lördag 9 februari 2013

"Människohamn" av John Ajvide Lindqvist

Genre: Skräck
Antal sidor: 449
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Ordfront
Utgivningsår: (original) 2008 (min) 2009
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 22 januari 2013






Första meningen: För tretusen år sedan var Domarö bara en stor, flat sten som stack upp ur vattnet, krönt av ett flyttblock som isen hade lämnat efter sig.

Baksidetext
Pappa, vad är det där? På isen?

Det är en strålande vinterdag. Högst upp i Gåvastens fyr står Anders med sin sexåriga dotter Maja. Isen ligger snötäckt så långt ögat kan nå och Anders kan inte se något speciellt där hans dotter pekar.

Maja går för att undersöka och fem minuter senare börjar mardrömmen. Trots att det inte finns någonstans där Maja kan försvinna, är det just det som händer. Hon försvinner. Spårlöst. Anders och hans hustru Cecilia har inte längre något barn.

Det lyckliga livet på ön Domarö i Roslagens skärgård är slut. Bara förtvivlan och skilsmässa återstår.

Ett par år senare återvänder Anders till ön, nersupen och deprimerad men fast besluten att leva. Då nås han av ett meddelande som tänder ett vansinnigt hopp: Maja finns ännu i världen, på en plats där han inte kan nå henne.

Ett sökande tar sin början. Det kommer att föra Anders till Domarös hemlighållna förflutna, mot havets mörka hjärta. Genom avgrunden måste han gå för att finna den han älskar. Om det nu verkligen är hon.

En mopedmotor hörs i skogen om nätterna. Brevlådor vandaliseras och hus brinner. Havet kastar sig mot klipporna. Någon hatar oss.

Människohamn är en saga om kärlek, hat och magi. Det är berättelsen om de dolda krafter som har skapat skärgården.

Min kommentar
Efter att ha läst och älskat Låt den rätte komma in så bestämde jag mig för att det måste bli fler böcker av den här författaren. Nu har jag läst ut min andra bok och John Ajvide Lindqvist är officiellt en ny favoritförfattare. Det här är skräck på toppnivå och hade det inte varit för det Stephen King-aktiga slutet så skulle nog boken ha fått full poäng.

Trots den ganska jobbiga början, med ett fasligt hoppande fram och tillbaka mellan olika tidsperioder, så var jag nog fast från första bokstaven. Det är en så lugn och fridfull idyll som målas upp, med alldeles vanliga människor. Tills det börjar hända saker. Konstiga saker. Otäcka saker. Det är när vardagen blir skräck som jag tycker det är som hemskast och när en alldeles vanlig GB-gubbe fullkomligt skrämmer vettet ur både huvudpersonen och mig så är lyckan gjord. Hur ska jag någonsin kunna gå förbi en GB-gubbe utan att tänka på den här boken?

Här finns en osedvanligt äcklig (eller sytlig, som jag egentligen vill kalla den) insekt och vid ett tillfälle i boken så fick jag liksom läsa mellan fingrarna för jag höll på att kräkas. På riktigt. Han skriver så vansinnigt bra, den där John Ajvide Lindqvist, att jag nästan tror att det han beskriver händer här och nu. Jag hoppas bara att min relation till vatten inte har ändrats på något negativt sätt. Men, för det finns givetvis ett men, precis som Stephen King så drar slutet iväg och blir lite för... ja, dramatiskt. Och en gnutta överdrivet. Dessutom kan jag inte låta bli att fundera över vad som hände med Simon och Anna-Greta. Gick det bra för dem?

Det här är en bok som skulle göra sig riktigt bra som film, tror jag. Och nu ska jag ta och skaffa mig fler böcker av min nya favoritförfattare. Tips?

Boktipsets estimerade betyg var 4.2. Jag ger den 4.5.


Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Människohamn: Eli läser och skriver, Boktoka och Fiktiviteter.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

16 kommentarer:

  1. Efter att jag läst recensionen av båda hans böcker du läst så måste jag ta och läsa "Låt den rätte komma in" så snart som möjligt. Du verkar läsa så många bra böcker som sedan hamnar på min to-read lista :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. F'låt ;) Nej, skojar bara, det är kul med boktips :)

      Radera
    2. Haha, ja, men det är faktiskt bara kul med boktips :)

      Radera
  2. Jag läste den här för ett par år sen, och tyckte lika mycket om den som du! Jag har också bestämt mig för att läsa allt Ajvide Lindqvist har skrivit, men det är alltid en massa andra böcker som tränger sig före på ett buffligt vis. Fast det gör inget, då finns ju hans böcker kvar att längta till. Förutom den här har jag läst novellsamlingen Låt de gamla drömmarna dö, och den är bra men mer mystisk. Sen har jag läst Vampyren i Blackeberg, lättlästa versionen av Låt den rätte komma in (jag läste den för att se om den funkade för skolelever) men den blev för kortfattad så jag ska läsa hela Låt den rätte komma in också. Lilla Stjärna och Hanteringen av odöda är också något att se fram emot. Härligt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Antecknar Lilla stjärna och Hanteringen av odöda. Novellsamlingen får också vara med, de är bra att ha att bryta av med ibland :)

      Radera
  3. Det låter som en bok jag måste kolla upp! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns faktiskt ganska bra att hitta en ny favorit bara så där :)

      Radera
  4. Den här måste jag helt enkelt läsa. Blir trots min insektsfobi nyfiken på vad det är som är så äckligt att du inte riktigt kan läsa om det. Men GB-gubben ser ju faktiskt lite läskig ut... ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har nog aldrig sett GB-gubben som läskig, möjligtvis läskande :)

      Det var en liten, kort episod som faktiskt framkallade kväljningar. Något jag aldrig förut varit med om när jag läst en bok.

      Radera
  5. Har läst allt som han skrivit (+ lyssnat på Tjärven som bara kommit ut på MP3) - är ett stort fan! Min favorit är Hanteringen av odöda. Finns en uppföljande novell till den också i Pappersväggar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det får nog bli Hanteringen av odöda då :)

      Radera
  6. Jag har också läst allt han skrivit, tycker alla böcker är mer eller mindre fantastiska! Jag har läst dem i tidsordning som de har kommit ut och tycker att det nog är ganska bra, för de utvecklas väldigt. Hanteringen av odöda är nog bra som en nästa bok, Pappersväggar som sagt efter det och så har vi ju Lilla Stjärna och Låt de gamla drömmarna dö. Den senaste knyter ihop trådar så den skulle jag nog läsa sist. Lilla Stjärna är min personliga favorit, men den är också den svåraste och mörkaste i samlingen. Fruktansvärt tung och hemsk men väldigt läsvärd.
    Och så Tjärven då, som bara kommit ut som e-bok och mp3. Jag rekommenderar verkligen att lyssna på den för JAL är en fantastisk uppläsare! Rent generellt har den fått bättre betyg av de som lyssnat på den än de som läst e-boken. Jag lyssnade på den mitt i högsommarvärme och blev rädd ändå ;)

    SvaraRadera
  7. Lilla stjärna lyckades jag hitta på bokrean så den är beställd nu, men då ska jag skaffa Hanteringen av odöda och läsa den först :)

    Såg att man kan låna ljudboken (strömmande) på elib, får nog kolla upp hur det där funkar. Om nu inte strömmande betyder det jag tror.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det vet jag inte hur det funkar, har aldrig lånat en ljudbok strömmande. Men jag antar att det funkar som att streama TV, att man måste ha uppkoppling helatiden?

      Radera
    2. Tyvärr är det så att strömmande betyder precis det jag var rädd för. Egentligen var det ännu värre. Man kan varken använda mobil eller platta för att lyssna på dem, utan det måste ske i datorn. Vem kan sitta vid datorn och lyssna på en bok? Vilken korkad lösning.

      Radera
    3. Verkligen! Men e-boksutlåningen har ju ganska många brister än så länge..

      Radera