lördag 15 mars 2014

"Främlingen i huset" av Sarah Waters

Genre: Skräck
Antal sidor: 523
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The little stranger
Översättare: Ylva Mörk
Serie: -
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: (original) 2009 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 3 mars 2014






Första meningen: Första gången jag såg Hundreds Hall var jag tio år.

Baksidetext
Ute på landsbygden i Warwickshire ligger Hundreds Hall, omgiven av parker och trädgårdar. En gång en av de största och mest imponerande georgianska byggnaderna i trakten, och den välbärgade familjen Ayres hem i över tvåhundra år.

Men tiden har gått hårt åt både Hundreds Hall och familjens förmögenhet. När doktor Faraday, en av läkarna i det lilla samhället, kallas dit strax efter andra världskrigets slut för att se till en patient, är det ett gods i förfall som möter honom. Ogräs har tagit över de tidigare så välskötta trädgårdarna, murbruket har lossnat från fasaden och den vackra interiör som gjorde ett outplånligt intryck på honom under ett besök som barn är fuktskadad och på väg att falla sönder.

Nya vindar blåser över England, och de kvarvarande medlemmarna av familjen Ayres, mor, son och dotter, som varit vana vid ett obekymrat liv i de finaste av kretsar, tvingas nu förtvivlat kämpa för att få godset på fötter igen. Men är det bara ekonomiska svårigheter som har drabbat familjen, eller är det något mycket mer olycksbådande som kastar sin mörka skugga över Hundreds Hall?

Min kommentar
Många har läst denna och väldigt många har älskat och tokhyllat. Och vem är jag att motstå en bok som beskrivs som en spökhistoria i ett gammalt, fallfärdigt stort hus på engelska landsbygden?

Jag kom en bra bit i boken utan att det egentligen hänt något mystiskt, men känslan finns där redan från början. En härlig mörk och skum stämning i det spöklika, förfallna huset. Det gör hon bra Waters. Man får lära känna familjen, som med alla medel försöker leva kvar i det stolta förflutna, då de var rika, fina och bättre än alla andra. Tiderna vill dock något annat. Och huset också, vad det verkar.

Huset är den faktiska huvudpersonen i den här historien, men den berättas av doktor Faraday. Den här landsortsläkaren är en osedvanlig osympatisk person, som avfärdar allt som han inte kan förstå som vanföreställningar och masspsykos. Något som tydligen ofta drabbar kvinnor, som inte har någon man som tar hand om dem. Faraday behandlar kvinnor som hysteriska, mindre vetande varelser som inte förstår sitt eget bästa. Det här sättet att se på saker och ting gör att läkaren reagerar konstigt och ologiskt på allt som händer. Jag försöker verkligen sätta på mig 40-talsglasögon, men det känns jobbigt med synsättet att en ful kvinna inte är något värd och att hennes enda uppgift här i livet är att behaga en man.

Miljöbeskrivningarna är perfekt avvägda, varken för mycket eller för lite. Det är faktiskt till och med så att man riktigt kan se och känna det där huset förfalla mer och mer, jag känner lukter och hör ljud. Språket känns lika gammalmodigt som tiden då boken utspelar sig, så det blir inga störningsmoment där, allt hänger ihop och bildar en enhet.

Speciellt spöklikt eller otäckt blev det dock aldrig, förutom ett tag runt mitten i boken, då hände det en del som faktiskt gav mig lite rysningar, men stämningen i hela boken är ändå lite lagom mystisk. Strax efter de här otäcka händelserna någonstans i mitten så blev det lite trist och segt ett tag, för att sedan komma till en slutspurt.

Slutspurten ja, den skulle jag vilja diskutera. Vad hände egentligen? Var det ett spöke? Var hela familjen galen? Var det huset? Jag älskar öppna slut där man inte får allt serverat, utan man kan göra sin egen tolkning. Och visst har jag gjort det.

Boktipsets estimerade betyg var 3.9. På Goodreads hade den 3.47 i genomsnitt. Jag ger den 4.0.

Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Främlingen i huset: hyllan, Lingonhjärta och Fiktiviteter.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

8 kommentarer:

  1. Det är verkligen en bok med härlig stämning genom hela berättelsen :) Och slutet ja, jag minns att jag var riktigt förvirrad och inte kunde komma fram till vad sjutton som hände :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gillade att det obehagliga liksom stegrades. Och slutet... ja, det kan man verkligen fundera på.

      Radera
  2. Åh vad härligt att du gillade den!! Ja slutet är minst sagt förvirrande men det är något jag verkligen gillar med den :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag gillar öppna slut så jag får fundera lite själv :)

      Radera
  3. Kul att du tyckte om den :) Jag minns att slutet dröjde sig kvar hos mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag funderar fortfarande :)

      Radera
  4. Den här läste vi i bokcirkeln. Jag tror vi alla tyckte att den var oerhört oläskig för att vara en skräckroman! Men vi gillade den allihop! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det måste vara en perfekt bok att läsa i en bokcirkel, så mycket att diskutera. Oläskig var ett bra ord :)

      Radera