodde man skulle få lära känna henne lite bättre i den här boken, men i stället går hon bara runt och tänker på vilken tur hon har som har träffat Kristoffer, som är världens bästa pojkvän (själv tycker jag att han kör med härskartekniker). Ibland tänker hon i och för sig på sin syster också. Och fallet. Som måste vara världens mest snabblösta brott. På mindre än fyra timmar är allt löst, inklusive bakgrundskontroller av alla inblandade, dödsbesked till en familj och en del felgissningar. Bra jobbat.

Tredje delen, Visning pågår, står redan här och väntar och jag har tänkt läsa den ganska snart. Jag hoppas verkligen att jag får mer brott och mindre privata problem i den.

Boktipsets estimerade betyg var 4,0 (beräknat på 152 betyg).
Goodreads hade den 3,45 i genomsnitt (beräknat på 85 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Andra andningen: Lotten, Romeo and Juliet och Bokstunder.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.

12 kommentarer:

  1. Hade tänkt ge mig på denna snart :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ajdå ;) Hoppas du kommer att gilla den mer än vad jag gjorde. Kanske var det egentligen bara det monotona springandet som störde mig :)

      Radera
  2. Jag vill verkligen läsa böcker av denna författarinna. Har två stycken på läsplattan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. De fyller sin funktion, man blir underhållen :)

      Radera
  3. Mycket jag håller med om, men jag hade en bra dag när jag läste den. Är ännu mer nyfiken på vad du kommer att tycka om nästa... Kristoffer och Hugo är inte så olika egentligen, det har jag också tänkt på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju lite tragiskt om jag har rätt om Kristoffer, men jag tycker att jag fick rätt tydliga indikationer. Den här serien ingår ju i min avsluta-serier utmaning så nästa kan nog bli läst ganska snart.

      Radera
  4. Jag försökte tycka om den här serien men jag valde att bara lyssna på halva Visning pågår innan jag la ner. Jag lyssnade visserligen även på slutet :-) så jag vet hur den slutade.

    Några av mina problem var just att jag inte lärde känna Emma eller hennes syster och jag ogillar när huvudpersonerna gång på gång blir personligt indragna på olika sätt i brotten.

    Men det är jag det. Jag ser i att många gillar Sarenbrants böcker.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förmodligen är det så att det här greppet med personlig inblandning fungerar till en viss gräns och det är möjligt att Sarenbrant helt oförtjänt fick ta hela skopan här, men jag är otroligt less på det :)

      Radera
  5. Sarenbrant är verkligen underhållning för stunden och det kan ju vara skönt det med. Andra andningen har en onödigt dramatisk framsida, för så spännande är knappast boken. Den var väl ok, inte så mycket mer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var ju en ovanlig miljö om inte annat, men ett maratonlopp passar nog inte mig :)

      Radera
    2. Kanske var det det intensiva löpandet som fick även mig att rynka lite på näsan. :)

      Radera
    3. Det blev så monotont. Och svettigt :)

      Radera