fredag 29 april 2011

"Drömfångaren" av Unni Lindell

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 450
Serie: Cato Isaksen 2
Utgivningsdatum: 1999

Baksidetext
Nittonåriga Therese Geber bor i Oslo och delar lägenhet med sin tvillingsyster och en väninna. Therese har varit på konstutställning tillsammans med sin tvillingsyster och två väninnor. Efteråt går de till serveringen för att ta något att dricka. Utanför står en man och betraktar dem genom fönstret ... Dagen därpå hittas Therese mördad i hamnbassängen i Oslo, till synes helt utan motiv. Vad de två överlevande flickorna inte vet är att det i hyreshuset mitt emot bor en man som spanar på dem från sitt fönster. Och han har nyckel till deras lägenhet...

Kriminalkommissarie Cato Isaksen leder mordutredningen under stor press. Han har flyttat hem till exfrun Bente, men känner att tiden aldrig räcker till. Och när en femårig flicka försvinner från området där Therese bodde börjar en skräckslagen stämning att sprida sig. Samtidigt som mördaren redan har utsett sitt nästa offer.

Min kommentar
Något bättre än en dussindeckare, i alla fall vad gäller svårigheten att gissa mördaren. Det var inte helt solklart, men det kan ju också bero på mängden människor som blandades in i leken. Språkmässigt tycker jag det var klart under medel, mycket upprepningar blev det och är det bara jag som tycker att små barn i böcker pratar väldigt vuxet? Det stör mig nästan mer än mansgrisen Cato Isaksen. Måste poliser i deckare alltid vara alkoholister, mansgrisar, känslomässigt handikappade och helt enkelt bara på dekis? Fast nu måste man ju bara fortsätta läsa serien för att få veta vad som händer Cato och hans familj(er).


onsdag 27 april 2011

"En förtjusande man" av Marian Keyes

Genre: Chick-lit
Antal sidor: 736
Utgivningsdatum: 2008

Baksidetext
Alla minns var de befann sig när de fick veta att Paddy de Courcy skulle gifta sig. Men för fyra kvinnor har nyheten om den karismatiske politikern särskild betydelse.

Stylisten Lola har all anledning att vara intresserad av vem Paddy ska gifta sig med - för även om hon är hans flickvän är hon definitivt inte den blivande bruden. Förtvivlad flyr hon från Dublin till en stuga vid havet.

Journalisten Grace följer efter henne till den idylliska småstaden eftersom hon har bestämt sig för att gräva fram den sanna historien om de Courcys förlovning. Grace kände Paddy för länge sedan, varför kan hon inte glömma honom?

Graces syster, Marnie, skulle kanske kunna kasta ljus över historien, men hon är alltför upptagen med att hålla ihop sitt perfekta liv - men är det så perfekt?

Och hur är det egentligen med den blivande Mrs de Courcy? Alicia är fast besluten att bli den perfekta politikerhustrun. Men känner hon verkligen den riktiga Paddy de Courcy?

Fyra kvinnor. En vansinnigt förtjusande man. En mörk hemlighet som binder dem samman.

Min kommentar
Jag gillade verkligen den här boken, men den var lite för lång och kunde nog lätt ha kortats med ett par hundra sidor. Karaktärerna är i sanning underbara, här finns alla sorter och på de drygt 700 sidorna lär man känna alla sidor av dem. Ämnet, eller kanske snarare ämnena, är ju inte direkt upplyftande, men på något sätt blir det aldrig deprimerande på riktigt. Kesey har klarat den balansgången perfekt. Och slutet gillar jag skarpt.



måndag 25 april 2011

"I djävulens sällskap" av Peter Robinson

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 426
Serie: Alan Banks 17
Utgivningsdatum: 2007-08

Baksidetext
En rullstolsburen kvinna hittas mördad vid havet och Annie Cabbot kopplas in på fallet.

Samtidigt upptäcks en ung flicka, Hayley Daniels, våldtagen och dödad i Eastvales mörka gränder.

Överkommissarie Banks och hans team börjar nysta upp en härva och hittar snabbt ett flertal misstänkta. Cabbot däremot kör fast direkt - tills hon får ett genombrott som leder utredningen i en chockerande riktning.

Endast genom att Cabbot och Banks lägger sitt trassliga privatliv åt sidan kan de med gemensamma krafter hitta en lösning. Utredningen av Hayley Daniels död kompliceras när ytterligare ett mord lamslår Banks team, men när pusselbitarna börjar falla på plats inser Banks att det kanske redan är för sent att rädda nästa offer.

Min kommentar
Nej, nu blir det faktiskt inte några fler Peter Robinson för mig. Alan Banks känns som en gubbsjuk 50-åring och alla kvinnor i boken verkar vara sexuellt frustrerade, på ett eller annat vis. Alla kvinnor beskrivs detaljrikt och ingående, männen däremot får man inte veta något alls om. Det var bara irriterande och jobbigt att läsa. Jag har också svårt för böcker som blandar in hundratals (ja, det känns så i alla fall) människor, som varken har med historien att göra eller för berättelsen framåt. Det blir bara rörigt när författaren spottar ur sig namn och framkrystade misstänkta.


onsdag 20 april 2011

"Odjuret" av Anders Roslund & Börge Hellström

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 358
Serie: Ewert Grens 1
Utgivningsdatum: 2004-03-17

Baksidetext
Två barn hittas döda i ett källarförråd. Fyra år senare rymmer deras mördare från en fångtransport. Polisen är övertygad - han kommer att mörda igen.

I en svensk småstad lämnar en pappa sin femåriga dotter ovanligt sent på dagis. Bara några timmar senare hittas flickan våldtagen och död. Hur kunde detta hända? När polisen står maktlös tar pappan saken i egna händer. Och plötsligt jagar man inte längre en pedofil utan dras in i ett brottmål som berör hela landet. En pappa som hämnats sin dotters död står inför rätta anklagad för mord.

Ute i landet startar reaktionerna, demonstrationer anordnas för att pappan ska släppas fri och medborgargarden agerar domare och bödel. Och frågan ställs på sin spets: Vem måste dö först? Vems liv är värt mest?

Min kommentar
Boken är bra, inget snack om det, och ämnet är hett och känsligt, men berättelsen tog aldrig tag i mig på riktigt. Nästan från första bokstaven visste man vad som skulle hända, det var så uppenbart. Visst är det så att alltmedan polisen kan skydda oss mindre och mindre, så tycker människor att de måste ta saken i egna händer. Men är det rätt? Vem bestämmer vad som är rätt och fel? Vem som ska leva och vem som ska dö? Om personen som "räddas" växer upp och blir en massmördare, var det då rätt att döda dens presumtiva mördare?


lördag 16 april 2011

"Aldrig fucka upp" av Jens Lapidus

Genre: Thriller
Antal sidor: 498
Serie: Stockholm Noir 2
Utgivningsdatum: 2008-05-08

Baksidetext
Det finns bara en väg framåt. Alla hinder röjs undan snabbt och skoningslöst. Sån är lagen i Stockholms undre värld, en lag som stiftats av bossarnas boss, Radovan Kranjic. Och vill man komma upp sig måste man respektera mister R.

Thomas Andrén är snuten som går till motattack mot hela systemet - Mahmud al-Askori är förortssnubben som vill diktera villkoren för sitt eget liv - Niklas Brogren är legosoldaten som startar ett eget personligt krig mot samhället. Alla tre blir indragna i Radovans gravitationsfält, den mörka delen av staden: Stockhom Noir. Här är inget omöjligt, här är allt till salu - men priset kan bli högt, alltför högt.

Min kommentar
Inte lika bra som Snabba cash, men läsvärd. Jag tyckte inte språket var konsekvent i den här boken. Ibland var det kort och ofullständiga meningar, för att i nästa stund vara mer normalt språk och nästa gång nästan byråkratsvenska. Det var inte så att ett språk hörde ihop med en viss person, utan det blandades och gavs lite hur som haver. Kul att en del bekanta från Snabba cash dök upp, men historien var lite för otrolig. Egentligen hoppas jag att karaktärerna var rena påhitt också, för en del av dem skrämde mig på riktigt.



lördag 9 april 2011

"En helt annan historia" av Håkan Nesser

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 588
Serie: Gunnar Barbarotti 2
Utgivningsdatum: 2007-04-03

Baksidetext
Ett antal svenska turister umgås ett par sommarveckor i Finistère i Bretagne i början av 2000-talet, två par och två löshästar, sex nyblivna vänner inalles. De badar, äter, gör utflykter och flirtar en smula över äktenskapsgränserna. Kvar finns några spridda foton, möjligen en gruppbild, en akvarell och en anonym dagbok som skildrar deras eskapader.

Fem år senare börjar någon döda dem, en efter en, men först sedan kriminalinspektör Gunnar Barbarotti i Kymlinge brevledes förvarnats om morden. Fallet uppmärksammas stort i media och drevet mot polisen går. Mördaren fortsätter dock att gäcka utredarna och framstår som alltmer obegriplig och undflyende.

Min kommentar
Jag är verkligen förtjust i Nessers sätt att skriva, all torr humor inräknad och Barbarottis kohandlande med de högre makterna. Det långsamma tempot känns också bra, mestadels, men det blir lite för pratigt och lite för långsamt ibland. Mycket transportsträckor. Och vad är det här med sluten på de två Barbarotti-böckerna? Jag vill ju veta mer. Vad hände egentligen? Och varför? Var deras teori rätt? Visst, jag kan förstå tjusningen med slut som skapar mer frågor än svar, men inte på en deckare.