onsdag 6 augusti 2014

"Himmelsdalen" av Marie Hermanson

Genre: Thriller
Antal sidor: 387
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Bonnier Pocket
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2012
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 juli 2014






Första meningen: När Daniel fick brevet trodde han först att det kom från Helvetet.

Baksidetext
Dalen mellan bergen i Schweiz är ett paradis på jorden. Eller åtminstone ett paradis för människor med vissa psykiska åkommor, som behöver vila upp sig i lugn miljö med hög luft, god mat och professionell omvårdnad. Så ser det i alla fall ut. Men varför är det då så förtvivlat svårt att ta sig därifrån? Och vad har alla patienter gjort för att ta sig dit?

Svenske Daniel kommer till Himmelsdalen för att besöka sin tvillingbror Max. Max vill be honom om en tjänst: att byta plats med honom så att han hinner ordna upp lite privata affärer. Daniel ger med sig, och Max ger sig av.

Men kommer inte tillbaka. Daniel förstår att Max är mycket mer manipulativ och farlig än han någonsin har trott. Och det värsta är: så är alla andra i Himmelsdalen också. Den öppna friska dalen är ett fängelse för riktigt sjuka människor, farliga både för sig själva och omvärlden. Och personalen kan han naturligtvis inte övertyga om att han inte är han utan att han är sin bror.

Min kommentar
Otaliga är de bloggar där jag läst positiva saker om Marie Hermanson och hennes böcker. Ändå har hennes Himmelsdalen stått här oläst i drygt två år. Nu är den äntligen läst och jag kan inte påstå att jag är helt såld.

Det här är ju en bok om det klassiska "my evil twin"-dilemmat, ganska hårdraget och tillskruvat. Vilket jag vanligtvis gillar. Mycket. Varför den här boken inte riktigt passar mig vet jag faktiskt inte. Förmodligen beror det på många små saker som sammantaget gör att detta inte klarar att trollbinda mig.

Berättelsen är en aning klaustrofobisk, men inte speciellt spännande, i alla fall inte på nagelbitarnivå. Förmodligen har jag läst och sett för många thrillers för vad som var på gång och vad Himmelsdalen var för ställe var ganska uppenbart. Där var inget som överraskade mig. Det enda som jag var lite nyfiken på var hur, inte om, Daniel skulle komma därifrån. Slutet överraskade mig lite, men på ett negativt sätt. Det kändes som en smålöjlig lösning, lite som att författaren målat in sig i ett hörn och behövde hitta på något för att lösa problemet. Någon annan, bättre, utväg kan jag dock inte komma på. Inte när man väl sitter där i hörnet.

Jag ska inte klaga på trovärdigheten, detta är ju trots allt en roman och min toleranströskel kan vara ganska hög. Om det handlar om små detaljer. Här tycker jag nog att det tyvärr är ganska stora saker som jag inte tycker fungerar. Här kan det komma lite spoilers, men de flesta har väl ändå läst den här boken redan. Nu var visserligen en del av forskarna psykopater också, men inte alla och jag finner det nästan omöjligt att tro att de som var friska inte skulle kolla upp Daniels historia. En historia som skulle vara väldigt lätt att bekräfta eller avvisa. Lite svårt har jag också att köpa att Daniel finner sig i situationen så snabbt som han gör. Efter bara några dagar verkar han känna sig som hemma.

Temat är väldigt intressant, men jag tycker att spänningen slarvas bort lite med tafflig dialog och lite platta karaktärer. Jag brukar inte klaga på sådana här saker, men det var nog helt enkelt för många saker som störde mig, lite som några sandkorn i ett kugghjul. Det gnisslar och gör att maskineriet inte går felfritt. Kanske skär det sig till slut.

Om det blir fler böcker av Marie Hermanson? Ja, jag brukar ge en författare två chanser om den första inte blir en katastrof, så det kan nog tänkas bli en bok till.

Boktipsets estimerade betyg var 4.3. På Goodreads hade den 3.41 i genomsnitt. Jag ger den 3.5.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Himmelsdalen: med näsan i en bok, PocketBlogg och Bokblomma.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.

4 kommentarer:

  1. Läste den här för ganska länge och håller med dig i din recension. Den kändes lite ljummen typ. Har inte läst mer av Marie Hermanson sen dess.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blev aldrig riktigt fångad, tyvärr, men kanske jag ger henne en chans till.

      Radera
  2. Hm, 3,5... Den åkte inte högre upp på listan nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet egentligen inte vad det var som skar sig, men den passade inte riktigt mig.

      Radera