lördag 15 februari 2014

"Osynlig" av Paul Auster

Genre: Drama
Antal sidor: 315
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Invisible
Översättare: Ulla Roseen
Serie: -
Förlag: Albert Bonniers
Utgivningsår: (original) 2009 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 februari 2014






Första meningen: Första gången jag skakade hand med honom var våren 1967.

Baksidetext
Året är 1967. Tjugoårige Adam Walker studerar vid Columbia University i New York och drömmer om ett liv som poet, när han möter den enigmatiske europén Rudolf Born och dennes förförande, men tystlåtna, flickvän Margot. De kommer med ett oemotståndligt erbjudande och plötsligt finner sig Walker indragen i ett passionerat triangeldrama som får våldsamma konsekvenser.

Fyrtio år senare hamnar Walkers berättelse i händerna på en gammal studentkamrat som numera är författare. Han försöker finna ett mönster i de slumpartade incidenter som kom att förändra Walkers framtid för alltid. Det leder honom både till kärlekens och misärens Paris och till grymheten personifierad i Karibiska havet.

Min kommentar
Många är de som hyllat Paul Auster och som jag minns det så var han väldigt i ropet ungefär när jag började bokblogga. Naturligtvis blev jag nyfiken, speciellt när jag sedan upptäckte att det var många som inte gillade honom också. I alla fall så hittade jag den här boken på bokrean för två år sedan och nu är den läst. Och jag sällar mig inte till hyllningskören.

Det första jag stöter på som retar upp mig rejält är avsaknaden av talstreck, dubbelfnuttar (ja, de heter så i mitt yrke) eller vad som helst som indikerar att två människor pratar med varandra. Allt är bara en enda textmassa. Ibland får jag stanna upp och räkna efter vem som säger vad, för det framgår så klart inte heller. Det finns inte heller speciellt många naturliga avbrott i all text, inga nya stycken och så gott som ingen kapitelindelning, det gör att jag ofta slutar läsa tidigare än jag egentligen behöver, bara för att kunna sluta på ett bra ställe.

Man kan säga att boken består av fyra delar. Den första handlar om Adam våren 1967 och den berättas i första person. Andra delen handlar om Adam sommaren 1967 och berättas i andra person. Tredje delen handlar om Adam hösten 1967 och berättas i... japp, tredje person. Fjärde delen är dagboksanteckningar av en annan karaktär och handlar om 2002. Mellan delarna finns det lite mellanspel som berättas utifrån ännu en annan karaktär. Jag ska ju erkänna och säga att jag verkligen gillar dispositionen och sättet att byta perspektiv, det känns intressant. Men det är också egentligen det enda jag tycker är intressant i den här boken. Det kan vara så att det är jag som är avtrubbad, men hela berättelsen känns som en axelryckning. Det är bara en massa, mer eller mindre, groteska och absurda händelser som staplas på varandra. Inga känslor. Det är lite som att sitta och titta på något i en kikare, på väldigt långt avstånd.

Jag är väldigt tveksam till att det blir fler böcker av Auster för mig och jag är rädd för att denna får lova att flytta hemifrån också.

Boktipsets estimerade betyg var 4.1. Jag ger den 3.0.

Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Osynlig: textanvisning, The book pond och Två träd i en bokskog.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

6 kommentarer:

  1. Lät nästan som en två det där ;-) Har varit nyfiken på att läsa Auster men han står inte högt upp på någon lista (ens innan jag läste din recension).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att de flesta kan översätta merparten av mina treor till tvåor, det ska mycket innan jag sätter ett så lågt betyg. I det här fallet så var väl egentligen själva historien bra, men det distanserade sättet den var skriven på passade inte alls mig. För att inte tala om de massiva textsjoken :)

      Radera
  2. Jag har inte läst något av Auster, funderat lite på att göra det någon gång, men det där låter ju inte så lockande...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Många tycker att den här boken är briljant och något av det bästa de läst...

      Radera
  3. Jag har inte läst nått av Auster (vad jag minns) men har hört om det där känslokalla från andra. Nog inget för mig. Och stora textmassor med otydligheter om det är någon som pratar eller inte och i så fall vem det är som pratar - det skulle irritera mig massor!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant. Det där känslokalla var jag inte alls beredd på, men det hade nog inte hjälpt ändå. Förutom slarvfel i böcker så finns det nog inte så mycket annat som stör mig lika mycket som bristen på struktur. Jag kan inte alls förstå varför man skulle låta bli att göra det tydligt vad som är dialog och vem som säger vad.

      Radera