måndag 31 oktober 2011

Kommande böcker i november

Vad är månne på gång i den trista månaden november? Här finns i alla fall en bok jag väntat på i evigheter och som faktiskt är undantagen från mitt köpstopp. Kanske kan dessa lysa upp det för någon i höstmörkret.

Arvtagaren av Christopher Paolini
Genre: Fantasy
Serie: Arvtagaren (4)
Antal sidor: 912
Utgivningsdatum: 2011-11-08
Förlag: Bonnier Carlsen

Från Bokus
Slutet på världens största fantasyäventyr!

För inte så länge sedan var Eragon, drakryttaren, inget annat än en fattig bondpojke, och hans drake Saphira endast en blå sten I skogen. Nu vilar en hel civilisations öde på deras axlar.

Många månader av träning och slag har fört med sig både segrar och hopp, men också hjärtslitande förluster. Dessutom väntar fortfarande den svåraste utmaningen: de måste möta Galbatorix. Och när de gör det måste de vara starka nog att besegra honom. För om inte de kan, kan ingen. En andra chans existerar inte.
Ryttaren och hans drake har kommit längre än någon vågat hoppas. Men kan de övervinna den ondskefulla kungen och återinföra rättvisan I Alagaësia? Och till vilket pris?


Jag har visserligen Brisingr kvar att läsa, men jag tror nog att den här också kommer att hamna i bokhyllan. Kanske väntar jag tills den kommer i pocket.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Jag är Zlatan: Zlatans egen berättelse av Zlatan Ibrahimovic och David Lagercrantz
Genre: Biografi
Antal sidor: 432
Utgivningsdatum: 2011-11-09
Förlag: Albert Bonniers

Från Bokus
"Varför kom hon inte? Tyckte hon inte om mig längre? Det gick en minut, två, tre, tio minuter, och till slut pallade jag inte längre. Det var värsta förnedringen. Hon har säkert blåst mig, tänkte jag. Vem skulle vilja ha en date med mig? Och så drog jag därifrån. Jag skiter väl i henne, typ. Jag ska ändå bli fotbollstjärna. Men alltså, det var dummaste grejen. Tjejens buss hade bara varit lite försenad. Det var chaffisen som velat ta en cigg eller nåt, och hon kom dit precis efteråt och blev lika ledsen som jag. "

I "Jag är Zlatan Ibrahimovic" ger han en helt ny och skakande bild av uppväxten i Rosengård. Med sina egna ord berättar han om papporna från den fina sidan av stan som försöker få honom utslängd från Malmö FF. Han berättar om kampen och striderna i Ajax, om köpet till Juventus, succén i Italien och spelskandalen som höll på att förstöra hans karriär. Han berättar om Inter och segrarna, om Mourinho, målen och de stora stjärnorna. Han berättar om Helena, barnen och om livet bakom strålkastarljuset. För första gången avslöjar han precis vad som hände med Pep Guardiola i Barcelona.

I Zlatans egen självbiografi får vi det rafflande spelet bakom klubbytena. Vi får en insyn i den absoluta toppfotbollen vi aldrig fått förut.

För första gången får vi hela sanningen om Zlatan Ibrahimovic.


Förmodligen kommer den här att dyka upp som ljudbok här i hemmet, till sambon. Men det här är nog faktiskt en bok som jag kan tänka mig att lyssna på, jag som inte klarar ljudböcker.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Glasklart av Karin Wahlberg
Genre: Deckare
Serie: Claes Claesson (8)
Antal sidor: 480
Utgivningsdatum: 2011-11-10
Förlag: Wahlström & Widstrand

Från Bokus
Hilda Glas är snart färdig läkare och har återkommit till sin hembygds trakter för att göra AT-tjänst på Oskarshamns lasarett. Väl där inser Hilda att hon kanske undermedvetet dragits till det sjukhus där hennes mamma avled och när hon råkar komma över sin mors journal inser hon att hon måste ta tag i sin outredda bakgrund. Vad var det för mystisk sjukdom som tog moderns liv och var hennes pappas död verkligen en olycka?

Claes Claesson har åkt till den lilla glasbruksorten Hjortfors med familjen för trivsamt och traditionsenligt valborgsmässofirande. Trängseln runt majbrasan tilltar och stämningen stiger. Men idyllen rämnar hastigt och mycket olustigt när man plötsligt känner doften av bränt kött och i ljuset från lågorna urskiljs så en makaber syn: en död manskropp.


Den enda bok jag läst av Karin Wahlberg är Tröstaren och jag ska ju erkänna att jag inte var imponerad, men jag tänkte ge henne en chans till så första delen står och väntar i hyllan. Kanske gillar jag den och då fortsätter jag väl läsa serien, kanske gillar jag den inte alls och då får det nog räcka. Två chanser är vad man får.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Under kupolen av Stephen King
Genre: Fantasy
Antal sidor: 1074
Utgivningsdatum: 2011-11-15
Förlag: Bra Böcker

Från Bokus
Det är en vacker oktoberdag i den lilla staden Chesters Mill, Maine. Plötsligt kraschar ett litet sportflygplan in i en osynlig barriär strax utanför staden. Nästan samtidigt kör en timmertransport in i samma osynliga vägg. Något oförklarligt har hänt: ett kraftfält innesluter staden likt en gigantisk kupol. Inget kan komma förbi kraftfältet. Ingen kan ta sig in i staden och ingen kan ta sig ut. Invånarna i Chesters Mill är isolerade från omvärlden.

Det dröjer inte många dagar innan det lilla samhället börjar falla sönder. Stadens starke man, bilhandlaren och viceborgmästaren Big Jim Rennie, tar tillfället i akt och utser nya poliser som lyder hans minsta vink. Han har nämligen en hel del olika intressen att bevaka

Samtidigt lyckas USA:s armé nå fram till den f.d. armékaptenen och Irakveteranen Dale Barbie Bar- bara som den senaste tiden har jobbat som grillkock i staden. Presidenten vill att Barbie ska försöka ta reda på vad det är som orsakar det oförklarliga kraftfältet. Ganska snart visar det sig att Barbies undersökningar tar honom på kollisionskurs mot Big Jim Rennie.

Stephen King har skrivit sin mäktigaste roman sedan 80-talet. Med hjälp av ett stort persongalleri och en klaustrofobisk miljö, skildrar han människans mörka sidor och visar hur bräckligt vårt civiliserade samhälle är. Pestens tid möter Flugornas herre!


Detta är alltså den enda bok som just nu är undantagen från mitt köpstopp och som jag har väntat. Om den är det minsta som Pestens tid så är min lycka gjord. Men vad är det för genre. Egentligen. Är det en sci-fi? Eller en fantasy? Kanske en thriller? Eller skräck? Det enda jag nästan säkert kan säga är att den genre som bokhandlarna satt på den, deckare, inte är trolig.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

Du gamla du fria av Liza Marklund
Genre: Thriller
Serie: Annika Bengtzon (9)
Antal sidor: 402
Utgivningsdatum: 2011-11-21
Förlag: Piratförlaget

Från Bokus
En ung småbarnsmamma hittas död. Hon är det fjärde offret på kort tid.

På Kvällspressen anar man en seriemördare, något som Annika Bengtzon avfärdar som vilda fantasier. Hennes man Thomas blir under en konferens i Nairobi kidnappad tillsammans med sex personer från olika delar av Europa.

Samtidigt som kvinnomorden blir allt fler, och misstankarna om en seriemördare börjar ta form även hos polisen, dras Annika in i ett våldsamt kidnappningsdrama som skakar både Europa och Östafrika.


Nu var det längesedan det kom en bok om Annika Bengtzon, tre år tror jag. Hoppas väntan är värd det.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

söndag 30 oktober 2011

"Mörkrädd" av Andreas Roman

Genre: Skräck
Antal sidor: 248
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Den svarta trilogin 1
Utgivningsår: (första) 2008 (min) 2008
Media: Inbunden
Förlag: Natur & Kultur





Första meningen: Släck inte, är du snäll.
Sista meningen: Hon vände sig om.

Baksidetext
David är mörkrädd. På ett sjukligt vis. Sedan barndomen har hans rädsla för skymning och natt plågat honom. Det tycks som om någon alltid står i ett mörkt hörn och bevakar honom, någon som drar närmare när rädslan blir som värst.

Till slut bestämmer sig David för att möta sin demon. Han går i terapi, och sista steget är enkelt: Han ska bo ensam i en stuga ute i skogen tills han är botad.

David tar med sig det allra nödvändigaste; torrvaror, tevespel och datorn och beger sig norrut - beslutsam att för alltid bli av med sin fobi.

Men när mörkret faller, så är det något där utanför. Något som drar närmare stugan. Som knackar i väggarna, som skymtar i fönstret. Något som kanske vill in ...

Min kommentar
Det här tyckte jag var otäckt, riktigt suggestivt, och jag var faktiskt tvungen att lägga ifrån mig den lite tidigare än jag tänkt vid innan-jag-somnar läsningen. Bara för att vara säker på att våga blunda. Och jag är ändå inte speciellt lättskrämd. Längre. Jag älskar skräck, inte splatter-varianten, utan den som sätter sig i huvudet.

Jag känner igen mig så väl, när jag var liten, yngre. Visst fanns det onämnbara saker i garderoben? Och under sängen? Och i det där mörka hörnet? Till viss del kan jag också relatera till historien i Davids barndom, där han blev skrämd av sin kompisar(?). Mina sprang i och för sig inte efter och skrämde mig, utan lämnade mig ensam i mörkret sådär två kilometer hemifrån. Detta var på landet, utan någon som helst belysning längs vägen. Jag grät hela vägen hem. Nu satte det inte så djupa spår i mig som det gjorde hos David, jag är inte speciellt mörkrädd. Däremot gör det kanske att jag lättare förstår hans trauma.

Här fanns inte mer än en handfull människor, och en katt, med i handlingen och det gillar jag. Det blir inte bättre för att man har fler karaktärer med. De som är med, tycker jag att man får lära känna på ett bra sätt, även om jag tycker att Davids syster beter sig lite märkligt. Man kan nog tycka en del om Davids sätt att agera, men jag har ännu inte träffat någon som reagerar rationellt under en panikattack. Bland annat kan man ju undra varför man inte följer sina egna spår i snön tillbaka till stugan. Just den episoden var lite märklig.

Visst var den förutsägbar och visst gick det så som jag trodde, men för min del gjorde det absolut ingenting. Resan var lika otäck ändå och det var nästan att jag sträckläste den. Det säger egentligen inte så mycket, för det tog inte mer än 3,5 timme (effektiv tid) att läsa den.

Slutet kändes lite konstigt, men efter vad jag har hört så är Andreas nästa bok, Någon i din säng, något slags fortsättning på Mörkrädd. Jag återkommer när jag läst den.

Boktipset estimerade betyg var 3.4, jag ger den 3.5.


Andra som bloggat om Mörkrädd: Ett hem utan böcker, Boktipsaren och Illusionernas blogg.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Mörkrädd av Andreas Roman.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

lördag 29 oktober 2011

Jag drömde, sedan vaknade jag

Dags för helgens bokbloggsjerka och veckans fråga från Annika är:

Jag vet att alla som är med i jerkan älskar att läsa böcker men jag är nyfiken på om ni även skriver själva?

När jag var liten skrev jag jämt och nästan bara otäcka skräcksagor, med monster och otäckheter. Då drömde jag om att bli författare. Sedan vaknade jag...

Dikter skrev jag massor i tonåren, jag tror de ligger i någon låda på vinden, då var de en ventil för att få ut allt dåligt. Numer kan jag skriva "roliga" dikter vid speciella tillfällen.

Under skoltiden älskade jag uppsatsskrivningen, speciellt vid de tillfällen när jag fick skriva lite mer fritt och inte var styrd av ett specifikt ämne.

Någonstans här i datorn finns det ett utkast till en ungdomsroman, som egentligen aldrig ens blev riktigt påbörjad. Ett tag funderade jag på att skriva ihop en novell om en långresa jag gjorde, utifrån min dagbok och breven hem, men det blev heller ingenting. Det senaste jag hade som idé var att ge ut chattloggen från när jag träffade han, som numera är min sambo, det var i Internets linda och inte riktigt modernt än, men vem skulle vilja läsa det? Ja, så där kan det hålla på i oändlighet.

Jag skriver i och för sig mycket, resedagbok, olika hemsidor, blogg, listor av alla de slag och antecknar det mesta så jag ska slippa komma ihåg det, men några böcker lär det aldrig bli för min del. Kontentan är väl att jag älskar att skriva också, men jag orkar nog helt enkelt inte lämna ut mig så som man gör när man författar.

fredag 28 oktober 2011

Tematrio - utmanande läsning

Det här med att utmana sig själv och läsa utanför sin "comfort zone" är ju intressant och Lyrans Tematrio den här gången handlar om just det. Det här är definitivt utmanande för mig:

1. Annat media än pappersbok
Jag har verkligen försökt med ljudböcker, men det går bara inte. På något sätt verkar inte min hjärna vara kopplad till öronen, informationen liksom bara passerar utan att fastna. Det var likadant när jag pluggade. Om jag bara lyssnade så kom jag knappt ihåg någonting, men om jag började göra anteckningar så fastnade alltihop. Måhända är detta bara en vanesak så det är möjligt att jag kommer att försöka igen. Ljudböcker har vi massor av, eftersom sambon lyssnar i ställer för att läsa och just nu dreglar jag över Sonys nya e-boksläsare. Så man vet aldrig.

2. Vampyrer och zombier
Det här är en genre jag aldrig lyckats tycka om, varken i bokform eller filmform. Egentligen förstår jag inte varför, jag gillar ju skräck som inte handlar om just vampyrer och zombier. Nåväl, Låt den rätte komma in står och tittar anklagande i bokhyllan och den får förmodligen ingå i min Boktolva för 2012.

3. Lyrik
Det här är något jag bara inte klarar, jag kan inte läsa dikter. Det låter inte klokt i huvudet när jag försöker. Däremot upptäckte jag när jag pluggade engelska på lite högre nivå att jag gillade när läraren läste dikterna för oss. Det beror förmodligen på samma sak som punkt 1, kanske ska inte hjärnan vara inkopplad när man läser lyrik, utan mer hjärtat. Kanske kommer jag någongång att kombinera utmaningen i punkt 1 och 3 och införskaffa en ljudbok med dikter.

torsdag 27 oktober 2011

Men... inte ska väl jag...

Jag funderade länge och väl på det här med bloggande innan jag började, jag tyckte inte jag hade något intressant alls att tillföra. I juni i år så tänkte jag "what the heck". Om inte för andra så för mig. Sagt och gjort, det blev en bokblogg. Och vilken befrielse att upptäcka att man inte är ensam om sitt boknörderi. De här månaderna har faktiskt varit bland de roligaste i mitt liv (och jag är långt över 40) och mina farhågor, att bokbloggare var en klubb för inbördes beundran, kom helt på skam. Tack ALLA för att jag får vara med!

Min enda önskan är egentligen att alla inte skulle skriva så positivt och intressant om alla böcker. Mina bokyllor och min vill-läsa lista klarar inte mer...

Igår när jag kom hem sur, grinig och trött efter en riktigt påfrestande dag på jobbet, så upptäckte jag att jag inte bara fått EN utan TVÅ Liebster Blog Awards. Man kan lugnt säga att humöret steg åtskilliga pinnhål efter det.


Den första var från Cissis blogg Bokstunder, en blogg som jag ofta hamnar på när jag gör mina dagliga rundor. Den andra fick jag från Abibliofobi, med en motivering som faktiskt nästan rörde mig till tårar. Nog för att jag kanske var extra känslig efter dusterna under dagen, men ändå. Tack ni båda!

Med awarden följer också vissa regler, nämligen:

1. Klistra in awarden på din blogg.
2. Tacka personerna som gav er awarden och länka till bloggarna.
3. Välj ut fem personer som du vill ge awarden till.
4. Lita på att dina följare sprider kärleken till andra bloggare.
5. Och det viktigaste: Ha roligt och stötta varandra!

För mig återstår då bara det angenäma, dock svåra, arbetet med att dela ut awarden till inte mindre än tio bloggar. Jag ville inte ge till någon blogg som redan fått en alldeles nyligen, det finns ju så många andra favoriter. Om du som får en nu, redan fått en i dagarna av någon annan, så ber jag om ursäkt, men sånt är livet... Eftersom det är så många så har jag bara tagit med en liten, kort motivering.

  • BokMamma
  • : En härlig blandning mellan ungdoms- (som också passar vuxna) och vuxenböcker.
  • boktok73
  • : Kanske inte så många inlägg, men de som kommer de är väl värda att läsa. Samma boksmak verkar vi dela också.
  • klok som en bok
  • : Så mycket mer än bara boktips. Verkligen klok som en bok.
  • Johan Lindbäck
  • : Många intressanta funderingar och tankar. Är alltid nyfiken på inlägget för dagen.
  • med näsan i en bok
  • : En boksmak som verkar stämma med min, så här hittas ju en hel del intressant.
  • Tidningsida
  • : Alltid kul att läsa här och när jag upptäckte att här var en till som inte gillade Allan, så var saken klar.
  • Fru E
  • : Av någon anledning hamnar jag ofta här och en snygg blogg är det ju också.
  • Bokbrus
  • : Hit styr jag alltid när sambon undrar vad han ska lyssna på härnäst.
  • Sagan om sagorna
  • : Bara namnet gör ju att man blir intresserad, men inte nog med det, jag får många bra boktips härifrån.
  • Bokbiten
  • : Mycket läsvärt och med årets största utmaning, Reclaim the bokhylla.

onsdag 26 oktober 2011

"Änglarösten" av Arnaldur Indriðason

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 301
Originaltitel: Röddin
Översättare: Ylva Hellerud
Serie: Erlendur Sveinsson 3
Utgivningsår: (första) 2002 (min) 2011
Media: Pocket
Förlag: Norstedts





Första meningen: Äntligen var stunden inne.
Sista meningen: O, fader, giv mig lite ljus på livets korta stig...

Baksidetext
Julen står för dörren när en anställd på ett stort hotell i Reykjavik hittas mördad i det källarrum där han även bott. Han verkar ha levt ett ensamt och isolerat liv, men när Erlendur och hans kollegor börjar göra efterforskningar upptäcker de att hans barndom varit både spännande och samtidigt tragisk. Han var nämligen en mycket lovande barnstjärna, hårt driven av sin pappa, med en strålande karriär som sångare framför sig. Ända tills han blev tonåring och rösten försvann för gott mitt under en konsert. Men vem kan ha haft intresse av att ta livet av denna enstöring?

Min kommentar
Som vanligt är Arnaldur Indriðason ett säkert kort. I den här boken är vi inte ute så mycket i Islands karga natur, utan mest inne på ett hotell, men på något sätt så känner jag ödsligheten ändå. Och det beror inte bara på de numera frekventa tillbakablickarna på Erlendurs barndom och hans traumatiska upplevelse. Allt andas karghet, ödslighet, kyla, mörker och ensamhet. Det låter deprimerande, men det är det absolut inte. Det här är bra.

Tempot är oerhört långsamt och för mig känns det verkligen konstigt att jag tycker om det, men just i de här böckerna kan jag inte tänka mig något annat. Jag tycker också att det kommit fram lite andra sidor hos författaren, ironi till exempel. Jag har inte upplevt det så tydligt i de två tidigare böckerna. Hoppas det håller i sig.

Vad man skulle kunna tro skulle vara jobbigt är att tre olika historier avhandlas parallellt. En i nutid, som handlar om mordet på hotellet, en som börjar längre bak i tiden men kommer fram till nutid, som handlar om en misshandlad pojke och till slut, Erlendurs barndom. Trots att partierna avlöser varandra lite hur som, så blir det inte hoppigt och störigt. Upplägget är så snyggt att jag hela tiden bara ville läsa vidare.

Karaktärerna beskrivs inte så mycket, utan man får mer uppleva hur de är, genom vad de säger och gör. Precis som det ska vara, enligt mig. Nu i tredje boken tycker jag att jag kommit Erlendur, Elínborg och Sigurður Óli riktigt nära, även Erlendurs dotter Eva Lind har man lärt känna ordentligt. Men varför får vi aldrig träffa Erlendurs son?

Egentligen är det beundransvärt att man kan skriva en så uttömmande och fullödig berättelse på så få sidor. Kanske borde en del andra författare gå i skola hos Arnaldur.

Boktipset estimerade betyg var 4.1, jag ger den 3.5.


Andra som bloggat om Änglarösten: ihyllan, bokbloggen och Ett hem utan böcker.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Änglarösten av Arnaldur Indriðason.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

tisdag 25 oktober 2011

Nordisk utmaning

Efter moget (nåja) övervägande beslutade jag mig för att hänga på den Nordiska utmaningen som Therese på Dantes bibliotek har klurat ihop med anledning av att nästa års Bokmässa har temat Nordiskt. Med hjälp av den eminenta lista som Lyrans noblesser satt ihop har jag nog hittat de böcker jag vill läsa.

EDIT 20120527: På grund av att Therese gör ett uppehåll i sitt bloggande så har utmaningen flyttat till Västmanländskans bokblogg.

Utmaningen går ut på att från november i år till september nästa år läsa elva nordiska författare, enligt detta schema:
November: Finland
December: Island
Januari: Färöarna
Februari: Danmark
Mars: Norge
April: Åland
Maj: Finland
Juni: Island
Juli: Grönland
Augusti: Norge
September: Danmark

Min förhoppning är att kunna kombinera Thereses och Lyrans utmaningar så jag har helt gått efter Lyrans litteraturlista. De här böckerna har jag plockat ut, men inget är ristat i sten.

Finland
Sofi Oksanen - Utrensning
Arto Paasilinna - Kollektivt självmord

Island
Halldór Laxness - Fria män
Jón Kalman Stefánsson - Himmel och helvete

Färöarna
Oddvør Johansen - Livets sommar

Danmark
Carsten Jensen - Vi, de drunknade
Gretelise Holm - Krigsbarn (det här verkar vara tredje delen i en serie, kanske väljer jag del ett i stället)

Norge
Tarjei Vesaas - Isslottet
Karl-Ove Knausgård - Min kamp

Åland
Sanna Tahvanainen - Alltid skogen

Grönland
Ole Korneliussen - Saltstoden

Vi får se hur det går att hitta de böcker jag vill läsa, stadens bibliotek är en riktigt usel variant och när jag letar böcker där känns det som att de inte har någonting. I alla fall inte det jag söker. Pocketböcker kan jag i och för sig tänka mig att köpa, men vid inbundna går gränsen. I alla fall ska detta bli riktigt spännande, jag längtar efter att läsa lite utanför min "comfort zone".

måndag 24 oktober 2011

3 x August

Jag har egentligen aldrig varit intresserad av vilka priser en bok eller författare möjligtvis har vunnit och speciellt Augustpriset har jag noll koll på. Därför var jag inte helt säker på om jag kunde vara med på den senaste Tema-trion från Lyrans noblesser. När jag så kollade listan på tidigare vinnare upptäckte jag att jag faktiskt får ihop tre, med ganska bred marginal, så här kommer en som jag har läst och två som jag vill läsa:

Underdog av Torbjörn Flygt: Fick priset 2001 och jag läste den 2003. Jag tyckte om den och kommer ihåg att det var mycket jag kände igen från min uppväxt, även om jag nu växte upp i Göteborgstrakten (också i miljonprogrammet till att börja med) och inte i Malmö. Utspelar sig på 70-talet och är berättelsen om familjen Kraft: Om Johan, hans begåvade och ensamma syster Monika och deras mamma Bodil, som sliter ut axlarna på Strumpfabriken till fabriken blir överflödig. Familjen Kraft bor på Borgmästargården i Malmö, ett av miljonprogrammets första friska satsningar, med tre- och åttavåningshus och ett par på sjutton våningar, så att vinden verkligen ska ha nåt att gripa tag i.

Händelser vid vatten av Kerstin Ekman: Fick priset 1993 och jag kommer faktiskt ihåg den stora hajpen. Just då hade jag beredskapsarbete (ja, det hette så på den tiden) på de olika biblioteken i kommunen och ALLA läste den här boken. Utom jag. Det är lite smått pinsamt, men jag har faktiskt inte läst en enda bok av Kerstin Ekman. Nu har jag inte just denna hemma i bokhyllan, men Häxringarna står och väntar på att bli läst. Men det känns som att Händelser vid vatten är en måste-bok.

De fattiga i Lódz av Steve Sem-Sandberg: Fick priset 2009. Den här boken står redan i bokhylla och trampar otåligt, men förmodligen får den vänta tills nästa år, då den med all säkerhet kommer att ingå i 2012 års Boktolva. Innan jag halkade ner i deckarträsket så var det den här typen av böcker jag läste. Varför jag plötsligt slutade med det är en stor gåta, men nu vill jag hitta tillbaka igen, i alla fall emellanåt.

söndag 23 oktober 2011

41 av 100 är ju inte dåligt

Jag hittade en lista hos Bokmilaskogen, som tydligen har cirkulerat ett tag på Facebook och bland bloggar.

Tydligen ska BBC ha sammanställt en lista över 100 böcker som alla borde läsa och enligt dem ska genomsnittet endast ha läst sex av dessa böcker. Jag ska erkänna att jag är väldigt källkritisk och gärna ville hitta originalet. Hur jag än letade så kunde jag inte hitta den här listan någonstans på BBC och inte heller informationen om att de flesta bara har läst sex stycken av dem. Den enda lista jag hittade var en som BBC sammanställde 2003 över de 100 mest älskade böckerna, framröstade av folket. Den innehåller dock inte samma böcker som den här.

Listan är ju lite knepig också, det känns lite onödigt att ha med Shakespeares samlade verk för att också senare ha med Hamlet. Detsamma gäller ju De sju böckerna om Narnia och sedan även Häxan och lejonet som en egen post. Om någon vet var originalet finns så får ni väldigt gärna skriva det i en kommentar.

Anyways, listor är ju alltid kul så jag ger mig också på den här. Jag har fetmarkerat de böcker jag läst och satt ett x efter de jag äger. Några av dem är jag lite osäker på om jag har läst (det har ju gått en del år sedan jag började läsa) och dem har jag inte markerat. Jag har inte brytt mig om att markera de böcker jag vill läsa, det känns som ett omöjligt uppdrag och ett onödigt stressmoment. 41 stycken kom jag i alla fall upp i, som jag med all säkerhet vet att jag har läst.

Edit: Upptäckte att The Wind in the Willows är Det susar i säven på svenska, vilket man kanske tycker att man borde fatta. Den har jag i vilket fall också läst.

1 Pride and Prejudice – Jane Austen
2 The Lord of the Rings – JRR Tolkien x
3 Jane Eyre – Charlotte Bronte
4 Harry Potter series – JK Rowling x
5 To Kill a Mockingbird – Harper Lee x
6 The Bible x
7 Wuthering Heights – Emily Bronte
8 Nineteen Eighty Four – George Orwell x
9 His Dark Materials – Philip Pullman
10 Great Expectations – Charles Dickens
11 Little Women – Louisa M Alcott
12 Tess of the D’Urbervilles – Thomas Hardy
13 Catch 22 – Joseph Heller x
14 Complete Works of Shakespeare
15 Rebecca – Daphne Du Maurier
16 The Hobbit – JRR Tolkien x
17 Birdsong – Sebastian Faulk
18 Catcher in the Rye – JD Salinger
19 The Time Traveler’s Wife – Audrey Niffenegger
20 Middlemarch – George Eliot
21 Gone With The Wind – Margaret Mitchel
22 The Great Gatsby – F Scott Fitzgerald
23 Bleak House – Charles Dickens
24 War and Peace – Leo Tolstoy
25 The Hitch Hiker’s Guide to the Galaxy – Douglas Adams x
27 Crime and Punishment – Fyodor Dostoyevsky x
28 Grapes of Wrath – John Steinbeck x
29 Alice in Wonderland – Lewis Carroll
30 The Wind in the Willows – Kenneth Grahame
31 Anna Karenina – Leo Tolstoy
32 David Copperfield – Charles Dickens
33 Chronicles of Narnia – CS Lewis x
34 Atlas Shrugged – Ayn Rand
35 Persuasion – Jane Austen
36 The Lion, The Witch and The Wardrobe – CS Lewis x
37 The Kite Runner – Khaled Hosseini
38 Captain Corelli’s Mandolin – Louis De Bernieres
39 Memoirs of a Geisha – Arthur Golden
40 Winnie the Pooh – AA Milne
41 Animal Farm – George Orwell
42 The Da Vinci Code – Dan Brown x
43 One Hundred Years of Solitude – Gabriel Garcia Marquez x
44 A Prayer for Owen Meany – John Irving
45 The Woman in White – Wilkie Collins
46 Anne of Green Gables – LM Montgomery
47 Far From The Madding Crowd – Thomas Hardy
48 The Handmaid’s Tale – Margaret Atwood
49 Lord of the Flies – William Golding x
50 Atonement – Ian McEwan
51 Life of Pi – Yann Martel
52 Dune – Frank Herbert
53 Cold Comfort Farm – Stella Gibbons
54 Sense and Sensibility – Jane Austen
55 A Suitable Boy – Vikram Seth
56 The Shadow of the Wind – Carlos Ruiz Zafón
57 A Tale Of Two Cities – Charles Dickens
58 Brave New World – Aldous Huxley
59 The Curious Incident of the Dog in the Nighttime – Mark Haddon
60 Love In The Time Of Cholera – Gabriel Garcia Marquez
61 Of Mice and Men – John Steinbeck
62 Lolita – Vladimir Nabokov
63 The Secret History – Donna Tartt
64 The Lovely Bones – Alice Sebold
65 Count of Monte Cristo – Alexandre Dumas
66 On The Road – Jack Kerouac
67 Jude the Obscure – Thomas Hardy
68 Bridget Jones’s Diary – Helen Fielding x
69 Midnight’s Children – Salman Rushdie
70 Moby Dick – Herman Melville
71 Oliver Twist – Charles Dickens
72 Dracula – Bram Stoker
73 The Secret Garden – Frances Hodgson Burnett
74 Notes From A Small Island – Bill Bryson
75 Ulysses – James Joyce
76 The Inferno – Dante
77 Swallows and Amazons – Arthur Ransome
78 Germinal – Emile Zola
79 Vanity Fair – William Makepeace Thackeray
80 Possession – AS Byatt
81 A Christmas Carol – Charles Dickens
82 Cloud Atlas – David Mitchell
83 The Color Purple – Alice Walker
84 The Remains of the Day – Kazuo Ishiguro
85 Madame Bovary – Gustave Flaubert
86 A Fine Balance – Rohinton Mistry
87 Charlotte’s Web – EB White
88 The Five People You Meet In Heaven – Mitch Albom
89 Adventures of Sherlock Holmes – Sir Arthur Conan Doyle
90 The Faraway Tree Collection – Enid Blyton
91 Heart of Darkness – Joseph Conrad
92 The Little Prince – Antoine De Saint-Exupery
93 The Wasp Factory – Iain Banks
94 Watership Down – Richard Adams x
95 A Confederacy of Dunces – John Kennedy Toole x
96 A Town Like Alice – Nevil Shute
97 The Three Musketeers – Alexandre Dumas
98 Hamlet – William Shakespeare
99 Charlie and the Chocolate Factory – Roald Dahl
100 Les Miserables – Victor Hugo

lördag 22 oktober 2011

"Skumtimmen" av Johan Theorin

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 396
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Ölandskvartetten 1
Utgivningsår: (första) 2007 (min) 2008
Förlag: Månpocket






Första meningen: Muren var byggd av stora och runda stenar av gråvit lav, och den var lika hög som pojken.
Sista meningen: Men om någon senare frågade honom hur begravningen av den lille pojken hade varit, skulle Bengt Nyberg kunna svara att den hade känts ljus och värdig och fridfull, som - ja, som en sorts avslutning.

Baksidetext
En dimmig sensommardag i början av sjuttiotalet försvinner en liten pojke på norra Öland utan några som helst spår. I dagar och veckor letar familjen, polisen och frivilliga efter honom.

Mer än tjugo år senare får pojkens mor Julia ett oväntat samtal från sin far, sjökaptenen Gerlof Davidsson. Han har fått ett brev utan avsändare med posten. Brevet innehåller en liten pojkes sandal.

Julia återvänder motvilligt till barndomens ö och sin åldrige far. Först nu får hon höra talas om en mytomspunnen ölänning, Nils Kant, som en gång satte skräck i en hel bygd. Han är död och begraven sedan länge, långt innan Julias pojke försvann.

Ändå finns det de som har sett Nils Kant. Han sägs ibland vandra på det öländska alvaret i skymningen. I Skumtimmen.

Min kommentar
Även i den här boken har vi två olika berättare, den ena berättelsen sker i nutid och skrivs i imperfekt. Den andra berättelsen är då följaktligen dåtid och den berättas i presens. Jag har aldrig funderat på det här, men nu känns det ju lite som att det är ett vanligt berättargrepp. Jag har ett lite tudelat förhållande till böcker som har två berättelser, men jag tror att det är mest positivt. Om det görs på ett bra sätt. Som i Skumtimmen.

Jag, som aldrig brukar gilla miljöbeskrivningar, blev riktigt sugen på att åka till Öland, Visserligen har jag varit där tidigare och till och med åkt runt hela ön, men jag tror jag skulle titta med andra ögon nu, på ett bra sätt. Ödsligheten fullkomligt hoppade ur boken och slog mig i huvudet. Det gjorde han bra, Theorin.

Persongalleriet var precis lagom stort, det går alltså att skriva en bra historia utan att blanda in mer än ett 20-tal människor. Utan att för den skulle göra den skyldige för tydlig. Även om jag var den på spåren, men tyckte att det skulle bli ett för jobbigt slut. Det gjorde han också bra, Theorin.

Tempot var långsamt. För det mesta passade det historien, men ett tag i mitten tyckte jag att allt bara gick i stå. Jag kom inte framåt alls, allting bara stod och stampade, men det satte lite mer fart igen efter ett tag.

Slutet ja, det blev så där jobbigt som jag inte ville tro. Ett extra plus för att det var, trots allt, lite oväntat i en bokvärld full av lyckliga och tillrättalagda slut.

Något som gjorde mig lite förvirrad var att jag inte visste när "nu" var. Jag fick för mig att jag i början av boken läste tidigt 90-tal, men det kunde jag inte hitta igen när jag letade (i eftertexten står det mitten av 90-talet). För mig är det viktigt att det anges tydligt när "nu" är, om det inte är riktig nutid, vilket betyder när boken skrevs, runt 2007-2008 i detta fall. Ingenting stämde för mig vad gäller priser och användnig av mobiltelefoner. Det var lite störande, men överkomligt.

Jag har tidigare läst Nattfåk av Johan Theorin f.bl (före blogg) och den gillade jag så mycket att den fick en fyra i betyg. I Skumtimmen saknar jag det som skrämde mig i Nattfåk. Inget spökligt, rysligt eller mystiskt. Bara en sörjande mamma, hennes gamle far och en försvunnen pojke. Inte så bara kanske, boken var bra, men den var lite för "lagom".

Boktipset estimerade betyg var 4.6, jag ger den 3.0.


Andra som bloggat om Skumtimmen: Boktradition, Bokgalleriet och Boktoka.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Skumtimmen av Johan Theorin.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

fredag 21 oktober 2011

Fantastiska titlar, i mina öron

Dags för helgens bokbloggsjerka och veckans fråga är:

Vilken bok har den mest fantastiska titeln enligt dig?

Uj, den här var svår och det var jobbigt att tänka till. Många titlar har det ju blivit genom åren...

Om vi börjar med titlar på böcker jag faktiskt har läst, så är det ju väldigt svårt att se helt objektivt på dem. Vare sig jag vill eller ej, så lägger jag in lite om vad jag egentligen tyckte om boken också.

Eftersom mitt läsfokus nästan alltid varit i spänningsavdelningen så faller jag ofta för helt andra titlar än andra kanske. Som Nelson DeMilles 3 kan bevara en hemlighet om 2 av dem är döda (inte så kul originaltitel kanske, Plum Island hette den då), den lockade mig för att den var så kall. Eller Midnatt i ondskans och godhetens trädgård av John Berendt, som jag föll för att den helt enkelt lät lite poetisk i mina thrilleröron. Eller varför inte en så prosaisk titel som Stekta gröna tomater på Whistle Stop Café, som Fannie Flagg skrev i slutet av 80-talet. Den var så konstig att jag bara var tvungen.

Eller kan det vara en bok jag läste för, kanske inte hundra år sedan, men längesedan var det, som hette Gå sakta kom tillbaka fort. Underbar titel och det var David Niven som hade skrivit den.

Ska jag ge mig på att välja titlar på böcker som jag inte läst, då ligger Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld bra till, liksom Jag är död och kan tyvärr inte komma till skolan idag av Sara Ohlsson. Bara för att de låter så cyniska och ironiska.

torsdag 20 oktober 2011

Frågor och svar

Jag tror jag behöver hjälp. Jag är tydligen inte bara beroende av böcker utan också av enkäter. Den här hittade jag hos Sagan om sagorna.

Senast lästa: Förlåt min vrede av Dan Buthler & Dag Öhrlund.

Senast köpta bok: Spelaren och Mästaren av Harlan Coben.

Senast lånade bok: Har inte lånat någon bok sedan 2005 eller så.

Senast fådda bok: Måste ha varit när jag fyllde år... Då fick jag Kristina Ohlssons Tusenskönor och Änglavakter samt Dan Buthler & Dag Öhrlunds Jordens väktare.

Favoritbokhandel: Köper 99,9% av alla böcker på AdLibris.

Favoritbibliotek: Ähmm... har inget.

Antal lånekort: 0

Använder som bokmärke: Har jättefina magnetbokmärken som jag alltid använder.

Favoritfärg på bok: Jag är mer intresserad av innehållet än färgen på utsidan.

Favoritmat/snack vid läsning: Ostbågar, men man får vara försiktig så det inte blir en massa gula kladdar i böckerna.

Favoritdryck vid läsning: Dricker nästan bara vatten, så svaret får bli vatten.

Favoritställe att läsa på: I bäddsoffan som står i det så kallade biblioteket. Det rummet gör mig lycklig.

Den här boken köper jag till min bästa vän: Just nu ligger Kristina Ohlssons Askungar bra till.

Den här boken köper jag till en partner: Stefan Tegenfalks avslutande del om Walter Gröhn, Den felande länken.

Favoritgenre: Egentligen vill jag inte svara deckare, för det är inte min favoritgenre. Det har liksom bara blivit så att jag läser många. Favoriten är nog egentligen psykologisk thriller/skräck eller sci-fi.

Favoritformat: Inbundet.

Författarfavorit: Stephen King. Alltid.

Den tjockaste bok jag läst: Gai-Jin av James Clavell (1149 sidor).

Den tunnaste bok jag läst: Varulvens år av Stephen King (127 sidor).

Favoritljud när jag läser: Tystnad eller möjligtvis havets brus.

Favorittidning: PC för alla.

Prenumererar på: PC för alla.

Favoritbokblogg: Oj, ingen nämnd, ingen glömd.

Min sämsta läsning någonsin: Någonsin? Då får det nog bli Alistair MacLeans Partisaner.

Mitt bästa bokminne: Bento, den svarta hingsten av Ditha Holesch. Läste den x antal gånger i min ungdom och som jag grät. Måste försöka hitta den.

Senaste bokfyndet: Det måste ha varit Dean Koontz gamla Dataterror, som jag hittade på antikvariat i vintras.

Bokgenre jag undviker: Vampyrer och/eller zombies.

Så gör jag med böcker jag inte vill ha längre: Förstår inte frågan. Vadå "inte vill ha längre"?

Så här håller jag koll på vad jag läst: Mitt fantastiska bokprogram, Book Collector.

Så här sorterar jag min bokhylla: Efter författare.

Nästa bok jag ska läsa: Har jag inte bestämt än, men det blir förmodligen Ann Cleeves Rött stoft eller Arnaldur Arnaldur Indriðasons Änglarösten.

onsdag 19 oktober 2011

Säg det med en titel!

Det här var en rolig grej jag hittade hos bokstävlarna (tydligen först påhittad av bokbabbel). Jag hade kunnat hålla på i många varv till.

Svara på frågorna med hjälp av boktitlar du har i dina bokhyllor.

Hej! Är det någon där?

Vem är du? Immigrantens dotter.

Hur önskar du att du kunde vara? Järnkvinnan.

Vad gör du helst en ledig dag? Upp till toppen av berget.

Beskriv ditt favoritdjur. Alla katter grå.

Hur ser du ut? Främlingen i spegeln.

Beskriv ditt humör idag. I stort sett menlös.

Vad är viktigast i ditt liv? Håll drömmen levande.

Vad är helt oviktigt för dig? Främlingars hus.

Beskriv en plats du trivs på. En plats i solen.

Beskriv något du tycker är vackert. Ett land i gryningen.

Vad längtar du efter mest just nu? Ära och rikedom.

Vad längtar du inte alls efter? Den sista vintern.

tisdag 18 oktober 2011

Köpstoppet till trots...

Jag skulle egentligen bara beställa en present till sambon som fyller år i dag och så visade det sig att jag kom över den ena gränsen efter den andra i bonustrappan. Till slut råkade jag ju komma till en pocket för 19 kronor. Vem kan säga nej till en pocket för 19 kronor? Inte jag i alla fall, köpstopp eller ej.

Valde efter mycket besultsvånda ut Harlan Cobens Mästaren och till min stora fasa(?) upptäckte jag att det är andra delen i en serie. Man kan ju inte börja med andra delen, så jag var naturligtvis tvungen att leta upp del ett, Spelaren, och beställa den också. Jag har bara läst en enda bok av Coben förut, Borta för alltid, och den var jag inte så imponerad av. Får se om han kan övertyga mig med dessa.

Till mitt försvar så jag kan nämna att jag är sjuk och vår kassa hyresvärd har inte lyckats få igång värmen i huset, så i över en vecka har vi nu haft 16-18 grader i lägenheten. Trots raggsockar, dubbla tröjor, fleecepläd, varma soppor och drycker så fryser jag som en galning.

Jag åberopar också punkt 1, 4, 7, 23 och 25 i Bokbabbels formidabla lista.

måndag 17 oktober 2011

Enkät om böcker

Hittade en enkät hos Talk nerdy to me och eftersom jag är sjukligt glad i enkäter så kan jag ju inte motstå den.

Som läsare är jag: Tålig och envis. Jag ger inte gärna upp en bok.

Som bloggare är jag: Så tråkig att jag bara skriver när jag har något att berätta. Och tokig i enkäter.

Senast lästa bok: Förlåt min vrede av Dan Buthler & Dag Öhrlund

Senast påbörjade bok: Skumtimmen av Johan Theorin

Senast köpta bok/böcker: Spelaren och Mästaren av Harlan Coben.

Favoritdeckarförfattare: Jo Nesbø.

Jag läser allt av: Stephen King och Dean Koontz.

Jag läser helst inte (genre/författare): Böcker om vampyrer och/eller zombies.

Vid hyllan för fackböcker letar jag: Programmeringsböcker.

Förutom svenska läser jag gärna på: Inget annat. Läser, pratar och skriver engelska på jobbet hela dagarna. Det räcker så bra så.

Högt upp i min att-läsa-hög just nu ligger: Hmm, det vet jag inte, det är så många. Det lutar möjligtvis åt Änglarösten av Arnaldur Indriðason.

Högst upp på min bokönskelista just nu står: Stephen Kings Under kupolen.

När jag går på antikvariat letar jag alltid: Jag går sällan på antikvariat, det har vi inget här, men om jag råkar hitta ett så letar jag efter Stephen King.

söndag 16 oktober 2011

"Förlåt min vrede" av Dan Buthler och Dag Öhrlund

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 337
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Jacob Colt 4
Utgivningsår: (första) 2009 (min) 2010
Förlag: Damm

Första meningen: Försiktigt låter jag pekfingret lägga sig kring avtryckaren.
Sista meningen: Så reste han sig och gick mot köket, Melissa och tryggheten.

Baksidetext
En knarklangare i Stockholm blir skjuten. Och han är bara den första av flera. Det enda som länkar offren till varandra är att de langar knark, men de har inte känt varandra eller tillhört samma grupperingar. Det är också ont om bevis från brottsplatserna. Endast kulor och hylsor som tyder på att gärningsmannen är densamma.

Kommissarie Jacob Colt och hans kollegor har kört fast med utredningen. Är det en uppgörelse i den undre världen? En ensam galning? Eller en aktionsgrupp mot narkotika som någon kallad Städaren påstått till kvällstidningarna?

Samtidigt fortsätter mördaren att bringa sin egen rättvisa. När man inte kan få rättvisa genom lagen får man gå utanför den. Eller?

Min kommentar
Här är det två olika berättare, den ena är den "allvetande berättaren" och det är själva utredningens perspektiv och sker i imperfekt. Den "allvetande berättaren" vet allt, utom vem mördaren är. Mördaren är nämligen en egen berättare och här sker det i presens. Man skulle kunna tycka att det blir rörigt, men så upplever jag det inte alls utan jag gillar det.

Jag är riktigt imponerad över att man kan lura någon, som jag blev ett tag, bara genom att utelämna en liten bit viktig information. En bit in i boken kom jag på att den lilla, lilla detaljen saknades och då började tankarna gå i helt andra banor. Precis som polisen ska man nog "jobba" helt förutsättningslöst och inte ha förutfattade meningar.

En del konstigheter tycker jag nog att det blev, jag är ju inte insatt i hur polisarbete verkligen går till, men om det fungerar så här så kanske man borde se över rutinerna. I alla fall så är detta ytterligare en polis som varken är alkoholist eller missanpassad på något annat sätt och av någon anledning blir det lugnare att läsa då. Åtminstone är det lite lättare att känna igen sig och relatera.

En extra bonus för de verkliga händelser som var med i boken och faktiskt passade där också. De världsberömda, åtminstone i Skåne, knarkhusen där vietnameser odlade cannabis i mängder. Där blev jag positivt överraskad, det ger alltid en extra trovärdighet om i alla fall en detalj är sann.

Språket är passande för en deckare, det är snabbt och lätt att ta till sig och inga onödiga utvikningar. Tempot är hyfsat högt, även om jag tycker att det blev lite segt i mitten. Det tog lite för lång tid att komma fram till lösningen. En lösning som jag för övrigt tyckte var ett antiklimax och alldeles för enkelt.

På något sätt kändes det som att boken ville vara en bok skriven av Roslund & Hellström, men dit är det långt även om detta också var underhållande. Frågeställningen, om man har rätt att döda en mördare, är ändå intressant och om man nu inte får rättvisa på egen hand, har man då rätt att skipa den själv? Och i så fall, vem bestämmer vad som är rätt och fel? Självklart får man inga entydiga svar, men slutet kan väl anses vara en hint.

Jag kan egentligen inte sätta fingret på vad det är som gör att jag inte kan sätta ett högre betyg på boken. Den var spännande och jag tyckte den var bra, men när boken var slut var det mer som ett "Jaha" och då får man inte mer än en trea.

Boktipset estimerade betyg var 4.0, jag ger den 3.0.


Andra som bloggat om Förlåt min vrede: Carinas bloggvärld, Autumnleaf och Hallinbloggar.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

lördag 15 oktober 2011

Hur läser DU?

Hittade den här roliga enkäten hos enligt O, som handlar om jur man läser. Mina svar är de som är gulmarkerade, ifall någon undrade.

snabb långsam

läser alla ord skummar en del

gillar långa beskrivningar hoppar över det som inte för historien framåt
Nej, jag gillar inte långa beskrivningar och nej, jag hoppar inte över något, så den här blev lite för svår för mig. Men det är mer troligt att jag hoppar över än att jag någonsin kommer att gilla långa beskrivningar.

kommer ihåg detaljer kommer ihåg i stora drag

undviker tjocka böcker läser gärna tegelstenar

tycker om tunna böcker tycker att tunna böcker ofta saknar något

idealboken är på mindre än 400 sidor idealboken är på mer än 400 sidor

tjuvkikar på slutet läser aldrig slutet förrän boken är just slut

väljer efter omslag skiter fullständigt i ytan

läser baksidetexter undviker baksidetexter

väljer boken efter rekommendation vill helst välja själv

rekommenderar ofta böcker till andra rekommenderar sällan böcker

hör det jag läser i huvudet hör aldrig det jag läser

gillar ljudböcker gillar inte ljudböcker

läser främst böcker i en genre gillar att variera min läsning

läser alltid på svenska läser på flera språk

är bra på att komma ihåg böcker jag läst glömmer lätt bort både titlar och författare

skriver upp det jag läser skriver inte upp det jag läser

läser varje dag läser mer sällan

tycker att läsning är avslappnande tycker att läsning är ansträngande

fredag 14 oktober 2011

Mitt livs sämsta bok?

Dags för helgens bokbloggsjerka och veckans fråga är:

Vilken är den sämsta bok som du faktiskt har läst ut och varför var den så dålig?

Jag har olika svar på den frågan, beroende på om man fokuserar på nutid eller på dåtid.

Om jag först fokuserar på nutid så är det två böcker jag läst alldeles nyligen. Lustigt nog av samma författare och det är Ramona Franssons Dyrbar kärlek och Iskall hämnd. Det som störde mig mest var att allt var beskrivet in i minsta atomer, även känslor och egenskaper radades plikttroget upp, i stället för att man fick uppleva dem genom repliker, tankar eller händelser. Det kändes lite som att jag blev påtvingad alltihop och inte fick tänka själv. Båda böckerna innehåller dessutom pekpinnar och samhällskritik, som krystas fram på ett onaturligt sätt. Riktigt dåligt korrekturlästa var de också. Den långa versionen finns här.

Om jag svarar med siktet lite längre bakåt i tiden, så har jag två andra som tävlar om titeln och det är Alistair MacLeans Partisaner och Colin Forbes Djävulsklyftan. De var riktigt dåliga på så många, och faktiskt, samma sätt. Jag kände mig obehaglig till mods hela tiden när jag läste dem och faktiskt lite generad å författarnas vägnar. Speciellt när det gäller MacLean, som har skrivit så många fantastiska böcker. I båda böckerna var kvinnosynen förödande och männen var bara så macho. Replikerna var så krystade och dåliga att jag ofta rodnade. Nej, usch, jag vill egentligen inte tänka på det.

Annars är jag nog lyckligt lottad och läser inte så många riktigt usla böcker. Dessutom tycker jag att det är bra att läsa lite dåligt ibland, hur ska jag annars uppskatta det som är bra?

torsdag 13 oktober 2011

"Iskall hämnd" av Ramona Fransson

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 252
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Greger Thulin 2
Utgivningsår: (första) 2006 (min) 2006
Förlag: anomaR

Första meningen: Tungt tillbaka lutad satt hon i en sliten grön manchestersoffa och tittade på nyheterna.
Sista meningen: Katarina tystade honom med sina läppar.


Baksidetext
Hon låg med slutna ögon i soffan. Minnen från hennes barndom vällde fram. Doften av tång och salta hav slöt sig omkring henne. I huset på Klädesholmen på Tjörn hade hon upplevt trygghet och lycka tillsammans med sina föräldrar. Men allt tog slut tvärt. När den första besvikelsen lagt sig tog hon en dag i taget. Men plötsligt en dag insåg hon att de blvit grundlurade. Då kom bitterheten och hatet. Och tanken på hämnd var inte längre främmande.

I en övergiven industribyggnad i Sisjöns industriområde i Göteborg hittas riksdagsledamoten Martin Swedin brutalt knivmördad. I sitt politiska liv hade han engagerat sig för de svaga och mest utsatta grupperna. Spaningschef Greger Thulin kallas in tillsammans med Katarina Linde och kriminaltekniker Charlotte Engman. Varför befann sig Martin Swedin på en sådan plats sent en söndagskväll? Vem hade lockat ut honom?

Under pågående utredning inträffar ytterligare ett mord på en riksdagsledamot. I riksdagen hörs krav på fler poliser och bättre personskydd. Greger Thulin och hans kollegor försöker kartlägga de mördade männens liv. Det ökar kriminalpolisens förvirring i deras sökande. Vad är egentligen motivet? Svartsjuka, politik eller båda? Finns det mer än en mördare? Greger Thulin känner frustration över bristen på bevis. En del har hört häftiga gräl mellan politiker. Orsaken till grälen ska enligt uppgift vara fastighetsskatten. Men Katarina Linde anser inte att politiskt käbbel kan ha någon betydelse. De har fortfarande inte fått upp något spår när det inträffar ett tredje mord!

Min kommentar
Nej, jag är ledsen, det här är inget jag gillar alls. Även om den här är bättre skriven än Dyrbar kärlek, så är skillnaden marginell. Det hjälper inte ens att första mordoffret hittas i byggnaden som ligger nästan granne med där jag jobbade i nio år.

Hela tiden matas jag med specifika detaljer om vad folk gör, för att bara ta ett enda exempel (sid 24): "Med små trippande steg gick hon in i badrummet, satte sig på toaletten och kissade. Drog ut en bit toalettpapper, rev av den och torkade sig. Reste sig upp och spolade. [...] Hon tog schampoflaskan och tryckte ut en klick i handen. Hon gnuggade in schampot i håret och kände hur det rann ner i ögonen. Hon masserade in det med hårda och jämna tag." Jag vet hur man går på toaletten och hur man tvättar håret och behöver inte en steg-för-steg anvisning.

När jag läser boken så undrar jag om ingen har korrekturläst överhuvudtaget, det vimlar av språkfel av alla de slag; böjningsfel, fel ordföljd, särskrivningar (se till exempel redan första meningen), ibland saknas ord och ibland är det för många, personer byter namn för att i nästa mening byta tillbaka. Sådana här saker gör att jag upplever läsningen som extremt jobbig, eftersom flödet hela tiden blir stört.

Ytterligare en annan sak som gör mig synnerligen irriterad är pekpinnar och sådana skjuts det in hela tiden. Jag förstår att Ramona Fransson vurmar för de svaga i samhället, men jag behöver inte få det skrivet på näsan. Det till och med krystas fram ett extra mordfall för att vi tydligt ska få veta hur dumma åklagare är. Vid alla möjliga, och omöjliga, tillfällen får vi politiska åsikter serverade på silverfat. Det går att göra bättre, man behöver inte vara övertydlig.

Karaktärerna beter sig också irrationellt, med krystade repliker och överdrivna känsloyttringar. Om jag skulle träffa människor med sådana svårigheter att hantera känslor, ute i verkligheten, så skulle jag bli riktigt rädd. Det här handlar alltså om vuxna människor, och det är inte bara brottslingarna, som får riktiga frispel. Och hela tiden beskrivs allting i detalj.

Precis som i förra boken så skiftas det mellan imperfekt och presens och det är fortfarande på tok för många utropstecken.

Om jag ska säga något positivt också, så är historien bättre här och mot slutet flyter det på riktigt bra.

Det här var andra boken i Pocketlovers Tre på tre-utmaning och nu är det bara Mord i Skärhamn kvar. Jag hoppas verkligen att den är bättre för även den fjärde boken, Lyckohjulet, står redan i bokhyllan. Ibland är det inte bra att köpa grisen i säcken.

Boktipset estimerade betyg var 2.0, jag ger den 2.0.


Andra som bloggat om Iskall hämnd: Annika, en bok om dagen och Pocketblogg.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Iskall hämnd av Ramona Fransson.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

onsdag 12 oktober 2011

Tematrio - Tre nordiska favoriter

De två senaste Tematrion har jag inte kunnat vara med på då de handlade om årets bokmässa, där var jag inte och spekulationer om årets nobelpristagare i litteratur. Den här omgången kan jag äntligen vara med igen. Den handlar om Norden, eftersom nästa bokmässa ska ha det som tema. Dessutom är det eventuellt en Nordisk utmaning på gång. De här tre Nordiska författarna vill jag tipsa om:

Olav Hergel (DK): Det verkar som att han inte har skrivit mer än en bok, Flyktingen, men den var riktigt otäckt bra. Hergel är journalist och skriver ofta om ämnen som har med flyktingar att göra. Ett inte så populärt ämne i Danmark. Från baksidan:

Journalisten Rikke Lyngdal kidnappas i Irak där hon befinner sig bland danska soldater i Danmarks fredsbevarande styrka på plats. Hon hålls fången medan kidnapparna tvingar henne att läsa upp deras krav inför en tv-kamera.

Så plötsligt en dag återvänder Rikke till Camp Danmark. Hon är fri. Men hur var det möjligt och exakt hur gick det till? Bara två personer vet. Hon mottas vid sin återkomst till Danmark av all världens medier och blir den stora hjältinnan, hedrad och beundrad för sitt mod.

En tid senare dyker en ung man från Irak upp. Snart börjar sanningen bakom fritagningen att avslöjas. Sanningen om vad som egentligen hände under Rikkes fångenskap. Rikke och den unge mannen från Irak tvingas hålla sig undan och söka hjälp från motvilliga danskar. Deras flykt blir enormt uppmärksammad, samtliga medier och politiska partier dras in och frågan om den enskilda människans eget ansvar ställs på sin spets.


Knut Faldbakken (NO): Det var längesedan jag läste Oår nu, men jag kommer ihåg att jag knappt släppte den ifrån mig förrän den var utläst. En av de första dystopier jag läste. Från baksidan:

Sweetwater är en storstad som håller på att bryta samman under sin egen tyngd. Allan Ung flyr med sin hustru Lisa och sin son Boy till stadens enorma soptipp Utfyllningen. De får sällskap av fixaren Smiley, hans prostituerade flickvän Mary Diamond, den filosofiske läkaren Doe Fisher och några andra. Men allteftersom Sweetwater går mot sin undergång blir det svårare att livnära sig på tippen. En död stad ger inget avfall. Nybyggarna tvingas söka sig tillbaka till staden.

Arnaldur Indriðason (IS): Skriver deckare där fokus inte ligger på själva brottet, utan mer på allt runtomkring, som relationer, historia och miljö. I serien om Erlendur Sveinsson och hans kollegor finns elva böcker, varav åtta är utgivna på svenska. Jag har bara läst Glasbruket och Kvinna i grönt, men det har definitivt gett mersmak:
Synir duftsins (1997) ej översatt
Dauðarósir (1998) ej översatt
Glasbruket (2000)
Kvinna i grönt (2001)
Änglarösten (2003)
Mannen i sjön (2004)
Vinterstaden (2005)
Frostnätter (2007)
Mörka strömmar (2008)
Svart himmel (2009)
Furðustrandir (2010) ej utgiven på svenska än

tisdag 11 oktober 2011

"Askungar" av Kristina Ohlsson

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 398
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Fredrika Bergman 1
Utgivningsår: (första) 2009 (min) 2010
Förlag: Pocketförlaget

Första meningen: Av någon anledning kom han förr eller senare alltid att tänka på journalen när han lät tankarna vandra fritt.
Sista meningen: Det blir bra för mig att komma till Sydamerika, tänkte han stilla.

Baksidetext
En liten flicka försvinner från ett X2000-tåg som just rullat in på Centralen i Stockholm. Flickans pappa blir snabbt misstänkt och alla resurser läggs på att lokalisera honom.

I en annan del av Sverige lever en ung kvinna gömd, rädd för att en dag återfinnas av mannen som hon först trodde var den prins och befriare som hon sedan barnsben väntat på. Hon vet bättre än någon annan varför flickan är försvunnen, och än en gång förbereder hon sig för flykt.

Polisutredningen leds av den legendariske kommissarien Alex Recht. Vid hans sida finns den ivrige kriminalinspektören Peder Rydh. Och inte minst den civilanställda utredaren Fredrika Bergman, hon som skulle bli violinist men istället hamnade inom polisen och som tvingas kämpa i motvind när hon vill leda bort utredningen från det spår man först slagit in på.

Samtidigt växer fallet och kantas av utstuderad ondska. Utredningsgruppen måste snabbt komma upp i gärningsmannens tempo innan ytterligare liv går förlorade. Hur mycket tid har de egentligen på sig innan han gör sitt nästa drag? Och vem är kvinnan som likt en skugga figurerar i utredningens utkant? Är det henne man måste finna för att få den sista pusselbiten att falla på plats?

Min kommentar
Kristina Ohlsson är en ny självklar favorit för mig efter att ha läst den här boken. Den är tillräckligt annorlunda för att stå ut, till exempel är poliserna varken deprimerade eller alkoholister. De älskar sitt jobb och de är bra på det. Uppfriskande! Däremot, nu sticker jag ut hakan lite känner jag, varför måste en kvinna längta efter barn så till den milda grad att hon funderar på en adoption bara för att hon är ensamstående? För mig är det en förlegad kvinnosyn, men det är jag det. En annan kvinna får en förlossningsdepression, ytterligare en annan kvinna längtar förtvivlat efter en man så hon slipper vara ensam. Det är ont om lyckliga kvinnor här...

Poliserna var väl inte de vassaste knivarna i lådan, inte ens den hjälteförklarade Alex Recht insåg vad det hela handlade om, trots att ledtrådarna var så tydliga att även en blind kunde se dem. Det var så uppenbart att jag faktiskt blev lite irriterad på att de inte såg det.

Tempot är högt utan att för den skull rusa iväg, det är inga lugna stunder och jag ville hela tiden läsa ett kapitel till. Det är inte ofta jag blir lite irriterad när tåget närmar sig stationen där jag ska av så jag måste sluta läsa, men med Askungar var det till och med nästan att jag glömde stiga av. Kapitlen är förresten föredömligt korta, vilket håller uppe tempot, och man hinner nästan alltid ett till.

Perspektivet skiftar mellan polisernas och brottslingarnas vilket fungerar jättebra och blir varken hoppigt eller krångligt. Språket är rappt och enkelt och jag gillar att det med jämna mellanrum anges vem som säger vad. I många böcker kan det bli väldigt förvirrat.

Speciellt gillar jag att man helt förleds att misstänka fel person/er, jag ser verkligen fram emot att läsa fortsättningen och se hur karaktärerna utvecklas.

Boktipset estimerade betyg var 4.3, jag ger den 4.5.


Andra som bloggat om Askungar: Pocketblogg, Malin the writer och Fru E.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Askungar av Kristina Ohlsson.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

lördag 8 oktober 2011

"Bastarden från Istanbul" av Elif Shafak

Genre: Drama
Antal sidor: 382
Originaltitel: The bastard of Istanbul
Översättare: Ing-Britt Björklund
Serie: -
Utgivningsår: (första) 2006 (min) 2011
Förlag: 2244

Första meningen: Du skall icke förbanna det som kommer ovanifrån.

Baksidetext
En regnig eftermiddag i Istanbul. I minikjol och högklackade skor skyndar den unga Zeliha fram genom trängseln. Hon rusar in på en läkarmottagning och förklarar att hon vill göra abort. Zeliha är 19 år och ogift. Det som sker den eftermiddagen kommer att förändra hennes liv och livet för alla runt henne.

Tjugo år senare: En familj med fyra generationers kvinnor bor tillsammans i en stor våning i Istanbul. Det vilar en förbannelse över familjen; alla männen i den dör i förtid. Bara Mustafa är kvar - och han har försökt undkomma sitt öde genom att bosätta sig i USA.

Asya Kazanci, Zelihas dotter, är den yngsta av de färgstarka och delvis excentriska kvinnorna i familjen. Hon är trotsig, stolt och upprorisk och på desperat jakt efter sin egen identitet. Asya är faderlös och har mer än en gång i livet blivit kallad oäkting, bastard.

En dag kommer Asyas armenisk-amerikanska kusin Armanoush på besök från San Francisco för att lära känna sin släkt i Turkiet. Ett besök som kommer att leda till livsavgörande insikter för både Armanoush och Asya.

Bastarden från Istanbul är en roman om det moderna Istanbul och om Turkiets turbulenta historia. En underhållande och livfull skildring av hur två unga kvinnor konfronteras med dramatiska familjehemligheter i det förflutna.

Min kommentar
Den här boken läste jag medan jag faktiskt semestrade i Turkiet och jag fick en del aha-upplevelser. En hel del om de turkiska traditionerna och deras "folksjäl" förklarades och det känns som att jag fick bättre förståelse för dem.

Jag gillar böcker där jag inte bara blir underhållen, utan också får lära mig saker sådär i förbifarten. Det fick jag här och det var inte bara angenäma kunskaper jag fick. Jag är inte alls insatt i turkisk-armeniska konflikten och ska jag vara ärlig så tror jag inte ens att jag kände till folkmorden under första världskriget. Men det får man lära sig om här, faktum är att det är själva kärnpunkten i boken, tillsammans med relationen historia-nutid-framtid. Den gjorde mig också nyfiken på att ta reda på mer.

Här finns alla möjliga konstiga typer, allt ifrån kvinnor som talar med djinner till moderna turkiska kvinnor som står på egna ben. Det kändes kanske lite tillrättalagt, alla olika fördomar behandlades, men det gör inget. Faktum är att det var både roligt och intressant, för allt beskrivs med kärlek och värme och inte så lite ironi. Gänget på Café Kundera och deras beskrivande, fördomsfulla smeknamn är obetalbart. Man skulle kunna tro att man skulle hitta pekpinnar och fördömanden, men jag uppfattar inga sådana toner, det enda jag känner är en sorgsenhet över två sidors envishet och den onödiga smärta som är resultatet av detta. Måste man älta gamla oförrätter eller ska man gå vidare och fortsätta sitt liv? Ska ättlingar till skurkar ställas till svars för vad deras förfäder gjorde? Är det så att man håller fast vid det gamla, för annars förlorar man sin identitet? Blir man lyckligare av att förneka sin historia? Tyvärr är det ju så att historien skrivs av segraren, förlorarens version får man nästan aldrig höra.

Det som var jobbigt var egentligen de många konstiga namnen (tänk Tchakhmakhchian), i början var det riktigt besvärligt att hålla ordning på dem allihop för de är många och de har väldigt invecklade släktförhållanden. Ett tag funderade jag på att rita ett släktträd, det hade nog hjälpt. Det var också väldigt långa kapitel och det upplever jag som lite besvärligt, eftersom det inte finns så många naturliga ställen att sluta läsa på.

Jag saknade någon sorts översättningslista på alla de delikata turkiska och armeniska maträtter som dukades upp och önskade att jag kunde känna smak och doft där jag satt. En del maträtter tror jag att jag åt, men min turkiska är inte så bra, snarare obefintlig. Den sträcker sig till "Hej", "Tack" och "Skål".

2006 blev Elif Shafak, på grund av den här boken, åtalad för att ha "förolämpat Republiken Turkiet" eftersom det är olagligt enligt turkisk lag att erkänna att det någonsin förekommit något folkmord på armenier och att "förolämpa turkiskheten". Egentligen säger det mer om Turkiets lagar än om boken. Åtalet lades dock ner. På Wikipedia kan man läsa mer om den Turkisk-armeniska konflikten.

Boktipset hade inget estimerat betyg eftersom det bara satts 14 betyg på den, genomsnittet var 3.71. Jag ger den 4.


Andra som bloggat om Bastarden från Istanbul: bokmania, Bokblomma och Breakfast Book Club.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Bastarden från Istanbuk av Elif Shafak.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

fredag 7 oktober 2011

Serier eller fristående?

Dags för helgens bokbloggsjerka och veckans fråga är:

Läser du helst bokserier eller föredrar du fristående böcker eller kanske en mix av båda?

Oj, jag älskar serier. Lyckan var total när jag till exempel hittade Jo Nesbøs serie om Harry Hole, där fanns ju redan sju böcker när jag upptäckte honom, så det blev många timmars njutbar läsning. Andra serier jag följer, nästan slaviskt, är de om Anders Knutas (Mari Jungstedt), Ruth Galloway (Elly Griffiths), A-gruppen (Arne Dahl), Rebecka Martinsson (Åsa Larsson), Annika Bengtzon (Liza Marklund), Erlendur Sveinsson (Arnaldur Indriðason), Ewert Grens (Roslund & Hellström), Konrad Sejer (Karin Fossum), Malin Fors (Mons Kallentoft), Kenzie/Gennaro (Dennis Lehane) och givetvis Fjällbackaserien (Camilla Läckberg).

En serie jag läst nästan alla i är den om Cato Isaksen, jag råkade köpa allihop innan jag läst någon och det visade sig kanske inte vara ett av mina bättre beslut. Men nu är jag en gång sådan, att om jag påbörjat något så måste jag också avsluta det. Den näst senaste boken står oläst i bokhyllan och förmodligen kommer jag att skaffa den senaste också. Sedan vet jag faktiskt inte om jag ska fortsätta läsa de här böckerna. De är ju inte jättedåliga, men precis lagom för att jag ska irritera mig på det, för att inte tala om hur mycket jag stör mig på huvudpersonen, jättebebisen själv.

En riktig pärla i serieväg är Stephen Kings Det mörka tornet, jag blev oerhört ledsen när jag läst alla böcker och fick skiljas från Roland och hans ka-tet. Det blev liksom bara... tomt. Och om man nu ska nämna en annan bra serie så är det ju Harry Potter, denna fantasifulla, fantastiska saga.

Tyvärr är det nästan bara deckare numer, men några favoritserier från min ungdom är Kent-sagan (John Jakes), Stiftelsen (Isaac Asimov) och Familjen Lavette (Howard Fast).

Jag läser givetvis inte bara serier, men det blir så mycket lättare att hitta böcker (som om det skulle vara ett problem) om man hittar en ny favorit som redan skrivit några böcker. Enda nackdelen är ju att vill-läsa listan växer nästan lavinartat vid sådana tillfällen.

onsdag 5 oktober 2011

Hej, jag heter Monika och jag är också bokberoende

Det här testet hittade jag hos Sagan om sagorna som i sin tur snott den från Bokberoende,

Testet visar om du är bokberoende och hur illa ställt det egentligen är.

1. Har du någon gång köpt en bok du egentligen inte har råd med?
Ja, många gånger.

2. Har du någonsin ljugit om hur mycket du har läst?
Nej, jag har aldrig skämts för att jag är en nörd på så många olika sätt.

3. Händer det att du tänker på den bok du läser när du är på jobbet, i skolan eller liknande?
Ja, i stort sett varje dag.

4. Efter att du läst klart en bok känner du att du snabbt måste hitta nästa bok att läsa?
Ja, jag brukar inte ens vänta tills jag läst klart innan jag plockar fram nästa. Bara så jag vet att den finns i närheten.

5. Har du efter att ha läst klart ett kapitel en längtan att återvända och läsa mer?
Ja, oftast.

6. Läser du ofta långt in på nätterna?
Nja, inte så mycket nu längre, det blir så jobbigt när man ska upp halv sex på morgonen.

7. Läser du någonsin längre än planerat?
Ja, nästan jämnt.

8. Har du någonsin läst för att fly från oro eller problem?
Ja, det känns oftast bättre i bokens värld än i min.

9. Får gräl, besvikelser eller frustration dig att vilja gå och läsa?
Ja, se svar på 8.

10. Har du någonsin en önskan att fira framgång med några timmars läsande?
Ja, läsning ingår i mitt belöningssystem.

Har du fler än 8 st JA så är du mycket bokberoende och bör söka hjälp/gå med i Bokberoendes planerade bokcirkel och göra ditt beroende till något mer.

Jag har inte fler än 8, men däremot exakt 8 (och ett halvt), så det är nog inte så farligt. Eller vad tror ni?

måndag 3 oktober 2011

21 är inte bara ett kortspel

En något märklig och oväntad upptäckt om mig själv: Jag älskar enkäter! Både att svara på dem och läsa andras svar. Den här hittade jag hos bokclara, som efter flera månader i dvala hittade till mig. 21 frågor och svar...

1. Om du för en dag fick hoppa in i en bok, och leva där- vilken bok skulle du välja?
Den här var svår... men jag får nog säga Det mörka tornet. Jag skulle verkligen gilla att träffa Roland, Eddie, Susannah och Jake. Jag vill också vara med i deras ka-tet och rädda världen.

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?
Askungar av Kristina Ohlsson.

3. Är det övervägande med kvinnliga eller manliga karaktärer i din bokhylla?
Har ingen aning, det är inget jag funderar på.

4. Hur får du oftast boktips?
Numer är det ju bokbloggar och det har blivit jättedyrt :-)

5. Vad är det främst som lockar dig till att läsa en bok?
Det är nog framförallt handlingen. Om det är en författare jag känner till, så räcker det med det. Om det är en författare jag aldrig hört talas om så gäller nog handlingen och vad andra, likasinnade har tyckt om den. Eftersom jag köper det mesta online så spelar omslaget ingen som helst roll.

6. När blir en bok för lång?
En bra bok kan aldrig bli för lång, jag älskar tegelstenar. En dålig bok är ju för lång redan från början.

7. Sämsta boken du läst?
Det var ett bra tag sedan jag läste en riktigt dålig bok, men en bok som ligger väldigt bra till är Partisaner av Alistair MacLean. Det var en så traumatisk upplevelse (jag gillar verkligen den "gamla" MacLean) och jag minns den fortfarande med fasa.

8. Vilken bok borde ALLA läsa?
Svår fråga. Jag kan nog inte hitta någon sådan bok de senaste tio åren eller så, utan får gå längre tillbaka och då finns det massor. Till slut tror jag att jag väljer Röde Orm av Frans G Bengtsson.

9. Vilken genre finns det mest av i din bokhylla?
Deckare, utan tvekan. Med thriller som en solklar tvåa.

10. Minst av?
Det får nog bli biografi/memoar. Har bara en av dem.

11. Måste du läsa ut alla böcker du börjar med?
Ja.

12. Det är filmen ”Day after tomorrow” på riktigt och för att inte frysa ihjäl måste du hålla liv i elden. Vilka böcker offrar du till brasan?
Det måste ju finnas annat att elda upp i stället för böcker. Om jag är i biblioteket där de var i filmen så finns det ju massor av hyllor, skrivbord och annat brännbart. När det är slut vet jag faktiskt inte vilka böcker jag skulle välja först. Kanske trista fackböcker, som man inte behöver när jorden håller på att gå under. De om jordbruk och annat nyttigt skulle jag nog spara på. Utifall att.

13. Aliens/robotar/en sekt tar över världen och bannlyser alla böcker utom en. Vilken tycker du ska vara den bok som sparas och varför?
En upplaga av serien om Stiftelsen av Isaac Asimov, där alla delar finns med. Bara så alla kan läsa om att man inte alltid ska lita på överheten. Kanske kan man också få lite idéer om hur man gör för att bli av med det onda.

14. Jultomten hälsar på dig och säger att det aldrig mer blir någon jul om du inte skriver in dig själv i en bok. Vilken bok vill du vara med i och vad gör du därinne?
Se svar på fråga 1.

15. Din favoritförfattare åker limo/skateboard/pulka förbi dig. Givetvis springer du efter. Vem är författaren och vad frågar du?
Självklart Stephen King. Och vad skulle jag fråga honom? Jag vet inte, mest av allt skulle jag vilja veta hur man är funtad när man kan komma på så otäcka historier.

16. Vilken bokkaraktär hatar du mest?
Jag brukar inte gå runt och hata litterära figurer, men en som jag tycker hjärtligt illa om är syster Ratched i Gökboet. Till och med så jag kommer ihåg vad hon heter efter alla dessa år.

17. Om du skulle skriva en egen bok, vad skulle den handla om?
Någon som lyckas här i livet, trots dåliga förutsättningar.

18. Vilken typ av böcker behövs det fler av?
Bra böcker tycker jag det behövs fler av :-)

19. Bästa barndomsbok?
Om vi snackar riktig barndom, Pricken av Margret Rey. Om det menas lite äldre, så är det Bento, den svarta hingsten av Ditha Holesch. Jag läste den flera gånger och jösses vad jag grät. Varenda gång.

20. Finaste budskapet från en bok du har läst?
Det får nog bli att man klarar allt, bara man står på sig och har vänner som stöttar en. I alla fall var det så jag tolkade Stekta gröna tomater.

21. Bästa bokcitatet?
"Om livet ger dig citroner, gör lemonad" om nu det räknas som ett bokcitat. Det var ju en reklamfigur(?) eller liknande som hade det på en skylt. Men jag läste det i Cujo, någongång på 80-talet och det har etsat sig fast.